Kafferast
Så här dags på dagen är det inte ovanligt att man tar en kafferast. Så gör även Bråddjups annars så idoga redaktion. Varsågoda! Detta var Kafferepet med Synkopen från 1948. Vi går raskt över till 1972 då Phontrattarne gjorde sin version av Gösta Jonssons monsterhit från 1938 - Kaffe utan grädde
Vi avslutar dagens kafferast med giganten Harry Brandelius som 1966 bjöd på Kaffetåren:
Så där ja. Tack för kaffet. Dags att återgå till arbetet!
Stureplansdemokrati
Nu ska Bilprovningen privatiseras. Trafiksäkerheten säljs ut och i vanlig ordning innebär det enbart försämringar för oss konsumenter. Helt säkert är att det kommer att bli dyrare. ca 170% till en början om man får tro Sveriges Radio. Och varför inte? I Finland har priserna fördubblats sedan deras avreglering. Men det värsta är ändå att denna gång betalar vi inte bara i kronor och ören. Risken finns nämligen att vi även får betala med våra liv.
En effekt av avregleringen lär dessvärre bli att många stationer kommer att släppa igenom helt odugliga bilar bara för att få behålla kunder. "Kom till oss om du vill slippa ombesiktningar." Somliga kanske kommer att hitta fel som inte finns och skickar oss till verkstan runt hörnet med vilka de råkar ha avtal. "Vi har hittat ett fel på kardanaxeln, men om du går till vår kära granne AB Fiffel & Båg här runt hörnet så fixar de det åt dig och tack vare vårt specialavtal så får du 30% rabatt på jobbet."
En effekt av avregleringen lär dessvärre bli att många stationer kommer att släppa igenom helt odugliga bilar bara för att få behålla kunder. "Kom till oss om du vill slippa ombesiktningar." Somliga kanske kommer att hitta fel som inte finns och skickar oss till verkstan runt hörnet med vilka de råkar ha avtal. "Vi har hittat ett fel på kardanaxeln, men om du går till vår kära granne AB Fiffel & Båg här runt hörnet så fixar de det åt dig och tack vare vårt specialavtal så får du 30% rabatt på jobbet."Naturligtvis kommer också vi som bor i mindre kommuner bli av med våra stationer inom något år. Det kommer inte att bära sig. Ännu en spik i kistan för glesbygden.
Jag börjar bli så trött på denna Stureplansdemokrati. Jag kräks åt den.
Bara så du vet.
Baskunskaper
Ibland händer det att jag, på pin kiv naturligtvis, frågar mina medmänniskor vad de anser om J.D. Sumners sångröst. Svaret blir alltid detsamma; "Jag vet ej, ty jag har aldrig hört vederbörande sjunga." Men se där tar de fel. Alla människor har nämligen hört J.D. Sumner sjunga. Även du.
Elvis Aaron Presley hade en tämligen framgångsrik karriär i sjungbranschen. Han sjöng ofta, bra och tillsammans med andra. Ofta sjöng han bra tillsammans med The Stamps, och om man någon gång har hört Elvis sjunga så har man sannolikt även hört The Stamps. I november 1971 anlitade Elvis The Stamps som kör på sin turné och kommande skivinspelning. Samarbetet kom sedan att vara ända fram till Elvis allt för tidiga död den där augustidagen 1977. Tillsammans med The Stamps spelade Elvis in en mängd låtar, vi kan som exempel lyssna på stycket Way Down inspelad natten mellan den 29 och 30 oktober 1976:
Om ni under vissa passager av sånger upplevde det som om hela huset vibrerade så var det ingen mindre än The Stamps bassångare John Daniel "J.D." Sumner som basade. Han hade en helt unik basröst. Och för en gångs skull är det inte bara en fråga om tyckande från min sida. 1983 hamnade nämligen J.D Sumner i Guiness rekordbok.
1966 spelade Sumner in sin version av Blessed Assurance (Saliga visshet på svenska) och enligt Guiness innehöll den inspelningen den lägsta dokumenterade tonen någonsin framförd av en människa - C1 - vilket motsvarar den lägsta tonen på en femsträngad kontrabas:
Tillsammans med The Stamps framförde Elvis en mängd gospelsånger och vi avslutar denna lilla övning i baskunskap med en riktigt låg höjdare; Why me Lord? Tyvärr är bildkvalitén riktigt sunkig, men å andra sidan är framförandet av så orimligt hög klass att vi nog kan ha överseende med den skakiga bilden. Du får nog dra upp volymen en smula för att kunna ta del av hela spektrat av härliga toner.
