Länstrafiken, kommunen eller vem det nu är som ansvarar, tycks tro att det finns något otroligt värdefullt att bevara inne i väntsalen på busstationen i Töre. Själv är jag inte lika övertygad efter att ha kikat in. Två träbänkar, en städskrubb och en toalett. That's it. Inte mycket till skyddsobjekt.
I fredags skulle jag byta buss i Töre. Vi kom dit enligt tidtabell 19.10 och anslutande buss skulle avgå 19.30. Tjugo minuters väntan alltså. Eftersom det var 25 minusgrader så var det liksom inte tal om att stå ute och vänta. Fyra personer var vi som skulle vänta på nästa buss. Fyra personer som alla styrde sina steg mot väntsalen, och fyra personer som kallt kunde konstatera att dörren var låst.
Tjugo minuter i tjugofem minusgrader. Det är ungefär vad en normalbyggd svensk kontorsarbetare pallar med. Där går smärtgränsen. Otur att väntsalen var låst, men vi kommer nog att överleva.
Efter en halvtimme började stämningen bli något kylig. Bussen hade inte dykt upp och det började nu uttalas förbannelser över dem som låst dörren. Någon ringde Länstrafiken och de i sin tur försökte få fatt på chauffören. Efter ett antal försök lyckades de, och vi fick beskedet att han precis hade lämnat Råneå. Om en stund skulle han vara framme.
Till sist. Fem minuter över tjugo, 20.05, rullade bussen in. 55 minuter hade vi alltså stått där ute i kylan och väntat. 55 minuter i minus 25 grader. Med väntsalen låst. Det känns inte särskilt smart att ha en väntsal som är låst mitt i vintern. Och inte heller känns det särskilt skönt.
Vår relation till Länstrafiken får nog betecknas som rätt frostig efter det inträffade.

Ibland blir jag lite osäker på om det verkligen bara är i tanken jag sjunger med i låtarna jag lyssnar på i mina hörlurar när jag sitter i bussen. Fast å andra sidan kanske det inte gör så mycket om jag råkar sjunga ut. Min röst låter ju exakt likadan som Don Henleys.

Åtminstone inne i mitt huvud...

Igår så slet stormen nästan av taken. Ja, ja, nästan av taken. Ja, nästan av taken.

Idag har Pål namnsdag. Pål betyder den lille eller den ringe. Vi gratulerar Pål och tittar på en film som handlar om honom:

Många lyssnare har skrivit och frågat om texten till Tornedalens Travolta. Ja, kanske inte många men några i alla fall. Det kan nämligen för det otränade örat vara svårt att uppfatta alla ord i den snillrikt komponerade textmassan. Och i detta godisregn vill man ju inte missa minsta lilla karamell.

En av lyssnarna, Miss Nöjd, visade prov på initiativförmåga och påbörjade en egen transkription som jag med min sakkunskap granskade och varsamt reviderade:

Tornedalens Travolta

Då sommarnatten faller på så stiger det en mystisk man
på hästryggen och rider till skogen sin.
Tornedalens Travolta, Tornedalens Travolta hohooo …

Bara renskinnstangan har han klätt på sej
och cowboystövlar till fötterna
i huvvet gungar läderhatten den
runt halsen pulverpåsen!

Vilken påse? Berätta nu mera! E’ de’ medicin som ja’ behöver?
E’ de’ bara pulver till mansfolk!? Får inte vi kärringarna nåt!?

Då sommarnatten faller på så stiger det en mystisk man
på hästryggen och rider till skogen sin.
Tornedalens Travolta, Tornedalens Travolta hohooo …

Tornedalens Travolta-Åke, ger pulver åt kärleksjuke
För hela den, starta den sovande potensen, som väcker livet i sängkammaren!

För att kärringarna alltid klagar så, att männen sätter korken på!
Måste du pröva dess underpulver, Travoltans underpulver!
–-

Då sommarnatten faller på så stiger det en mystisk man
på hästryggen och rider till skogen sin.
Tornedalens Travolta, Tornedalens Travolta hohooo …

Travolta-Anttis är verkligen mystisk man
Han källan i Siikajärvi fann …
Kojan byggde vid porlande vatten den
Där fyller han pulverpåsen.

Kvinnorna väntar och suckar i degen Måtte gubben bli Valentino, min egen
När börjar verkan? Säj det då! Med en gång eller om ett år!?

Då sommarnatten faller på så stiger det en mystisk man
på hästryggen och rider till skogen sin.
Tornedalens Travolta, Tornedalens Travolta hohooo …

Men ingen säger när pulver biter och hur.
Kvinnorna tiger och männen håller mun.
Det ska väl vara en stora hemlighet, Travoltans egen hemlighet!
–-

När sommarnatten faller på så rider det en mystisk man
till sin koja och trollar pulver fram.
Har han själva smakat på? Inte vill han svara nåt!
Visst har han smakat …!

TÄVLING!
Som ni ser är ett par av orden i texten understukna. Det är de av den enkla anledningen att jag inte är riktigt säker på den exakta ordalydelsen. Jag behöver nu DIN hjälp! Därför utlyser jag härmed en tävling som helt enkelt går ut på att  komma med bättre förslag än de understrukna orden.

Låten kan ni lyssna till här.

