"Vet ni vad som är det bästa i livet?" frågade femåringen från baksätet. "Det är vänskap."
Han är klok pojken. Precis så förhåller det sig nämligen. Fast han har det själv lite kämpigt på den fronten just nu. Inte för att han saknar vänner eller så, men han saknar en vän. Sin allra bästa vän saknar han. Mycket. Hon har nämligen börjat på förskolan men han som är ett år yngre får vara kvar på dagis hela dagarna. Att vara utan sin allra bästa vän är jobbigt. Vänskap är ju som sagt det bästa i livet.

"Du" sa jag till honom. "Jag ska berätta om min bästa vän när jag var lika gammal som du." Och så berättade jag om min allra bästa vän, om hur vi ALLTID var tillsammans och hur mycket hon fattades mig sedan jag flyttat in till stan när jag var sju.
Att jag faktiskt glömde bort henne efter några år med nya vänner omkring mig höll jag tyst om. Inte heller skröt jag om den skam jag kände efter den gången då en helt främmande snygging kom fram till mitt tonårsjag och frågade om jag kom ihåg henne från när vi var små, och jag först dagen efter insåg vem hon var.

Det jag däremot berättade om var att jag härom dagen fick en väninbjudan på Facebook. En människa med obekant namn och ett lika obekant ansikte ville bli min vän. Det tog mig en liten stund att förstå vem det var, men efter att ha frågat runt lite fick jag bekräftat det jag anade, och hoppades; det var min allra bästa vän som jag saknat i nära fyrtio år. Nytt efternamn, ny uppdaterad version av ansiktet, ny hemstad men hon.

Jag kan inte med ord förklara hur glad jag är för detta. Det bästa i livet är vänskap hörni. Min femåring förstår precis vad jag pratar om.

Undrar just om vårt skriftspråk håller på att utvecklas i kinesisk riktning? Vi kanske börjar skriva med ikoner istället för med ljudhärmande tecken? Lite som Bliss. Vi kanske får nya tecken på våra tangentbord inom några år, ikoner som idag skrivs exempelvis ;-) <3 etc.

I går kväll var jag och dottern på musikfest i lilla Valvträsk. En by i Bodens kommun med 28 bofasta invånare och en medelålder på nära 60 år.

Jag ska återkomma med en mer noggrann redogörelse så småningom, men just nu nöjer jag mig med att konstatera att detta var något av det mest osannolika jag varit med om och att det var riktigt trevligt.
"Vi hade väntat oss kanske 100 pers, men vi fick ju ett Norrbottens Woodstock! Det här är helt sjukt" som Movits! frontfigur Johan Rensfeldt uttryckte saken.

Spelprogrammet såg ut så här:


Här får ni ett smakprov; Movits! i en låt om Sammy Davis Jr. från deras kommande album.

Säkra hösttecken:
* Tranorna drar sig söderut
* De svarta vinbären är färdiga att plocka
* Man ångrar att man inte tog på sig vantar på morgonpromenaden

Såg i NSD att de ska ha hemvändardagar i lilla Valvträsk i Råne älvdal, Bodens kommun. På fredag är det (akustisk) konsert kl 19.00. Med bl.a. Timbuktu och Movits! Detta bara måste man vara med om.

Vi pratar alltså här om en by mitt ute i busken med 25 (tjugofem!) invånare. Och dit kommer alltså landets hetaste akter en sensommarkväll för en festivalspelning.
"Det blir en akustisk konsert intill byagården. Scenen är flaket till en flisbil med en trappa av träpall."

Förutom  Timbuktu och Movits! kommer även Zacke, Tingsek, The New man, Olle Nyman samt The Establishments att spela. Hundra spänn tar de i inträde.

Kan ni begripa?

Hoppas vi ses där på fredag klockan 19.00!

Hittade en gammal anteckningsbok som jag slöbläddrade lite i. Hittade då en anteckning som hustrun gjorde för många år sedan då hon lyssnade till det saligen insomnade jämställdhetsprogrammet Lika villkor i P1.
Uppenbarligen hade hon hört en ovanligt klok man tala om jämställdhet och våld. Så bra var han att hon ville anteckna hans namn för framtida behov, kanske för att ta en kontakt och anlita honom som föreläsare på sin dåvarande arbetsplats.