Elvis Aaron Presley hade en tämligen framgångsrik karriär i sjungbranschen. Han sjöng ofta, bra och tillsammans med andra. Ofta sjöng han bra tillsammans med The Stamps, och om man någon gång har hört Elvis sjunga så har man sannolikt även hört The Stamps. I november 1971 anlitade Elvis The Stamps som kör på sin turné och kommande skivinspelning. Samarbetet kom sedan att vara ända fram till Elvis allt för tidiga död den där augustidagen 1977. Tillsammans med The Stamps spelade Elvis in en mängd låtar, vi kan som exempel lyssna på stycket Way Down inspelad natten mellan den 29 och 30 oktober 1976:Om ni under vissa passager av sånger upplevde det som om hela huset vibrerade så var det ingen mindre än The Stamps bassångare John Daniel "J.D." Sumner som basade. Han hade en helt unik basröst. Och för en gångs skull är det inte bara en fråga om tyckande från min sida. 1983 hamnade nämligen J.D Sumner i Guiness rekordbok.
1966 spelade Sumner in sin version av Blessed Assurance (Saliga visshet på svenska) och enligt Guiness innehöll den inspelningen den lägsta dokumenterade tonen någonsin framförd av en människa - C1 - vilket motsvarar den lägsta tonen på en femsträngad kontrabas:
Tillsammans med The Stamps framförde Elvis en mängd gospelsånger och vi avslutar denna lilla övning i baskunskap med en riktigt låg höjdare; Why me Lord? Tyvärr är bildkvalitén riktigt sunkig, men å andra sidan är framförandet av så orimligt hög klass att vi nog kan ha överseende med den skakiga bilden. Du får nog dra upp volymen en smula för att kunna ta del av hela spektrat av härliga toner.
Fotboll i musiken
Så här i VM-tider kan vi ju med fördel lyssna till två visor om denna ädla sport.
Den första visan handlar om en division II-match på Stadsparksvallen i Jönköping mellan Jönköpings Södra IF och Grimsås IF den 20 maj 1973, som Grimsås IF vann med 3-1:
Redan på Gunnar Nordahls tid hade man en Zlatan, fast på den tiden kallades han för Nacka. En lirare med en bollkänsla långt utöver det vanliga. Han var kanske inte fullt lika begåvad när det gäller musik, men det hindrade inte honom från att gå in i skivstudion:
Nacka var som sagt en bolltrollare av stora mått och trots vissa svårigheter i början av denna intervju kunde en av Nackas gamla medspelare, Benito Lorenzi, vittna om Nackas unika talang. Härliga gamla klipp med Nacka i sitt rätta element, på plan med trasan vid fötterna.
Den första visan handlar om en division II-match på Stadsparksvallen i Jönköping mellan Jönköpings Södra IF och Grimsås IF den 20 maj 1973, som Grimsås IF vann med 3-1:
Redan på Gunnar Nordahls tid hade man en Zlatan, fast på den tiden kallades han för Nacka. En lirare med en bollkänsla långt utöver det vanliga. Han var kanske inte fullt lika begåvad när det gäller musik, men det hindrade inte honom från att gå in i skivstudion:
Nacka var som sagt en bolltrollare av stora mått och trots vissa svårigheter i början av denna intervju kunde en av Nackas gamla medspelare, Benito Lorenzi, vittna om Nackas unika talang. Härliga gamla klipp med Nacka i sitt rätta element, på plan med trasan vid fötterna.
Stenansikte
"Du ser ut att vara ett riktigt stenansikte, Bråddjup. När grät du senast egentligen?"
Ja, så där kan det låta när jag stöter på representanter ur läsekretsen när jag ibland är ute och spatserar. Och nu undrar du förstås vad det var som fick mina ögon att tåras i går kväll vid 22-tiden. Jo det var detta kraftfulla, poetiska och musikaliska mästerstycke framfört av Joan Armatrading. Låten skrevs till hennes självbetitlade album från 1976 och det är för mig en gåta att hon drygt trettio år senare kan framföra denna sång med ännu större känsla och passion än någonsin tidigare. Joan fyller för övrigt 60 år i december och har tidigare i år kommit ut med ett nytt album.
