Biff á la Ernman

Konferensmiddag. God mat, god dryck och underhållning efter maten så klart. 200 mer eller mindre förfriskade personer dansande till La Voix, och simultanlåtsassjungande opera till. Det räcker liksom inte att dansa, man måste låtsas vara operadiva samtidigt och vifta med sina armar i yviga poser. 
Det ser ganska töntigt ut faktiskt när man betraktar det hela lite från sidan. Och så tycker en del att man dansar konstigt i Afrika ... Men det verkar ju vara en populär låt i alla fall. Och så kan hon ju sjunga också, Ernman. Inte bara vifta med sina snygga, vältränade armar i yviga poser. 

Roten till allt ont

Av någon anledning har en del fått för sig att man i USA älskar pengar mer än sina medmänniskor. Men faktiskt så överväger nu flera amerikanska delstater att avskaffa dödsstraffet. Humant, eller hur ..? Äntligen är man på väg att bli civiliserade även i USA. Det är ju på tiden. Vi hälsar Grottbjörnens folk välkomna till 2000-talet.
Men varför vill man nu ha bort dödsstraffet helt plötsligt undrar säkert vän av ordning. Jo, det är för dyrt! En dödsdömd fånge kostar staten i snitt 1,26 miljoner dollar, medan en livstidsfånge bara går på 740 000 och i dessa kristider gäller det att hålla hårt i slantarna. Då kan man inte hålla på att ägna sig åt nöjen! 
Kärleken till pengar är ju enligt skriften roten till allt ont, men denna gång kanske den kärleken kan rädda livhanken på några förtappade själar. Det blir en typ av livsstöt det här också. Fel bevekelsegrund visserligen, men även om inte allt är gott, kanske slutet i alla fall blir det för några stackare på Death Row.

Livsstöten

Nu har SVT efter påtryckningar från Svenska Filminstitutet bestämt sig för att låta de resterande två delarna av Millenniumtrilogin gå upp på bio. Jag gissar att en enad filmbransch står upp och applåderar detta beslut. Det kanske kan innebära livsstöten för svensk film. Defillibreringen som får den döende att återvända till livet. Svensk film har verkligen inte mått särskilt bra på sista tiden.

This place ain't big enough for both of us

Till gästlistan hos grannen kan vi idag foga NÖTKRÅKA och GRÅSISKA.  När nötkråkan gjorde entré fann hackspetten det för gott att dra sig ur och drog iväg som en avlöning. Det fanns tydligen bara utrymme för en herre på täppan. Nya för idag är även GRÅSPETT och NÖTSKRIKA. Gråspetten jagade även den bort den stackars större hackspetten och lät sig väl smaka av späcket, men nötskrikan valde att bara betrakta det hela från behörigt avstånd, s.k. fjärranalys. I övrigt samma arter som igår.

Vår tid

Idag kan jag rapportera att SKATA, STÖRRE HACKSPETT, TALGOXE, BLÅMES, PILFINK, GRÖNFINK, DOMHERRE och TALLTITA har synts i vimlet vid grannens välmatade fågelbord. I kombination med solskenet och plusgraderna indikerar detta att våren är i antågande.
Det gör inte ont alls. 

När- och lokalradio

Rapporterna har den senaste tiden varit något knapphändiga vad gäller min resa från Rix FM til SR P1. Detta avser jag nu ändra på. Jag kan med viss förtjusning konstatera att både Radio Österåker och SR Skåne i Ängelholm passerats. Nu gör vi ett litet upphåll på Radio Stockholm/P5 i Nacka och riktar in oss på nästa station som är SR P4.

Kejsarna av Portugallien

Såg igår filmen om Goya. Natalie Portman gjorde sitt livs roll enligt omslaget, och visst var hon duktig. Hon gestaltade Goyas musa Inés som mister förståndet efter att ha varit fånge hos den spanska inkvisitionen och i fängelset fött, och blivit fråntagen, sitt barn. Stellan Skarsgård spelade Goya och det var väl det som fick mig att tänka på en liten egendomlighet. Vilken roll är hans bästa? Ja många skulle säga att det var rollen som den enfaldige mördaren. Den efterblivne som slår ihjäl sin plågoande.
Tom Hanks blir främst ihågkommen för sin Oscarsbelönade insats som den begränsat intelligente Forrest Gump. 
Tänk så många fina karaktärer Dustin Hoffman gjort. Han var ju till exempel helt fenomenal i Little Big Man, men det vi bäst kommer ihåg är Rain Man. Den prestationen gav för övrigt även honom en Oscar för bästa manliga huvudroll. 
Så där kan vi antagligen hålla på ett tag, men jag stannar vid det i mitt tycke bästa exemplet; Ingvar Hirdwall. Vi ser honom iförd stödkrage i Beck-filmerna och han har gjort allt möjligt på scen och på film i snart ett halvt sekel. Allt han gör är lysande, men det finns en rolltolkning som står över alla andra: den som Jan i Skrolycka vars värld krackelerade den dag han förstod hur det var ställt med den älskade dottern Klara Fina Gulleborg. Han klarar inte av att hantera den verkliga verkligheten utan skapar en egen. Han blir Kejsarn av Portugallien och väntar på att kejsarinnan Klara av Portugallien ska komma hem i all sin prakt, eskorterad av kungar och soldater. "Kejsarinnans fader, han är så hjärtans glader."
Är inte detta lite underligt? Vi älskar personer som inte riktigt använder sin hjärna som alla andra. Men bara om det är på film. I den verkliga verkligheten blir även vi Portugalliska kejsare. Fast vi förskönar inte verkligheten. Vi förfular istället. Vi låtsas att dessa personer är sämre än vad de egentligen är och vill helst inte ha med dem att göra.

