Skarpsint

Avnjuter en frukost bestående av Pajalagröt och knäckebröd med sardiner. Dessa sardiner är beredda av skarpsill, Sprattus sprattus på latin. Efter en natt med dålig sömn finner man detta namn väldigt lustigt. Gör genast kopplingen att man den 1:april spelar varandra en massa spratt och att den lurade då kallas "dum sill".

Härmed tycker jag att jag bevisat tvenne ting: att Skarpsillen fått sitt latinska namn efter seden med att luras den första april samt att man verkligen blir vad man äter.
Skarpare än så här blir nämligen inte den mänskliga hjärnan.
 
 
 
 
 
 

Veckans klipp

Aron har bestämt att han ska extraknäcka som skräddare när han blir stor. Vad hans huvudsyssla ska vara är dock oklart. Åtminstone för mig. Nu har han, inte utan ett visst mått av stolthet, tagit första steget mot skräddaryrket när han klarat symaskinskörkortet på syslöjden.
Jag beställde en kostym och fick en ytterst förmånlig deal:
- Eftersom du är min pappa ska du få 75% papparabatt.

Ser nu fram emot att få gå omkring välklädd på ålderns höst utan att det kostar skjortan.


För säkerhets skull

Nu kan han komma om han vill, McCartney. Skivorna är på plats.

Sömnrubbad

“Mr. McCartney, would you consider to spend a few minutes of your precious time signing some of my records while you are here?” En smula star struck får jag ju visserligen erkänna att jag var, men man behöver kanske inte vara så underdånig, han är ju trots allt bara en vanlig människa. Egentligen. Samtidigt borde jag faktiskt ha titulerat honom ”Sir”. Både för mycket och för litet underdånig på samma gång alltså. Lysande.

”Jodå, hämta du dina skivor så fixar vi det” tyckte han. Okej, fram med Beatles originalvinyler från 60-talet, Wingsplattorna och några av hans soloskivor. Men de tycks inte ligga där de ska. Letar förtvivlat men de finns ingenstans. ”Kommer strax” ropar jag lätt nervöst och bläddrar vidare. Utan någon större lycka. Hittar en Ep med Cacka Israelsson. Visste inte ens att jag hade den. Hittar en massa tomma skivfodral och annat skräp, men inget som har det minsta med Sir Paul att göra. Blir galen! Varför är det en sådan röra här?

Mitt upp i alltihop kommer en gammal kollega på besök. Han och Paul snackar lite medan jag river vidare bland vinylerna, allt mer frustrerad. Panikslagen nästan. Varför hittar jag dem inte?!? GAAAHHHH!!!

Klockan är 02.56 och jag vaknar med bultande hjärta. Håhåjaja. Är det inte det ena så är det det andra. Att sova ostört om nätterna verkar inte vara min grej riktigt.




Ligg still och var tyst!

Det försiggick verksamhet i min kudde i natt. Jag hade just spelat tennis med Björn Borg, Anders Järryd och John McEnroe och höll som bäst på att samla ihop bollarna efter träningspasset när jag plötsligt hörde en jättelik råtta tugga på något i närheten. Eller om den gick omkring och hummade möjligen.

Vaknade upp ur min dröm men ljudet fortsatte. Lyfte upp huvudet från kudden - inget ljud. Aha, tänkte jag käckt, öronvax, blod som strömmar genom anatomin, gnisslande leder eller andra kroppsegna ljud. Sådana som kan höras när man täcker för örat. Lade huvudet direkt på madrassen för att testa men hörde ingenting. Prövade en ny kudde. Inget ljud.

Satte mig upp och lyssnade på den första kudden igen. Jodå, ljudet fanns där. Ingen tvekan. Det hasades, krafsades, gnagdes och hummades där inne.

Dunkudden förpassades till golvet där festen fick fortsätta utan mig och jag somnade så småningom om. På väg till jobbet i morse åkte kudden med invånare och allt i sopcontainern. När jag sover vill jag att min kudde ska ligga still och hålla tyst.

RSS 2.0