Min damer och herrar, Another powerful force of nature; Joan Armatrading:
"Egentligen grät jag senast i går kväll vid 22-tiden"
Ja, så där kan det låta när jag stöter på representanter ur läsekretsen när jag ibland är ute och spatserar. Och nu undrar du förstås vad det var som fick mina ögon att tåras i går kväll vid 22-tiden. Jo det var detta kraftfulla, poetiska och musikaliska mästerstycke framfört av Joan Armatrading. Låten skrevs till hennes självbetitlade album från 1976 och det är för mig en gåta att hon drygt trettio år senare kan framföra denna sång med ännu större känsla och passion än någonsin tidigare. Joan fyller för övrigt 60 år i december och har tidigare i år kommit ut med ett nytt album.Min damer och herrar, Another powerful force of nature; Joan Armatrading:
Utomkroppslig upplevelse
Känns livet lite stressigt ibland? Kraven för höga? För många kanaler och elleverantörer att välja på? Lär dig då att spänna av med Folk & Røvere:
Olga and the other rock-namners
Den tionde dennes gick Birgit Magnusson ur tiden. Birgit föddes 1940 som Birgit Jacobsson. I sin gröna ungdom vann Birgit en tävling och fick då överta artistnamnet Rock-Olga från flickan som bar namnet innan. Den nya Rock-Olga kom sedan att använda sig av detta artistnamn ända fram till sin död.
För de flesta är Rock-Olga mest känd för sin stora hit What You've Done to Me. Här skall vi dock avnjuta Where My Baby Goes från hennes första EP. En skiva som i betydligt knastrigare skick återfinns även i min egen samling. Jag hade helst velat ge er Abdul the bul-bul Ameer från samma skiva, men den kunde jag dessvärre inte hitta på tuben. Sorry.
Det var ju förresten lite roligt att artisterna under denna period kallade sig Rock-någonting. Som om artisterna idag skulle heta HipHop-Yngve, Metal-Börje, AcidJazz-Örjan eller Ambient-Kerstin. Rock-Olga har vi varit inne på, men det fanns även artister som Rock-Ragge och Rock-Boris. I Finland hade man sin Rock-Jerry, och så gjorde ju Martin Ljung sin oförglömliga Rock-Fnykis förstås:
Rock-Boris förresten, Boris Lindqvist som han egentligen heter, bor nu för tiden i Agia Napa, Cypern och leder där sitt band Boris Jazz ’n’ Roll Band. En svensk Georgie Fame har han kallats och spelade under början av sin karriär i Rock-Ragges band The Four Comets innan han startade det egna bandet Jailers. Det var dock med sitt nästa band, Telstars han skulle få sin största hit, Håll dig till höger Svensson. I samband med trafikomläggningen 1967 spelades den mest hela tiden på Sveriges Radio.
Då vet ni det.
Bröllopsfirande
Jag skulle vilja se, och framför allt höra, 30 000 vuvuzelor utanför Storkyrkan på lördag. Det vore väl ballt, va? Kan vi inte komma överens om att ni som är i Stockholm tar med era vuvuzelor och blåser en rejäl trudelutt för brudparet på lördag? Det skulle onekligen bli lite festligare då.Britternas näst bästa
En icke obetydlig del av läsekretsen har skrivit och frågat vilken britternas näst bästa idrottsupplevelse genom tiderna är. Tur att det finns någon som kan upplysa eder.
Englands förbundskapten Sven-Göran Eriksson blev omåttligt populär efter denna storseger på bortaplan mot det tyska fotbollsmaskineriet. Matchen utsågs i en undersökning av Channel 4 till den näst största idrottshändelsen i Englands historia, endast finalen i fotbolls-VM 1966 fick fler röster.
Och när nu Svennis är VM-aktuell med sitt nya lag Elfenbenskusten passar det bra att spela denna vackra visa som gjordes till hans ära efter den för engelsmännen så minnesvärda och ärorika matchen mot Tyskland på Olympiastadion i München den 1:a september 2001:
Den 1 september 2001, tio dagar innan en betydligt otrevligare och mer känd händelse, spelades en kvalmatch inför fotbolls-VM 2002. På Olympiastadion i München tog det tyska landslaget emot England för att spela hem gruppsegern och därigenom direktkvalificera sig till VM-slutspelet i Korea och Japan 2002. Michael Owen hade dock andra planer.
