Gammal är äldst

I vår serie "Gamla musikhjältar som man inte sett på länge och vars utseendemässiga förändring påminner oss om tidens gång, men som fortfarande rockar fett och fullständigt ÄGER" har turen nu kommit till Joan Armatrading.
Vi börjar med en hyfsat ny inspelning där hon framför sin gamla fantastiska, innerligt lidelsefulla "Love and affection" och hon gör det bättre än någonsin:



För jämförelsens skull och för den rena njutningens skull kan vi sedan lyssna till en inspelning från 1979. (Hur är det möjligt att det redan gått TRETTIO år sedan dess ..?)


Tryggare kan ingen vara

Advokat S kan nog känna sig helt trygg. Om det är så att man inte kan bli mördad om man redan är hjärndöd, så har han enligt min ringa uppfattning ingenting att frukta.
Att man överhuvud taget kan komma på tanken att försöka få mildare straff för sin klient genom att påstå att offret redan var hjärndött när skotten föll är något av det mest hjärndöda jag hört. Det är dessutom gravt oetiskt, totalt hjärtlöst och ett stort hån mot alla anhöriga och mot alla dem som fortfarande har en någorlunda oskadad rättsuppfattning. 
Så om nu herr advokaten är både hjärndöd och hjärtlös, då kan han antagligen sova rätt gott om nätterna. Han lär ju knappast ligga och oroa sig för att  bli mördad i alla fall ...


Pizza i Reykjavik

Tydligen har en konstnär på Island öppnat Europas västligaste pizzeria. Jag känner att jag måste komma med en varning; iakttag försiktighet med vad ni beställer om ni åker dit.
Efter en rejäl promenad runt Reykjavik var vi gravt hungriga jag och min hustru. Vi hade gått hela långa dagen och stapplade så småningom in på en pizzeria för att stilla vår svåra hunger. En snabb titt på menyn sade oss att alla pizzor gick att få som antingen small, medium eller large och då vi verkligen var svinaktigt hungriga beställde vi en medium till min hustru och en large till mig. Det var visserligen ohemult dyrt, men för att inte svälta ihjäl så var vi ju tvungna att äta.
När våra pizzor så småningom kom in fick vi inte bara konstiga blickar från våra bordsgrannar, vi fick även en förklaring till varför det var så dyrt: vi hade beställt en pizza för 2-4 personer och en för 4-6 personer.

Vi var inte hungriga alls när vi sent omsider rullade ut i den isländska kvällen.

Sista shoppingturen

Till min stora sorg och bedrövelse fick jag igår en hel påse böcker för en spottstyver. Sorg och bedrövelse ??? Ja, faktiskt. Det är nämligen så att Domus lägger ner sin verksamhet i Kiruna, och därmed försvinner stans enda kvarvarande bokhandel. Nu vräker de bort det som finns kvar i hyllorna och jag måste säga att denna gång kändes det riktigt dystert att göra ett rejält kap. 
Vi fäller en liten tår av saknad och hoppas att någon tar upp den fallna manteln å det snaraste.

Tankar av vikt

Ja du Lena Callne, inte bara jag utan även min kropp verkar gilla dig. Den verkar i alla fall fast besluten att inte lämna din sida ...
För er som inte följt historien om radiovågen kan jag här ge en kort resumé:
  • Min våg sa: gå ner, jag orkar inte längre
  • Noterade att min våg och min radio visade samma siffror
  • Bestämde mig för att gå ner från Rix FM till SR P1
  • Passerade diverse kanaler, inklusive SR P4
Om ni vill följa hela den ohyggliga misär som blottats under resans gång, kan ni klicka på kategorin "Radiovåg" i menyn till vänster och läsa alla inlägg om saken.
Jag passerade som sagt P4. Inte med mycket, men ändock, jag var förbi. Nu i morse visade det sig att jag tagit ett litet steg tillbaka och landat prick på P4. Det måste väl vara ett bevis på att hela mitt väsen uppskattar Lena Callnes sällskap? 
Vad skulle det annars kunna vara ..?
 

