Nätpöbeln

Ingenstans går det så underligt till som i världen, och världsmedborgarna är minsann inte så lätta att förstå sig på alla gånger. Särskilt inte när de agerar tillsammans i grupp, och allra helst på nätet, då uppstår dynamiker som är fullständigt obegripliga. Åtminstone ur ett undervattensperspektiv.

Jag har ofta uppfattat Marcus Birro som lite gnällig och självcentrerad. Det är nog så han presenteras. Lite osäker och lättstött. Men om man läser vad han skriver och hör honom i Karlavagnen på P4 exempelvis, så ska man finna att han åtminstone har hjärtat med sig i det han gör. Hela tiden. Oavsett om det handlar om fotboll eller mer djuplodande ämnen. Lättsam ibland men framför allt finns det ett allvar hos honom som känns uppfriskande i detta lallande tidevarv. Läs här hans krönika i Expressen om vikten av helighet till exempel. Mycket bra.

Marcus Birro hånas och mobbas av nätpöbeln.

Alex Schulman uppfattar jag lite förenklat som ett drygt, lallande pucko. En mobbare som försöker dölja sin egen osäkerhet genom att trycka ner andra och som egentligen inte har någon större koll på något. Hittills har jag inte sett något som gett mig anledning att revidera den bilden.
I Aftonbladet skrev han på Alla hjärtans dag ett tragiskt dåligt blogginlägg, till och med med hans mått mätt. Han har helt sonika kopierat en Facebook-konversation mellan Agneta Sjödin och hennes pojkvän och kommenterat deras ömsesidiga kärleksförklaringar i hånfulla ordalag. Fräsch kille va? Han tar sig alltså rätten att offentliggöra andra människors privata konversation som visserligen kunde ses på FB, men av ett begränsat antal användare, och lägga ut den för allmän beskådan på den blogg som tidningen sannolikt betalar honom för att skriva. Hur törs någon vara FB-kompis med honom i fortsättningen?

Alex Schulman applåderas av nätpöbeln. De tycker att det är Agneta Sjödin som är den löjliga här. OK, det kanske är lite exhibitionistiskt att hålla på så där, men valet är trots allt deras. Framförallt är väl kanske inte gränslöse Alex rätt person att håna uppmärksamhetssökande individer. Om man säger.

Tänk att den mannen hade en morfar som var sant intelligent och witty. Svårt att tro. Sven Stolpe roterar sannolikt som en utombordare där i sin grav när han ser vilken nervöst osäker mobbare hans egen dotter närt vid sin barm.

Kommentarer
Postat av: Alma

Men Sven Stolpe kunde också vara elak, fast aldrig om privata saker utan mer om saker som han inte gillade, åsikter och politik som inte passade.



Alex Schulman visar i denna barnsliga mobbingblogg hur tomt och innehållslöst hans liv, huvud och hjärta är. På många sätt är han symptomatisk för en mediagenerataion som skriver för mycket och reflekterar för lite. Mer betänketid åt alla-lägg ner FB och AB till att börja med...

2011-02-18 @ 17:32:23
Postat av: Barnflickan

Bra beskrivning av Schulman, har heller aldrig gillat honom. Birro, däremot, tycker jag bra om, åtminstone i Karlavagnen. Precis som du säger har han alltid hjärtat med sig i det han pratar om, och han tycks anstränga sig för att försöka förstå de som ringer in.

2011-02-18 @ 18:13:51
Postat av: Bråddjup

Ja, Birro verkar vara genuint intresserad av andra människor. Det är en sådan sak som skiljer dem åt. Schulman är bara genuint intresserad av sig själv.



Alma: Mer betänketid är bra. Fast FB är också ganska bra så det tror jag vi behåller.

2011-02-19 @ 16:42:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0