Inför matchen hade Tyskland på 6 spelade matcher lyckats skrapa ihop 16 poäng och England hade på sina 5 matcher fått ihop 10 poäng. Slagläge Tyskland. Matchen slutade dock 1-5 efter ett hat-trick av Michael Owen och var sitt mål av Steven Gerard och Emile Heskey, samtliga hemmahörande i Liverpool.
Eftersom England i den efterföljande matchen några dagar senare besegrade Albanien med 2-0 så tog man sig förbi Tyskland på bättre målskillnad och vann så småningom kvalgruppen.
Englands förbundskapten Sven-Göran Eriksson blev omåttligt populär efter denna storseger på bortaplan mot det tyska fotbollsmaskineriet. Matchen utsågs i en undersökning av Channel 4 till den näst största idrottshändelsen i Englands historia, endast finalen i fotbolls-VM 1966 fick fler röster. Och när nu Svennis är VM-aktuell med sitt nya lag Elfenbenskusten passar det bra att spela denna vackra visa som gjordes till hans ära efter den för engelsmännen så minnesvärda och ärorika matchen mot Tyskland på Olympiastadion i München den 1:a september 2001:
14juni
Somliga föddes den 14juni. Haquin Spegel till exempel. Tomaso Albinoni var en annan. Ni vet han med det fantastiskt vackra adagiot:
Dessutom har storheter som Harry Brandelius, Che Guevara, Susanne Reuter och Håkan Södergren detta födelsedatum gemensamt.
Andra dog detta datum. Jerome K. Jerome avled den 14 juni 1927. Medan han levde skrev han ett par vansinnigt roliga böcker. Tre män i en båt var en av dem. En riktig klassiker. Har ni inte läst den ännu så rekommenderar jag den varmt så här i hängmattetider.
Här känner jag att jag vill dela med mig en historia om en gungstol som Hr J. livfullt beskriver i En lätting på andra tankar. Läs texten långsamt och lev er in i situationen, ni kommer att få en härlig åktur!
En annan ung manlig vän till mig... tillverkade en gungstol... av ett par öltunnor. Det var en usel gungstol, ur varje praktisk synvinkel. Den gungade alltför mycket och den gungade i alltför många riktningar på en gång. Min uppfattning är den, att en person i en gungstol inte vill gunga hela tiden. Den stunden kommer, när han säger till sig själv: ”Nu har jag gungat alldeles tillräckligt för stunden; nu sitter jag still en stund, på det att det må gå mig väl här i världen.” Men detta var en av dessa envisa gungstolar, som utgör en fara för mänskligheten och en skam för sitt skrå. Dess uppfattning var, att den var skapad för att gunga och, om den upphörde med detta, slösade den bort sin egen tid. När den väl börjat gunga, kunde ingenting få den att sluta — aldrig någonsin upphörde den med gungandet med mindre än att den fann sig huvudstupa liggandes över personen som suttit i den. Det var det enda som kunde få den att ta sitt förnuft till fånga.
Jag hade kommit på besök och visats in i det tomma vardagsrummet. Gungstolen vaggade inbjudande emot mig. Jag anade aldrig att det var en amatör-gungstol. Jag var ung på den tiden, med tilltro till den mänskliga naturen och föreställde mig att, vadhelst än en man kunde företa sig utan kunskap eller erfarenhet så skulle ingen vara tillräckligt dåraktig för att försöka sig på gungstolsmakeri.
Jag satte mig i den på ett lättsinnigt och oförsiktigt sätt. I nästa ögonblick betraktade jag rummets tak. Jag gjorde instinktivt en rörelse framåt. Fönstret och en sekundsnabb glimt av de trädklädda kullarna i fjärran försvann ur mitt blickfång. Mattan blixtrade förbi mina ögon och jag fick syn på hur min ena sko försvann under mig, i en hastighet av omkring 200 miles per timme. Jag gjorde ett desperat försök att få återse dem. Men jag tog nog i för mycket. Jag såg hela rummet på en gång, alla fyra väggar, taket och golvet, allt samtidigt. Det var som en uppenbarelse. Jag såg husets piano upp och ned, och återigen blixtrade mina skor förbi, denna gång över huvudet på mig, med sulorna uppåt. Aldrig tidigare hade jag befunnit mig i en ställning där mina egna skor spelat en så framträdande roll. I nästa ögonblick förlorade jag skorna ur sikte och landade på mattan med huvudet först. I samma stund slog något till mig i korsryggen. Förnuftet sade mig, när jag åter kommit till sans, att det måste ha varit gungstolen.