Sista gången ..?

Kleerup har gett sin sista intervju i Sverige. Sedan sticker han. Good riddance.
Michael Jackson ska ge sina sista konserter i London till sommaren. Sedan slutar han. Bad riddance.
Två skallskadade men begåvade musiker. Ena skallen kvaddad av knark och den andra av en djävulsk farsa, för mycket jobb och för stor berömmelse. Too much work and no play made Jacko a dull boy.
Det är sannerligen ingen lek att vara i showbiz. Det verkar i alla fall inte vara något att sträva efter om man vill ha förståndet i behåll. Jacko har blivit så knäpp att han till och med har tagit bort möjligheterna att "bädda in" de av hans musikvideos på You Tube som är inspelade på den tiden då han fortfarande hade sitt naturliga utseende.
Ni får klicka ett par gånger i rutan så kommer ett nytt fönster att öppnas så får ni se hur han såg ut en gång, och framför allt höra denna fantastiske entertainer som utan tvivel är en av vår tids allra största:





Första gången ..?

Har någon förresten kollat vad Toni Alldén gjorde den 12 juli 1984? Han kanske var i Appojaure någonstans?

En god advokat

Ibland undrar jag om inte en del människor missförstått saker och ting. Naturligtvis är det ofta jag själv som missförstått, men det får i allmänhet inte lika allvarliga konsekvenser som andra missförstånd.
I samband med den pågående rättegången mot den man som dödat Carolin Stenvall kan vi i Aftonbladet läsa att "... det är advokaten Leif Gustafssons allt svårare uppgift att istället få honom dömd för den lindrigare rubriceringen vållande till annans död." Istället för mord alltså, vilket är åklagarens rubricering på detta brott.
Det känns inte som att detta är rimligt. Här hoppas jag att det ligger ett missförstånd bakom. Är det inte så att advokatens uppgift är att se till att dennes klient får en rättvis rättegång? Uppgiften är väl inte att få en brottsling frikänd med vilka medel som helst? Eller att få denne att tilldömas ett så lindrigt straff som möjligt? OM den åtalade är skyldig, så måste det väl vara rättvist att denne sonar sitt brott i enlighet med de straffskalor som finns beskrivna i lagtexten.
Advokater har inte rätt att använda fabricerade bevis eller utsagor som de vet är falska för att försöka rentvå sin klient. Och det är väl egentligen här jag misstänker att det brister på många håll. Självklart måste även en advokat ganska instinktivt känna på sig om en redogörelse är sann eller falsk. Och självklart borde de i enlighet med de anvisningar som finns, inte åta sig att försvara en klient som de vet, eller åtminstone misstänker, talar osanning. Men man gör det i alla fall. Man försvarar en klient som med stor sannolikhet ljuger. Och man har samma drivkraft som många av sina klienter; pengar, status och ryktbarhet.
Leif Gustafsson kritiseras för att han inte ställer frågor till sin klient som ska vara till dennes fördel. Själv lyfter jag på hatten. Här har vi en advokat som inte missförstått sitt uppdrag. Som inte säljer sin själ. Såvida nu inte jag missförstått något förstås ...

Svensson, Svensson

När dagens ungdomar tillfrågades om vad de har för framtidsdrömmar, visade det sig att de helst av allt vill leva ett Svensson-liv. Den högsta lyckan är inte längre att ta tillfälliga jobb och luffa runt jorden mellan dessa påhugg. Det lockar inte heller längre lika mycket att bli kändis, vilket ju var det enda de små liven ville bli för inte så länge sedan. De var beredda att göra vad som helst för att få sina femton minuter.
Med tanke på hur föraktad en Svensson är i många kretsar, är skillnaden dock hårfin mellan "Svensson" och "kändis" vad gäller graden av personlig förnedring. Den viktiga skillnaden är däremot att föräldrar och andra anhöriga sällan behöver lida för att de har Svensson-ungar. Föreställ er bara hur det måste kännas att ha en blåmålad unge vars främsta merit är att ha varit med i en dokusåpa och sedan i ett ständigt rus gjort bort sig och betett sig allmänt illa (framför allt mot tjejer) på varenda bar i landet.
Nä, då måste det för de anhöriga åtminstone kännas lite tryggt att dagens ungdom är så modesta i sina strävanden. Att de är så lagoma.

RSS 2.0