Detta intressanta fynd ger ju upphov till lite funderingar:
Vad hade hänt om hon hade bjudit upp honom som föreläsare? Vi hade kanske lärt känna karln och utvecklat en nära relation. Eller kanske inte.
Har allt det goda han föreläst om, nu blivit ogiltigt på grund av hans eget leverne? Är det som han sagt inte längre sant?
Kan det vara så att han faktiskt, alldeles på riktigt, hyste de åsikter han framförde offentligt, men att de mörkare sidorna av hans personlighet ibland tog överhanden och fick honom att göra sådant som han innerst inne tyckte var fel.
Vi gör ju själva saker nu och då som strider mot vår egen moraluppfattning eller på annat sätt kolliderar mot vårt bättre vetande. Varför kan till exempel inte jag låta bli att trycka i mig en stor portion glass fast jag vet att det inte är bra? Varför kör jag ibland för fort, när det är min bergfasta åsikt att det är fel att göra det?
Så där dubbla är vi ju allihop i olika grad och inom olika områden av livet, men innebär det verkligen att det riktiga som vi tror på och förmedlar till andra, upphör att vara riktigt och sant bara för att vi ibland själva avviker från idealet?

Vad tycker du?

I mitt förra inlägg hyllade jag ortnamnen i norr. Vi har en linnehandduk hemma, gjord av något som heter Agraff Design. De har också uppmärksammat detta med fina ortnamn. De gör tydligen brickor med ortnamn också.

Förutom Västerbotten finns även Jämtland, Norrbotten, Stockholm, Gotland, Dalarna och Ångermanland. Klicka på bilden för att komma till deras hemsida.




Utöver serien med ortnamn så gör de även en serie som de kallar Norrlandsparlören. "Underfundiga och kreativa dialektala uttryck och ord från de norra delarna av vårt avlånga land."

Trevligt med underfundiga och kreativa hantverkare!

En resa från Knaften i Lycksele kommun, hem till Björkfors i Kalix blir en veritabel orgie i ortsnamn genom Torgny Lindgren-land:
Knaften, Lyckan, Husbondliden, Trevnaden, Ruskträsk, Vormträsk, Mensträsk, Nicknoret, Deppis, Enstakaberget, Lappurträsk, Bjumisträsk.

Vid Kvarnåsen är det dags att tanka. En skön gammal pump med rejält tickande räkneverk. Pumpen tillhör byns kollektivt ägda butik. I affären finns även Café Kaffekvarnen och ett Lanthandlarmuseum. Hela paketet andas dåtid men samtidigt också framtidshopp. Åk dit!




Café Kaffekvarnen och Lanthandlarmuséet. Bild från Norsjo.se

Sedan när vi färdats genom den norrländska kvällen tillräckligt länge för att blåsan skall göra sig påmind, så stannar vi förstås till och gör det vi ska.

Då upptäcker vi att vi är iakttagna. Av tre strutsar! Det lappländska inlandet bjuder sannerligen på många trevliga surpriser.

"Mamma jag älskar dig. Fast du är gammal."

I går konstaterades att Chateaux inte hade något föl i magen, så istället för att åka hem som planerat får vi nu stanna kvar och göra ett nytt försök till helgen. Hon fick en hormonspruta och ska på kontroll i morgon innan vi drar iväg med henne till killen igen.

Vi fick slå upp den tillfälliga hagen igen och på nytt ta äldste sonens hus i besittning. Han och flickvännen är på rockfestival i Tyskland och har ingen aning om att huset deras fortfarande är ockuperat...

Så istället för att vara hemma har vi fått en extra vecka på luffen. Och då får man ju göra det bästa av situationen. Idag har vi varit på nytt besök i Slöjdarnas hus i Vännäs och köpt en present till mormor som fyller år idag. Av någon anledning var påsen full med grejer innan vi for därifrån... Hypergott fika dessutom. Sedan var det dags för ett dopp i Pengsjön för mig och pojkarna, och lilla frun och Chateaux tog sig en skrittur ner till sjön. Och nu väntar flintasteken på oss.

Man kan ju göra kul grejer även när det är plusgrader ute!

När vi badade i Pengsjön idag, fick lillgossen plötsligt syn på något inne i skogen:
"Jag såg ett djur! Det var... en älg ... eller en skunk!"

Inte lätt alla gånger att avgöra vad som är vad så där i hastigheten.