Idag den 14 juni minns jag också en av våra stora musikbegåvningar som gick bort i en dykolycka för exakt två år sedan, Esbjörn Svensson. Esbjörn var en jazzens förnyare, precis som Jan Johansson som också dog i en olycka alldeles för ung, och Times Online rankade Esbjörn Svensson Trios album Live in Hamburg som 00-talets bästa jazzalbum.Jag hade turen att få uppleva honom och hans trio live i Kiruna en gång och det var särskilt en låt som berörde mig; From Gagarins Point of View. Helt enkelt magiskt.
Kiruna-hambo
Söderkisen Clas Ludvig Ragnar "Raggie" Sundquist (1892-1951) uppmärksammades för sitt dragspelande redan vid sex års ålder. Hans första lärare gillade skinkmackor och kallades för Kalle Skinka. Denne måste ha gjort ett gott jobb enär Ragnar Sundquist dels skrev en vals till sin lärares ära, Kalle Skinkas vals, och dels blev en av sin tids mest berömda dragspelare. Under sin karriär spelade han in ca 400 melodier med sitt dragspel. Vi ska strax lyssna till en av dem.Raggie blev en stor idol för många unga män med musikerdrömmar. Av någon beskrivs han som ”otroligt stor, en av de allra bästa och mest kända dragspelarna i hela västvärlden." Han och brodern Oskar turnerade tillsammans, till en början oftast på cykel. I en tidningsintervju klagade turnékollegan Spel-Olle: ”Vi hade alltid motvind och uppförsbacke”. Det skulle dock bli bättre och turnerandet sköttes senare per motorcykel med sidovagn innan bilen tog över.
Raggie grundade sedemera en liten dragspelsfabrik på Söder som sysselsatte sju-åtta gubbar under drygt tjugo år. Storsäljaren var modellen Raggie Special. Han gjorde även ett kortlivat försök som skivbolagsdirektör och gav på sitt egna märke Sundquist ut en handfull skivor i januari 1921. Dessa rara inspelningar är idag hett eftertraktade av samlare.Och vad har då Ragnar Sundquist med Bråddjup att göra? Inte mycket mer än att han skrev och spelade in en melodi som hette Kiruna-hambo. Råkar någon känna till historien kring denna melodi så tar jag tacksamt emot allt jag kan få. Det finns för övrigt även en Tornedalshambo i Sundquists låtkatalog. Det verkar som om den gode mannen av någon anledning hyste en viss förkärlek för våra nordliga trakter.
Varsågoda! Kiruna-hambo med Ragnar "Raggie" Sundquist och hans kvintett:
Ómar den mångsidige
Förr i världen sändes ett program på svensk television som hette Nattsudd. Björn Wallde och Svante Grundberg spelade låtar som redan på den tiden var lätt daterade. Herrar Grundberg och Wallde såg ut ungefär som om de varit på turné och hamnat lätt på sné. De pratade i mun på varandra, rökte och drack pilsner och gav ett allmänt förvirrat intryck. Det hela var dock gjort med glimten i ögat och kryddades med gamla filmklipp och musik som man knappast fick höra på MTV.
Här kan du få en hum om hur det såg ut (Du behöver bara titta till 1:25, sedan kan du trycka på paus)
Du som nu fängslades av den tunnhårige mannen som twistade mellan 0:21 och 0:28 är inte ensam. Det har strömmat in frågor från läsekretsen om denne man. Man vill veta vem han är och vad det egentligen blev av honom. Självklart har Bråddjups nöjesavdelning svaret.
Den rockande mannen är ingen mindre än islänningen Ómar Ragnarsson och sången Limbó - rokk - twist från 1963 kan man om man har en isländsk IP-adress beställa via länken här ovan.
