Vän vän i Viken i Viken?
Det finns somliga som vet vad det innebär att ha en vän i viken. Fast då har de ju stavat fel.Vän i Viken heter det. Vännen finns nämligen inte i vilken vik som helst, utan i den skånska tätorten Viken i Höganäs kommun.
Av Wikipedia lär vi oss att det inte bara finns vänner i Viken, utan att där även finns ett "flertal livsmedelsbutiker och konditorier". Ska det vara flott och tjusigt så ska det. Ett flertal konditorier minsann. Jo, jo. Inte konstigt att man ville ha vänner där.
Jo, alltså. Nu är det så att även jag råkar ha en vän där. Vän kan betyda antingen bekant eller fager. Min vän är även fager. Hon är alltså en vän vän. Dock ej en vän vän i Viken i Viken utan bara en vän vän i Viken.
Capisce?
För övrigt bodde även Bamses skapare Rune Andréasson i Viken. Bara en sån sak. En staty vore på sin plats för att hedra denne fantastiske serieskapare som under så många år bankade en rejäl dos snällhet och folkvett i alla barn.
Och slutligen: på tal om vänner i Viken; idag fyller kungen år. Grattis!
Sarons liljor och himmelens fröjd!
Det är ett tag sedan det gjordes filmer om Åsa-Nisse. Men nu är det en ny film på gång och Kjell Berqvist ska spela huvudrollen. Kjell Bergqvist! En stockholmskis som den
tjyvfiskande småländske levnads-konstnären! Va?!?!Nä de skulle låta Bråddjup sköta rolltillsättningen. Sådana här kulturgärningar ska man inte slarva med. Om jag finge bestämma så skulle istället Ingvar Kamprad spela rollen som Nisse på Åsen. Han är ju som klippt och skuren. Snusläppen, dialekten, uppfinningsrikedomen och mimiken. Perfekt in i minsta detalj. Och folkligare får man väl leta efter?
Det vore väl coolt va? En riktig Awesome-Nisse hade han varit den gode Hr Kamprad.
Nu är det klippt!
Upptäckte en hårklippningsmaskin i morse.Det tyckte jag var roligt!
Kött och blod
Att vara människa bland andra människor är något alldeles fantastiskt. Människor av kött och blod. Med helt andra erfarenheter än jag själv. Andra drömmar. Besvikelser. Kärlekar.
Det kanske egentligen är först i interaktionen med andra människor som vi själva blir människor. Vi behöver varandra, inte titlar och bilar. Inte heller ettor och nollor. Egentligen. Hud behöver vi. Och röster. Blickar. Attraktion. Skratt. Tårar. Varandra behöver vi. Med fel och brister. Med förtjänster och styrkor. Som stöd. Som tröst. Att garva med. Att arbeta med. Att ta spjärn emot, så man vågar språnget in i framtiden. Älska och älskas.
När jag läste Maddes blogginlägg kom jag att tänka på den här obegripligt bra låten från förr:
Någon är vacker, någon är vackrare
Någon är jag, någon är du.
Stort.
Det kanske egentligen är först i interaktionen med andra människor som vi själva blir människor. Vi behöver varandra, inte titlar och bilar. Inte heller ettor och nollor. Egentligen. Hud behöver vi. Och röster. Blickar. Attraktion. Skratt. Tårar. Varandra behöver vi. Med fel och brister. Med förtjänster och styrkor. Som stöd. Som tröst. Att garva med. Att arbeta med. Att ta spjärn emot, så man vågar språnget in i framtiden. Älska och älskas.
När jag läste Maddes blogginlägg kom jag att tänka på den här obegripligt bra låten från förr:
Någon är vacker, någon är vackrare
Någon är jag, någon är du.
Stort.
Tips från kultureliten
Jo nu är det så här att en del läsare hör av sig och undrar vilken kulturell nödproviant de skulle utrusta sig med i händelse av skeppsbrott. De tänker sig att de blir strandsatta på en öde ö med en laptop, ett dieselaggregat och att de utöver detta bara kan ha med sig en skiva, en bok och en film. Frågan är då; vilka ska man välja?