Spetsa öronen, lyssna, njut, föreslå en lösning och skicka in den i en kommentarer till detta inlägg. De bästa lösningarna ( Jag säger inte "de rätta lösningarna" enär jag inte tror att det möjligt. Jag får helt enkelt ta de mest troliga, eller de mest roliga svaren) premieras med varsin bok. En bättre begagnad ur mina egna samlingar. Exakt vilken eller vilka återstår att se. Jag får ta det med eventuella vinnare sedan.
Allt deltagande sker på egen risk.

LYCKA TILL!!!

Igår körde jag ihjäl en ren, tre extralysen, en motorhuv och en stötfångare. Alla som satt inne i bilen klarade sig dock oskadda, vilket ju är huvudsaken.

Såg ett gammalt avsnitt av Morden I Midsomer igår. Ett riktigt gammalt avsnitt som jag faktiskt aldrig hade sett förut. Mysigt.

Det finns vissa saker som kännetecknar en vuxen människa. Åtminstone enligt barnens sätt att se på saker och ting. Man kan knyta sina skor själv, man kan torka sig själv efter toalettbesök och man kan skära sina köttbitar själv. Till exempel.

Mycket ska man höra ...

Här till exempel kan man få höra historien om Tornedalens Travolta, en mystisk man som kommer ridandes med en påse renhornspulver runt halsen. Varför han kallas Travolta är något oklart, men att han sätter kvinnornas hjärtan i brand tycks klarare. Eller det är nog snarare hans förmåga att få fart på gubbarna deras som hyllas och beundras. Eller hur var det nu?

Man kan säga en hel del om de musikaliska kvaliteterna, de lätt haltande rimmen och möjligen kan man lite sökt komma att tänka på att landets sångpedagoger ännu har en del ogjort. Somliga kanske tänker på att skära sig i handlederna när de hör detta, men själv tänker jag på Hansi Hinterseer.

När jag gick i fyran stod Ellery Queen högt i rang. Jag lånade samtliga de titlar som fanns i vårt lilla skolbibliotek. Då tyckte jag att de var fantastiska. Det samma gällde Jan Lindblads böcker om hans resor i Guayana och längs Amazonas. Jag lånade allihop. Och jag såg alla hans filmer på TV.
Jag försvann bland röda fåglar, tapirer och jättelika anacondor och jag ville bli som honom. Jag skulle paddla längs Amazonas och lära känna flodens djur och människor. Jag skulle lära mig att locka fåglar. Jag skulle kunna jonglera.
Idag skulle jag kanske inte ha uppskattat Ellery Queen på samma sätt. Däremot tycker jag fortfarande att Jan Lindblad är något av det mest fantastiska vi har haft i detta land. Jag blev aldrig som honom, men han finns där inne någonstans i alla fall och påverkar mig.
Än idag när jag läser hans böcker, kan jag höra hans magiska röst i mitt huvud. Den milda stämman. Engagemanget. Fascinationen inför naturens under. Och detta engagemang och denna fascination blir också mina. Han hade den effekten Jan Lindblad. Man satt fastnaglad framför TV:n och önskade att det aldrig skulle ta slut. Som en hungrig pärluggleunge satt man där och gapade och ville bara ha mera.
Min farfar tittade gärna på naturprogram på TV. Han var lika fascinerad han.  "Ja, det er förunderligt" kommenterade han på norska och häpnade över Guds uppfinningsrikedom. Tänk ändå vad vist allt är inrättat i naturen.
Inte var vi ensamma om att beundra Jan Lindblad farfar och jag. Varenda människa med TV-kanna, ryamatta och raketost gjorde det. Därför är det besynnerligt att det inte går att hitta mer material av och med honom på nätet.
Detta inslag från Hylands hörna är det enda jag har kunnat hitta. Men det är å andra sidan ett väldigt bra inslag.
Jag önskar så att SVT visar hans verk på nytt, eller att någon kan ha något liggande hemma i lådorna som de kan lägga in på YouTube. Då bleve jag tio år på nytt och satte mig framför TV:n och gapade.

Gör en insats för de drabbade i Haiti genom att sms:a dina bidrag:

Har man legat krasslig och nedbäddad en dag, kommer här ett recept på snabbt tillfrisknande (Funkade bra för mig):

Vad hjälper det att man är 40+ när det är 30- ?

När en glad gosse i vänkretsen hade inflyttningsfest i vår gröna ungdom, kom Salubrin att för evigt etsa sig fast i många av de närvarandes medvetanden.
Min svåger satt på toaletten när en av polarna bultade på dörren och högljutt ropade: "Salubrin! Salubrin!" Svågern som är en godhjärtad människa öppnade då dörren trots att han egentligen satt rätt risigt till, han tänkte ju att nu finns det någon vars nöd är större än min.
Salubrinmannen - låt oss kalla honom så, av barmhärtighetsskäl - hakade då helt sonika av dörren från sina gångjärn och bar iväg med den. Där satt så svågern med byxorna nere till allmän beskådan, och eftersom lägenheten var liten så var det verkligen omöjligt att undgå att beskåda hela hans ohyggligt prekära situation.
Sensmoralen då? Ja det måste väl bli att "Om du värnar integriteten din, våga vägra lämna ut Salubrin."