Ómar Ragnarsson föddes 1940 och är inte bara underhållare utan kom sedemera även att bli nyhetsreporter och -fotograf, politiker och miljöaktivist. Han bildade 2007 partiet Íslandshreyfingin – lifandi land (Isländska rörelsen - levande land) och partiet skulle ha fått tre parlamentsledamöter vid valet 2007 om inte lagarna hade ändrats innan valet. Man kom inte upp i de fem procenten som krävdes. Partiet gick sedemera upp i den Socialdemokratiska alliansen (SDA)
År 2006 utsågs Ómar Ragnarsson till Årets man på Island, före fint folk som bloggare och musiker vilket framgår av följande passage: Ómar Ragnarsson fréttamaður var í dag valinn maður ársins í árlegri kosningu þjóðarinnar á Rás 2. Fram kemur á vef Ríkisútvarpsins að Ómari hafi fengið um fjórðung greiddra atkvæða í kosningunni en á eftir honum komu bloggarinn Ásta Lovísa Vilhjálmsdóttir og Magni Ásgeirsson tónlistarmaður. Bra gjort Ómar!
En av strängarna på Ómar Ragnarssons lyra är att han alltså är en hejare på att fotografera. Han har bland annat tagit en del vidunderliga flygbilder på vulkanutbrottet vid Eyjafjallajökli. Somliga av dessa kan du beskåda här
Jag måste också rekommendera Ómars blogg. Där kan du läsa om vad Ómar har för sig och du hittar också en trevlig spelare, tónlistarspilari, där du kan lyssna på en del nyinspelningar där denne mångsidige islänning bevisar att han ännu vid sjuttio års ålder rockar fett. Det är väl häpnadsväckande att den twistande mannen från Nattsudd kom att få ett så spännande liv. Men det är inte svårt alls att förstå varför han blivit en så välkänd personlighet i det lilla öriket. Hans son, Þorfinnur Ómarsson, är för övrigt också en välkänd mediefigur på Island. Bland annat var han VD för Islands filmcenter under några år och för närvarande leder han det dagliga magasinet Ísland í dag på kanalen Stöð 2
Jag avslutar med ett vackert porträtt och en gammal rocklåt från förr: (dvs 1961) Sveitaball. Rock on Ómar!
Här kan du få en hum om hur det såg ut (Du behöver bara titta till 1:25, sedan kan du trycka på paus)
Du som nu fängslades av den tunnhårige mannen som twistade mellan 0:21 och 0:28 är inte ensam. Det har strömmat in frågor från läsekretsen om denne man. Man vill veta vem han är och vad det egentligen blev av honom. Självklart har Bråddjups nöjesavdelning svaret.
Den rockande mannen är ingen mindre än islänningen Ómar Ragnarsson och sången Limbó - rokk - twist från 1963 kan man om man har en isländsk IP-adress beställa via länken här ovan.
Ómar Ragnarsson föddes 1940 och är inte bara underhållare utan kom sedemera även att bli nyhetsreporter och -fotograf, politiker och miljöaktivist. Han bildade 2007 partiet Íslandshreyfingin – lifandi land (Isländska rörelsen - levande land) och partiet skulle ha fått tre parlamentsledamöter vid valet 2007 om inte lagarna hade ändrats innan valet. Man kom inte upp i de fem procenten som krävdes. Partiet gick sedemera upp i den Socialdemokratiska alliansen (SDA)
År 2006 utsågs Ómar Ragnarsson till Årets man på Island, före fint folk som bloggare och musiker vilket framgår av följande passage: Ómar Ragnarsson fréttamaður var í dag valinn maður ársins í árlegri kosningu þjóðarinnar á Rás 2. Fram kemur á vef Ríkisútvarpsins að Ómari hafi fengið um fjórðung greiddra atkvæða í kosningunni en á eftir honum komu bloggarinn Ásta Lovísa Vilhjálmsdóttir og Magni Ásgeirsson tónlistarmaður. Bra gjort Ómar!
En av strängarna på Ómar Ragnarssons lyra är att han alltså är en hejare på att fotografera. Han har bland annat tagit en del vidunderliga flygbilder på vulkanutbrottet vid Eyjafjallajökli. Somliga av dessa kan du beskåda härJag måste också rekommendera Ómars blogg. Där kan du läsa om vad Ómar har för sig och du hittar också en trevlig spelare, tónlistarspilari, där du kan lyssna på en del nyinspelningar där denne mångsidige islänning bevisar att han ännu vid sjuttio års ålder rockar fett. Det är väl häpnadsväckande att den twistande mannen från Nattsudd kom att få ett så spännande liv. Men det är inte svårt alls att förstå varför han blivit en så välkänd personlighet i det lilla öriket. Hans son, Þorfinnur Ómarsson, är för övrigt också en välkänd mediefigur på Island. Bland annat var han VD för Islands filmcenter under några år och för närvarande leder han det dagliga magasinet Ísland í dag på kanalen Stöð 2
Jag avslutar med ett vackert porträtt och en gammal rocklåt från förr: (dvs 1961) Sveitaball. Rock on Ómar!