Årets rockvideo

Bråddjups kulturredaktion har redan nu utsett årets rockvideo. I motiveringen nämns något om "banbrytande koreografi" och "virtuost gitarrspel". Ja ni får väl avgöra själva:



Fel låt vann(2)!

Nog var talangtävlingarna roligare förr. Hör bara till denna vinnare från Opportunity Knocks, dåtidens motsvarighet till Britain´s Got Talent . Nä, nog har Paul Potts, Susan Boyle och de andra en bit kvar innan de når Gerry Monroes höjder ...


Helst hade jag ju velat ge er Monroes tolkning av She taught me how to yodel, men då den inte fanns att tillgå på tuben får vi nöja oss med denna version istället. Den är rätt så pjåkig den också:


Kontrafaktiska spekulationer

Läser just nu Allan Klynnes biografi om Kleopatra. Som hastigast nämner han lite om bibliotetek i Alexandria, och jag kan inte låta bli att tänka hur det skulle ha sett ut idag om inte denna skatt hade gått förlorad.
Biblioteket i Alexandria var antikens största lärocentrum. Det grundades ungefär 300 år innan Kristi födelse, och här fanns i runda slängar en halv miljon pergamentrullar när det var som störst. Vi får nog förmoda att kvaliteten på dessa alster var högst varierande precis som det är på de kommunala biblioteket i Flen, Kalix och Uppvidinge också. Det fanns säkert en hel del kalkonrullar på biblioteket i Alexandria. Men ändå. När det förstördes måste ju ohyggliga mängder av kunskap ha gått förlorad, och man kan ju undra hur det hade varit om denna kunskap hade räddats åt eftervärlden.
Fick vi börja om från början inom vissa kunskapsområden där vi kanske hade kommit i mål långt tidigare än vad vi faktiskt gjorde? Hade vi kanske upplevt dagens explosiva utveckling redan under medeltiden istället? Kanske Heliga Birgitta hade kunnat blogga om sina uppenbarelser på vatikan.net. Coolt va? Och på YouTube hade vi kanske kunnat se någon skakig snutt från Santa Maria när hon närmade sig den nya världens kust. Kanske människosläktet skulle ha varit klokt nog att förstå vad den lille mustaschprydde dåren i Tyskland var för en och hade kunnat stoppa honom i tid. Ja, kanske. Eller kanske inte.  
Det kanske kan tyckas lite meningslöst att spekulera så här. Det som hänt har ju hänt. Men jag tycker inte att det är meningslöst. Man ska ju lära sig av sina misstag sägs det, men hur ska man hinna begå alla misstag själv? Man måste faktiskt kunna lära sig av andras misstag också och att förstöra biblioteket i Alexandria var ett gigantiskt misstag. Det finns en del olika teorier om vem som gjorde det, och varför. En teori gör gällande att det skulle handla om kristna fanatiker som ville bränna upp den ogudaktiga litteraturen. En annan att Julius Caesar hade med saken att göra. Oavsett vilket så får vi i alla fall lära oss att all kunskap är värd att bevara. Och all litteratur, även den som inte faller just oss i smaken.

Tyckfrihet

För övrigt anser jag att man nästan kan jämställa detta rotande i röstlängder med åsiktsregistrering. Nästan. 
Det råder åsiktsfrihet i detta land. Vi får tycka vad vi vill. Ingen ska forska efter vad jag har tagit för politiskt ställningstagande när jag röstat.  Om jag valt rött, grönt eller blått, cyan, magenta, gult eller svart eller om jag uttryckt min politiska ståndpunkt genom att inte rösta alls. Detta måste få förbli min ensak. Vill jag inte tycka något alls så måste jag kunna vara fri att göra så. Utan att bli utpekad i medierna för det.