Ja låt oss för det första konstatera att de har vänt sig till rätt instans med sin fråga. Vem är bättre skickad att besvara denna livsavgörande fråga än undertecknad? Vem annan skulle kunna tillhandahålla ett lika sanningsenligt och korrekt svar? Knappt någon. Kulturknutteri har i alla tider varit min paradgren.
För det andra så kan vi också slå fast att en sådan här lista har ett innehåll som varierar lite beroende på dagsform, antal fordringsägare, väderlek, fiskelycka, hormonrubbningar etc.
Om ni förliser under denna vecka är det följande som gäller:
En skiva. Donald Fagen - The Nightfly. Perfektion och fingertoppskänsla i skön förening. Ett genomtänkt och genomgående tema. Utsökt produktion och fantastiska låtar. Ett sant mästerverk.
En bok - Guds starka arm av Lena Andersson och Åsa Larsson. Kan möjligen av känsliga personer uppfattas som ett något partiskt val. Oaktat detta är det en riktig pärla. Förstklassigt språk, spänning, kärlek, personligheter och en fin inläsning av Åsa Larsson. Och så en makalös slutscen som fullständigt tar andan ur en.
En film - Pianot av Jane Campion. Sensuellt, gripande, vacker musik, vackra vyer, strålande skådespelarinsatser. Ett drama av allra finaste märke.
Då vet ni.
Ja låt oss för det första konstatera att de har vänt sig till rätt instans med sin fråga. Vem är bättre skickad att besvara denna livsavgörande fråga än undertecknad? Vem annan skulle kunna tillhandahålla ett lika sanningsenligt och korrekt svar? Knappt någon. Kulturknutteri har i alla tider varit min paradgren.
För det andra så kan vi också slå fast att en sådan här lista har ett innehåll som varierar lite beroende på dagsform, antal fordringsägare, väderlek, fiskelycka, hormonrubbningar etc.
Om ni förliser under denna vecka är det följande som gäller:
En skiva. Donald Fagen - The Nightfly. Perfektion och fingertoppskänsla i skön förening. Ett genomtänkt och genomgående tema. Utsökt produktion och fantastiska låtar. Ett sant mästerverk.
En bok - Guds starka arm av Lena Andersson och Åsa Larsson. Kan möjligen av känsliga personer uppfattas som ett något partiskt val. Oaktat detta är det en riktig pärla. Förstklassigt språk, spänning, kärlek, personligheter och en fin inläsning av Åsa Larsson. Och så en makalös slutscen som fullständigt tar andan ur en.En film - Pianot av Jane Campion. Sensuellt, gripande, vacker musik, vackra vyer, strålande skådespelarinsatser. Ett drama av allra finaste märke.
Då vet ni.
Biståndschef utan gränser
Rödakorschefen Johan af Donner står inför rätta, åtalad för att ha förskingrat närmare åtta miljoner kronor från Cancerfonden och Röda korset. Pengar som skulle ha gått till fattiga och sjuka. Hans girighet tycks helt sakna gränser. Enligt advokaten Leif Silbersky är han dock "tagen, ångerfull och vill försöka reparera den skada han ställt till med." Hur föreställer han sig att det ska gå till?
Detta är något helt annat än en "vanlig" förskingring. Det är illa att stjäla pengar. Att stjäla nästan åtta miljoner kronor är riktigt illa. Ändå värre är att ta livet av ett okänt antal människor vars liv hängde på de 7,7 miljoner kronorna som denna hjärtlösa individ girigt lade vantarna på. Pengar kan man ersätta. Svårare med människor.
Han har kallblodigt valt att låta andra människor dö så att han själv och hans familj skulle få råd att leva i överflöd. Överlagt massmord. Hur reparerar man den skadan?
Hot-mail
Inte bara Hitler
... utan även Snygg-Erik, Buddha, Joan Miró, Gro Harlem Brundtland, Beatrice Ask, Marta Linnea Teresia, Måns Herngren, Björn Skifs, Carmen Electra, Arto Paasilinna, Jessica Lange, John Elfström, Luther Vandross, Andy Serkis, Birgitta Andersson, Napoleon III, Lionel Hampton och Kiruna-Lasse fyller år idag.
Grattis!