Fan-klubb
Vi har i alla fall fått lite färg i ansiktet idag. Enär storasyster stod på scen under nationaldagsfirandet hade jag och pojkarna en fan-klubb. Manifesterades genom att vi lät måla fanor på våra kinder.
Kung Chulalongkorn av Siam
I vår serie Märkvärdiga ting som man inte måste åka runt halva jorden för att uppleva presenterar Bråddjup idag det Thailändska templet i Ragunda uppfört till kung Chulalongkorns minne. En smått overklig upplevelse för den som inte vill eller kan åka till Thailand med sina små barn, men som ändå önskar ge de små liven ett semesterminne av rent utländska dimensioner.
Kung Chulalongkorn den femte av Siam hette som bekant egentligen Prabat Samdetch Fra Paramindro Maha Chulalongkorn Patindro Tepa Maha Mongkut Pra Chula Chom Chlao Chasya Hua, och hyllas än idag som det moderna Thailands stora landsfader. Under Chulalongkorn avskaffades månggiftet, slaveriet och dödsstraffet, en modern administration introducerades och utbildningsväsendet förnyades. Av Oscar II blev Chulalongkorn inbjuden att besöka världsutställningen i Stockholm år 1897. Vid mottagandet å Logårdstrappan spelades för övrigt den allra första svenska filmsnutten in: Konungens af Siam landstigning vid Logårdstrappan.
Chulalongkorn ville se mer av det rike som liksom hans eget exporterade stora mängder timmer. Han gav sig ut på en Norrlandsresa med sitt följe och denna resa kom att lämna sina små avtryck. På bilden här till vänster ser vi den stolte fadern med tre av sina 77 barn, tre söner som följde med sin far på resan till den kalla nord.I Tuolluvaara utanför Kiruna upptäckte Hjalmar Lundbohm en malmfyndighet ungefär samtidigt som Konungen af Siam besökte vårt land. Den största av malmkropparna fick namnet Chulalongkorn. Då Tuollaborna som några årtionden senare kom att jobba nere i gruvan, TGA, hade vissa problem att uttala den exotiske konungens namn, blev det istället "Tjolalonken". (De övriga malmkropparna fick de något alldagligare och mer lättuttalade namnen Siam, Emil, Bråk, Bak samt Kurt.)
Och så har vi då detta med den Thailändska paviljongen i Ragunda. Det är den enda av sitt slag utanför Thailand, och den är alldeles... alldeles... underbar! En orgie i bladguld, tinnar och torn som byggdes hundra år efter den store konungens besök. Byggnaden är 26 meter hög inklusive den höga kungaspiran med ytterst prålig lotusblomma på toppen. Invändigt ser vi bland alla sagolika blomsterdekorationer, även en bronsstaty av Chulalongkorn i naturlig storlek. Den omgivande parken med vattendrag och små vackra broar bidrar också till den harmoni som präglar hela paviljongen. Åk dit och begapa denna besynnerliga sevärdhet och passa samtidigt på att ta en sväng till Döda fallen som ligger en bit bort. Vild-Hussens misslyckade försök att skapa en timmerränna vilket tömde hela Ragundasjön och lämnade kvar en tömd älvfåra som idag erbjuder en vacker och spännande klättringstur där även de minsta kan vara med.
Redan under sin livstid kallades Chulalongkorn för Den Store, och på hans dödsdag den 23 oktober hyllas och äras han än idag för sin betydelse för landet. Ceremonier till hans ära genomförs över hela Thailand. Och även på den Thailändska paviljongen till kung Chulalongkorns minne i lilla Utanede i Ragunda kommun.
Uppblåsta Egon
Uppblåsta Egon. Så kan vi kalla honom, gubben som sannolikt inser att han är rätt talanglös men som ändå lyckats uppnå en position. Som till varje pris vill göra något STORT och bli ihågkommen.