Hållbar utveckling

I varenda nyhetssändning nu på morgonen, såväl de lokala som riksnyheterna, så toppas sändningarna med att ett antal kandidater som ställer upp i EU-valet inte själva har röstat i de senaste parlamentsvalen. "Nä det här håller inte! Det är naturligtvis helt oacceptabelt! Opportunister! Kappvändare!"
Det senaste valet var för fem år sedan. 2004. Dessförinnan lät vi bli att gå till valurnorna 1999. 
Det händer mycket på tio år. Åtminstone i människornas värld. Nog måste det väl finnas annat att gräva fram än att det finns människor som tycker annorlunda idag än vad de gjorde för tio år sedan. Att de idag prioriterar på ett annat sätt än vad de gjorde då. 
Själv tycker jag att det håller. Det är rätt skönt att se att mina kandidater är just människor. Och att de utvecklas. Inte vill jag att mina företrädare skall vara exakt som de var när de föddes. Hur skulle det se ut?

Hjärnbrist

Maciej Zaremba på DN lärde mig en läxa idag. Precis som de flesta andra har även jag valt den enkla lösningen att bara helt okritiskt svälja den rapportering från fejderna i Vojakkala som presenterats i media. Det var dessutom ovanligt lätt att svälja det betet när man som smörjmedel ständigt erbjuds initierade rapporter från någon som hört om en kompis som känner någon som minsann vet. 
Jag ber att få framföra mina djupt kända tack till dig Maciej som påvisat allas vår kollektiva hjärnbrist i denna sak. Denna tvärsäkra okunskap som jag så djupt föraktar har återigen visat sig vara en näst intill omöjlig motståndare att bekämpa. Hur besegrar man en fiende på vars sida man själv står ibland ..?

Läs Zarembas reportage här.

Ja vi elsker dette landet


Ögonblicksbilder

Det sägs ibland att det kan vara svårt att se skogen för alla träd. Själv tycker jag tvärtom att det ofta är svårt att se trädet för all skog. Man förlorar fokus på det lilla när det är så mycket annat runtomkring som pockar på uppmärksamhet.
Man kan till exempel ibland minnas att vissa perioder av ens liv varit särskilt lyckliga. Skimrande. Det är sådana perioder då de speciella ögonblicken kommit tätare än vanligt, men det kan vara vanskligt att så här efteråt återkalla minnet av själva ögonblicket. Den samlade bilden, hela skogen av ögonblick finns där för mitt inre, men inte riktigt alla enskilda speciella ögonblick.
"Tiden skall man inte fästa sig så mycket vid. Det är ögonblicken som räknas." Så berättar Thomas Sjödin att Stefan Andhé en gång uttryckt sig. Jag kan bara hålla med. Man får nog bli en trädkramare. Omfamna varje speciellt ögonblick som i fortsättningen dyker upp där i skogen och hoppas att man därigenom får lite klarare ögonblicksbilder att titta på i sitt inre album på ålderns höst.

Fromma förhoppningar

För ett par år sedan kom jag att samtala en stund med Torgny Lindgren. Mannen vars stämma är som hummelhonungen. Njutbar och liksom smeksam för sinnet. Och vars berättelser är som en väl lagrad Västerbotten. Eller som pölsan. Mustiga. Goda.
Tillsammans med min dotter och en författande vän satt jag och drack kaffe på Centralstationen i Stockholm. När de två kollegorna fick syn på varandra hälsade de på varandra såsom kollegor plägar göra, varpå han gjorde oss sällskap en liten stund innan tåget hans skulle gå.
Av en händelse vars orsak jag inte känner gled vårt samtal snart in på böckerna. Jag nämnde då att vår familj flyttat från de två lägenheter vi tidigare belamrat, till ett litet hus vid skogens slut som redan var fullt och att större delen av vår litteratur av utrymmesskäl förvarades i flyttkartonger nere i källaren. En situation som jag inte var riktigt nöjd med.
Boken vill jag ju kunna läsa uti då andan faller på. Men jag vill inte vara den som klagar. Vi får alla vara nöjda och tillfreds med den pölsa som blivit oss given.

"Du ska söka dig en gammal prästgård" sa då Lindgren. "Du kan få han billigt. Och med lite tur sitter det kvar lite fromhet i väggarna som du kan få på köpet!"

Ni förstår. Man måste bara älska en människa som säger sådana ting.