Ner kommer man alltid
Det kan ibland vara lite kul med fläckvis isiga gator. Man kan få spontanträna konsthopp till exempel. I morse på väg till jobbet bestämde sig min kropp helt plötsligt för att det var dags för en trippel Salchow med skruv.
Mitt i hoppet, just när Stadshustornet susade förbi mitt synfält, ändrade jag mig tydligen och bytte inriktning så att det nu istället blev en dubbel Mollbergare i pikstil.
Naturligtvis hinner man ju inte med ett sådant byte, utan jag landade på knäna. Inte helt snyggt, men jag kom ju ner i alla fall.
Ja, då vet ni.
Härligt medelålders
När jag var trettio kände jag mig ung och stark. "Du ser så härligt medelålders ut" sa min kompis. Aldrig får man vara riktigt glad.
När NSD:s trettioåriga Lina Norberg-Juuso bloggade om mens så reagerade en läsare och sa att "det var lite genant att läsa om mens särskilt som du är i medelåldern." Lina ser härlig ut, men knappast medelålders.
Läsaren förtydligar sitt resonemang: "Medellivslängden för kvinnor är kring 74 o då infaller ju medelåldern kring 32 - svårare än så är det väl inte"
Jag känner att jag härmed måste göra en samhällsinsats och klara ut vad det är som gäller här egentligen. Är man verkligen medelålders när man är trettio? Är medellivslängden för kvinnor verkligen 74? Och, slutligen, ligger 32 verkligen mitt emellan 0 och 74?
Till att börja med konsulterar vi Wikipedia:
"Medelålders syftar på personer som varken kan sägas vara gamla eller unga. Någon exakt definition av vilka åldersgrupper som kan karaktäriseras som medelålders finns inte. Oftast menas dock personer i 40-, 50- och 60-årsåldern. I Sverige och andra västländer kan medelåldern ses som den period då man sedan länge är etablerad på arbetsmarknaden samtidigt som man inte längre har riktigt små barn. Det är givetvis en skillnad mellan kronologisk medelålder och biologisk medelålder, som kan vara mycket individuell. Hos kvinnan inträder ju menopausen vid ca 45 till ca 55 års ålder. Det talar för att medelåldern (även hos män) skall anses börja vid 45 års ålder."
Vad gäller medellivslängden så kan vi vända oss till SCB och där utläsa att en kvinna av idag kan förvänta sig att bli 83,37 år gammal medan hennes gubbe dör när han är 79,36 år gammal.
Gällande matematiken så kan vi rada upp alla talen i en lång rad och helt enkelt stryka det första och det sista talet, sedan det andra och det näst sista osv. tills vi bara har ett tal kvar:
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74
Det verkar alltså som om 37 ligger mitt emellan 0 och 74. Inte 32.
Ägget är löst; en trettioåring är INTE härligt medelålders. Men jag är det. Och det är numera inte bara som det ser ut.
Då vet ni.
Ingen idé att få ett utbrott
Det kan vara lite kul med vulkanaska. För somliga. Det är ju inte kul att bli strandsatt eller missa begravningar, viktiga möten, reseupplevelser etc, men för oss som haft turen att ändå ta oss hem, om än ett halvt dygn senare än planerat, kan askan ha gett oss upplevelser för livet.
För min del innebar islänningarnas olycka att jag var tvungen att boka om min flygbiljett till tåget istället. Lite trist känns det ju att komma hem tolv timmar senare än vad man tänkt sig, men jag inser samtidigt att jag klarat mig lindrigare än de flesta. Askan begränsade valmöjligheterna rätt dramatiskt, och många har fått krångla sig fram genom landet på alla möjliga sätt med buss vissa delsträckor etc. Hyrbilar har ju inte funnits att få tag på, vare sig i Jönköping eller i Stockholm.
Så, istället för att pussa på mina små, fick jag istället ägna kvällen åt att sitta i restaurangvagnen med två kollegor och babbla bort ett par timmar över en kopp te tillsammans med en för oss okänd, ytterst trevlig och witty farbror från Floby med rötterna i Västerbotten. Så trevligt! Nya möten, nya perspektiv på tillvaron. Lite rikare på upplevelser. Lite mer hemlängtan.