Denna vilja är hos Egon så stark att det tränger undan alla andra hänsyn. Allt annat är av underordnad betydelse. Inklusive sunt förnuft. Uppblåsta Egon och hans polare sitter där med sina uppblåsta egon och förfogar över pengarna och makten utan att egentligen begripa vad det är de ska göra med det. Och Egon finns överallt.
Uppblåsta Egon var en gång Landstingsråd i Norrbotten och skulle prompt bygga ett monument över sig själv; ett mastodontsjukhus ute på sankmarkerna vid Sunderbyn. Vården på alla andra sjukhus i länet försämrades eller lades ner för att bekosta detta vanvettsbygge, men för Egon och hans nickedockor var huvudsaken att de fick lämna sina fotavtryck i historien.
Vi ser Egon i allehanda styrelserum och nämnder. Talanglös, uppblåst och osäker. Försöker dölja sin osäkerhet genom att tvärsäkert driva igenom sin linje trots att alla argument egentligen talar emot honom. Vill visa att han minsann kan det här med ekonomistyrning och lägger ner en avdelning extra, bara för säkerhets skull.
Nu senast har Egon varit hos mina kära kollegor i Örebro och ska lägga ner deras kontor. Jag föraktar honom djupt.
43 000 timmar övertid
Läkarna i Norrbottens landsting jobbade förra året mer än 43 000 timmar övertid. Bråddjups förslag kvarstår: anställ läkarsekreterare och låt dessa sköta de administrativa sysslor som läkarna idag fumlar med i timmar varje dag helt i onödan. Utbildade och skickliga sekreterare som på en halvmiss utför samma mängd arbete som sjukhusets sammantagna läkarkår tragglar hela dagen med. Låt läkarna göra det de är bäst på; att läka de sjuka.
På så sätt hade vi kunnat frigöra tusentals läkartimmar varje månad och därigenom sluppit övertid, långa vårdköer, sönderstressade läkare och en allt sämre vård.
VM-minnen
Snart drar årets stora fotbollsfest igång och en del sörjer att inte Sverige finns med. Tänker på vad som kunde ha blivit. Själv kommer jag så här i VM-tider att tänka på Kameruns Roger Milla. En av VM-historiens största profiler.
Albert Roger Mooh Miller var redan i tidiga år en stor talang. Som trettonåring skrev han på för laget Eclair Douala och utsågs 1976 till "Årets spelare i Afrika" Vid VM 1990 hade Milla egentligen redan avslutat sin framgångsrika karriär, men landets president ryckte in och såg personligen till att Milla drog på sig skorna igen och for iväg till Italien. Ett bra initiativ av herr president skulle det visa sig!Det året gick nämligen Kamerun som första afrikanska lag någonsin vidare till kvartsfinal, och Roger Milla var Primus motor. I kvarten föll man dock efter förlängning mot England. England ledde med 1-0 när Milla kom in i matchen och i princip vände på egen hand till en 2-1-ledning för Kamerun innan England kunde kvittera. I förlängningen vann som sagt England, men det var ändå utan tvekan Roger Milla som gjorde denna match minnesvärd. "Kungen av VM" kallades han och hyllades som stor hjälte hemma i Kamerun.
1994 spelade Milla VM igen. Denna gång i USA och där blev han som 42-åring den äldste spelaren någonsin att göra mål i en VM-turnering. Bara en sån sak.
Vi som såg Milla i aktion minns särskilt tydligt hans målgest; att dansa med hörnflaggan. Det var sannerligen en frisk fläkt för oss som var vana vid Ipswich, Queens Park Rangers, Elfsborg och Örgryte. Där var man liksom inte lika dansanta av sig om man så säger.
I nedanstående klipp får ni några smakprov både på gladfotboll och dans med hörnstolpe.
Varsågoda; Roger Milla:
Varsågoda; Roger Milla:
Vis vägvisare
Har precis läst ut Vägar till visdom av Stefan Einhorn. Är det inte en lite väl pretentiös ansats, att utge sig för att vara den guide som visar oss andra hur vi uppnår vishet?
Nej jag tycker inte det. Einhorn tar sig an uppgiften på ett föredömligt sätt och försöker inte inbilla oss att han äger nyckeln till visdom. Det han vill är att vi alla ska försöka sträva efter att bli lite visare och han ger oss några verktyg som hjälp på traven. Visar oss hur man ska bete sig för att växa som människa. Och att det behövs för hela mänskligheten att vi alla blir lite visare till mans. Klokt och ödmjukt.
Läs.