Snille och smak

Idag tillkännages att juryn haft den goda smaken att tilldela det musikaliska snillet Peter Gabriel 2009 års Polarpris. En värdigare vinnare får man leta efter. Bravo!
Hr. Gabriel är inte bara en sällsynt god musikant, hans engagemang i frågor rörande mänskliga rättigheter ger honom ytterligare plus i den så kallade kanten. 

Man kan rapa upp den ena fantastiska låten efter den andra när det gäller Peter Gabriel, men vi får väl begränsa oss till dessa tre pärlor ur den digra produktionen. Lyssna och njut!








Kanon-kungen

För er som känner att ni gärna vill kunna stoltsera med god litterär smak men ännu inte riktigt nått lika långt (ner) som Bråddjup finns nu ett enkelt och rätt smärtfritt sätt att åtgärda denna lilla brist. Bråddjup har nämligen lämnat sin bokhylla till allmän beskådan på sidan boktipset.
Enär Bråddjups litterära tycke och smak i det närmaste är att betrakta som kanon, så är det av underordnad betydelse vilken smak ni själva lider av idag. Konvertera bara till de åsikter som presenteras i bokyllan så kan ni sedan med lätthet förtrolla även de finaste kretsar med era nyvunna litterära preferenser.

Dagens boktips

I tisdags nedkom Åsa Larsson och Lena Andersson med en liten litterär pärla i spänningsgenren enbart utgiven som audio-bok. 
En morgon hittas Kirunas främste elektricitetsinstallatör Arvid Karlsson död. Länsman Björnfot utreder förstås det hela och som alltid när Åsa Larsson är inblandad får vi njuta av saftiga mord och märgfulla beskrivningar av folk och fä och om deras liv och leverne. 
Denna gång är handlingen förlagd i det tidiga nittonhundratalets Kiruna och inte minst sättet att nästan fysiskt förflytta läsaren tillbaka i tiden imponerar. Glädjande också med en jordnära och nyanserad bild av folkmixen i det klondykeartade samhälle som växte fram för hundra år sedan. 
Enormt starkt slut!


Herr Gourmand

Om en man som Herr Gourmand här till höger har ett BMI som överstiger 30 så har han 45% mindre chans att bli gift jämfört med sina normalviktiga bröder. Detta påstås i en undersökning som presenteras av DN.
Kvinnor skulle alltså se till ytan i väldigt stor utsträckning. - Ja, det kan vara en förklaring, säger Malin Kark till nyhetsbyrån AFP.

Här på Bråddjup där vi sitter så fast förankrade på botten har vi istället det motsatta problemet; vi ser knappt till ytan alls.

Överkänslighet

Jag har visserligen framfört vissa klagomål på att Apoteket på sistone blivit något av miljöbovar, men är det inte att överreagera ganska kraftigt när man nu beslutat att sälja bort stora delar av beståndet? Testa med Clarityn, det brukar kunna hjälpa vid överkänslighet ...

Ge mig för övrigt ett enda exempel på någon privatisering av statlig verksamhet som varit till gagn för oss medborgare så ska jag applådera detta beslut.

Visst gör det ont när knoppar brister

Igår kväll rastade jag cykeln för första gången i år. Det kändes fint. Den nysmorda kedjan dansade lustfyllt över kuggarna och med ljuv musik i mina öron bar det iväg efter Norgevägen. Den första tanken var att vända vid Tiansbäcken - 10 km dit och lika många tillbaka. Väl där kändes det dock som om detta var en lite väl kort sträcka för en atletiskt byggd kille som en annan. Jag fortsatte till Rautas. 

Man får nog inse att man har vissa brister i knoppen. Det var inte helt angenämt att cykla till jobbet i morse.

Modjournal

Bråddjups moderedaktion har under vintern studerat dammodet och funnit en del att anmärka på. Handskar av färgad guttaperka och livstycken som sammanpressar levrar och annat som är äckligt att skåda. Här följer ett skakande och avslöjande reportage om den skoningslösa modebranschen:



För övrigt vill Bråddjup passa på att gratulera de käcka bolltrillarna i Alingsås HK för deras bedrift att kvalificera sig till finalen. Väl kämpat gossar!

RSS 2.0