Nu är jag hemma, glad att pärsen är över för min del, och håller tummarna för att så många som möjligt slipper få ett utbrott på grund av det inträffade, utan istället får erfara att vulkanaska faktiskt kan berika våra liv!
Mångfald vs. enfald
På Newsmill fanns under ett par dagar en artikel som berättade om hur skadligt det är med det mångkulturella samhället. Författaren, en psykolog, menade att vårt problem är att vi inte tog tillräckligt tydlig ställning mot nazismen under andra världskriget och att vi därför, som någon typ av skuldsanering, släpper in alldeles för många invandrare in i detta land.
Som en följd härav menar artikelförfattaren att Sverige är det land i Europa där det begås flest våldtäkter, och att det i största allmänhet är rätt jäkligt att bo i detta mångkulturella samhälle. Kriminellt är det och vi får anta att han också ogillar annan mat än rovor och sill samt bara lyssnar till Gnesta-Kalle och klär sig i vadmalsbyxor.
Om det var skrämmande att läsa denna artikel var det dock ingenting mot den skrämselhicka man fick av att läsa pöbelns kommentarer. Det är ett underligt samhälle vi lever i. Hur som helst så är artikeln bortplockad, den var för grov till och med för Newsmill som annars tycks ha blivit rena tummelplatsen för Sverigedemokraterna och dess likar.
Så till själva knäckfrågan: Är mångkultur skadligt?
Svaret är naturligtvis att det, med undantag för kebabpizza, är helt riskfritt att blanda kulturer. Inte bara riskfritt förresten det är rent av berikande. Alla sammanhang vinner på uppblandning; människor blir vackrare, besluten i styrelserum blir klokare, kläderna blir snyggare, fotbollen bättre, maten blir godare (förutom kebabpizza) och, inte minst, musiken blir bättre.
Lyssna och njut exempelvis av denna musikaliska frontalkrock. Ett litet, svart, rockigt energiknippe och en stor, vit, nästan letargiskt loj, operadiva. Kan det bli vackrare?
Må de bägge vila i frid.
Som en följd härav menar artikelförfattaren att Sverige är det land i Europa där det begås flest våldtäkter, och att det i största allmänhet är rätt jäkligt att bo i detta mångkulturella samhälle. Kriminellt är det och vi får anta att han också ogillar annan mat än rovor och sill samt bara lyssnar till Gnesta-Kalle och klär sig i vadmalsbyxor.
Om det var skrämmande att läsa denna artikel var det dock ingenting mot den skrämselhicka man fick av att läsa pöbelns kommentarer. Det är ett underligt samhälle vi lever i. Hur som helst så är artikeln bortplockad, den var för grov till och med för Newsmill som annars tycks ha blivit rena tummelplatsen för Sverigedemokraterna och dess likar.
Så till själva knäckfrågan: Är mångkultur skadligt?
Svaret är naturligtvis att det, med undantag för kebabpizza, är helt riskfritt att blanda kulturer. Inte bara riskfritt förresten det är rent av berikande. Alla sammanhang vinner på uppblandning; människor blir vackrare, besluten i styrelserum blir klokare, kläderna blir snyggare, fotbollen bättre, maten blir godare (förutom kebabpizza) och, inte minst, musiken blir bättre.
Lyssna och njut exempelvis av denna musikaliska frontalkrock. Ett litet, svart, rockigt energiknippe och en stor, vit, nästan letargiskt loj, operadiva. Kan det bli vackrare?
Må de bägge vila i frid.
Blåställ på!
Den gångna veckan har präglats av påskfirande inklusive gossens åttaårskalas.
Radiovågen hoppade tillbaka ett par snäpp i ren förskräckelse. Nu åter vid SR Metropol Södertälje, SR P3 Koppom samt SR P2 Medstugan.
På med blåstället och börja jobba igen!
Bloggistik
På sistone har vi fått ta del av den mörka baksidan av bloggosfären och övriga sociala medier. Därför kanske vi behöver påminna varandra om att det finns ljusare sidor också.
Att skriva och att läsa i en blogg handlar om precis samma sak som att sitta och babbla hemma i köket över en kopp te; att kommunicera. Vi människor är ju mycket för sådant, alla gör det. Alla behöver det.
Bloggen erbjuder visserligen en annan form av kommunikation än vid köksbordet. Inte bättre, inte sämre men annorlunda. Vi är alla olika vad gäller intressen, mognad, uttryckssätt, preferenser och referensramar och precis som med vanliga samtal i den verkliga gripbara verkligheten, så återspeglas detta även i samtalen på nätet.
Ytliga bloggar finns det gott om. Det finns sådana som är direkt enfaldiga, andra bara trista, somliga lite roliga och andra igen som verkligen tar läsaren med på halsbrytande intellektuella äventyr. Och det är just denna mångfald som är så fascinerande och lockande; att alla kan finna någon som befinner sig på samma våglängd.
Länge leve mångfalden!
... och bara så ni vet: Bråddjup rekommenderar idag Barockbloggen
Dystert datum
Idag är det sjuttio år sedan Tyskland anföll Norge och Danmark. Danmark gav upp på en gång, men i Norge valde man att kämpa emot. Istället för skidturer och torskfiske kom livet i de norska fjordarna plötsligt att handla om avrättningar, deportationer till koncentrationsläger och motstånd till lands och sjöss.Om detta har många berättat. Jag vill rekommendera Eyvind Jonssons protest mot den fega svenska hållningen i frågan; Krilons resa. En lysande berättare lär oss ett och annat om civilkurage. Något som det fanns gott om i vårt västra grannland under denna period.
En av dem som bjöd motstånd var Max Manus. Om honom och hans kamrater gjordes en sevärd film härom året.
En stor portion spänning. Hjältemod, quislingar, kamratskap och en gnutta kärlek samt goda skådespelar-insatser. Se där de ingredienser som gör detta till en film som ni dagen till ära bör springa iväg och hyra.En annan som visade prov på hjältemod var den då 39-åriga tvåbarnsmamman Ingrid Bjerkås som i september 1941 skriver till landets ledare: ”Hur vågar du, herr Quisling, förleda och förföra norrmän till att bli landsförrädare, kungasvikare och förbrytare mot sitt eget folk, till vanära inför hela världen?”
Efter ännu en skrivelse låter Quisling undersöka henne, och ytterligare en skrivelse senare, denna gång 1943 till rikskommissarien Terboven greps Ingrid Bjerkås och sattes i fängelse. Arton år senare, 1961, blev hon Norges första kvinnliga präst.
Då vet ni det.
Runt knuten
Den nyblivna åttaåringen på väg ut i skidspåret som vi bokstavligen har runt knuten.
Då vet ni.
Grattis!
Idag fyller min stora lille kille 8 år. Grattis! Vilken fröjd att ni finns alla mina "små"!
F.ö. noterar jag att radiovågen idag stannar på: SR P4 Luleå och Strängnäs, SR P3 Porjus och Kisa, SR P2 Sundsvall samt NRJ Kungsbacka. Grattis till mig också!
Då vet ni.
Av böcker överfallen
Vi var på stan igår. Gossarna fick åtnjuta påskgodis och ponnyridning vid den lokala 4H-föreningens påskjippo. Inne på gallerian efteråt sögs vi in i bokhandeln av för oss okända krafter och blev överfallna av två böcker som ville följa med oss hem. Detta borde jag inte kunna hållas till svars för. Det var ju bara ren otur.
April, april
En dag som denna ska man ta det mesta med en nypa salt. Mer eller mindre lyckade skämt florerar i media, på webben och IRL. DagensPS har här samlat tidningarnas bästa aprilskämt. Intressant att notera; Aftonbladet deklarerar att man i år inte har något aprilskämt, vare sig på nätet eller i papperstidningen. "Och det är inget skämt", skriver aftonbladet.se.
Den första april tycks alltså vara den enda dagen på hela året då inte Aftonbladet narras. Lite skönt uppkäftigt och oortodoxt kan man tycka.
På hemmaplan gick det redan vid frukostbordet upp för de små liven att man idag kunde lura sina stackars gamla föräldrar. Femåringen sa: "Pappa, titta ut genom fönstret, det kommer en jättevåg mot huset!" Så klart att pappa tittade ut och kände sig gravt vilseförd av sin lille narraktige son. Och den lille parveln fick sig ett gott skratt.
Det är kul med aprilskämt. Bara så ni vet.
