Bilfri vecka

Nu drar den bilfria veckan igång! På Lantmäteriets och Metrias kirunakontor lämnar vi bilen hemma och promenerar, cyklar eller samåker istället! Lina Norberg Juuso på NSD uppmärksammar vårt initiativ på sin goa blogg och uppmanar till efterföljelse.
Artikeln på bilden till vänster skrevs av Hans Sternlund och finns nu på nsd.se tillsammans med en omröstning där man kan ange om man låter bilen stå eller inte. Kul!

Om man vet att varje mils bilkörning kostar i runda slängar 30 kronor och genererar ett utsläpp på ca 2 kg koldioxid (eller på årsbasis ca 50 000 kronor och drygt 3 ton koldioxid per bil) och att det krävs drygt 500 träd för att absorbera koldioxiden från en enda bil, så kanske man funderar en gång extra på om det verkligen är nödvändigt att ta bilen varje gång jag ska förflytta mig.



25 år sedan Tjernobyl

I dag har det gått 25 år sedan kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Och inte har kärnkraften blivit säkrare sedan dess...

För 5 år sedan var Nordnytt på besök hos oss på Rymdhuset och gjorde reportaget nedan. Göte Rönnbäck och Åke Karlsson berättade lite om hur de första satellitbilderna som bevisade att en olycka hade skett togs fram på dåvarande Satellitbild i Kiruna.



Då för fem år sedan var tydligen inte kärnkraftsmotståndet särskilt starkt. I dag har dock opinionen svängt igen på grund av det som skett i Japan.
Vi får nu hoppas att världen tar sitt förnuft till fånga någon gång och hittar den slutgiltiga lösningen för att avveckla denna teknologi. Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima Daiichi har med skrämmande tydlighet bevisat att den inte går att lita på.


Elchock

Mina elräkningar skjuter i höjden. Med ett hus som värms upp med direktverkande el är det nästan ofrånkomligt att uppvärmningskostnaderna blir lite högre än vanligt under en vargavinter som denna. Man kan i princip säga att vi har haft mellan -25 och - 30 grader oavbrutet från och med november till och med februari.

Ungefär lika länge som denna vargavinter varade jobbade Hans-Jürgen Cramer för Vattenfall. För detta fick han, utöver en lön på 1,7 miljoner kronor och en bonus på 1,5 miljoner kronor, även ett avgångsvederlag på 20,9 miljoner kronor. Totalt 24,1 miljoner svenska enkronor alltså.

Det känns bra att jag får vara med och bidra till att en medmänniska får äta sig mätt.



Strålande energiproduktion

Strålningen i Fukushima Dai-ichi är nu 10 MILJONER gånger högre än normalt. Fortfarande sugen på att bygga ut kärnkraften i Sverige?

Biokapacitet

Befinner mig i kungliga huvudstaden för ett par dagars fjärranalysseminarium. Fjärranalys handlar om att betrakta saker på avstånd, och vi pratar då i allmänhet om att titta på jordytan från satellit eller flygplan.
Inledningsanförandet hölls av en kvinna från Världsnaturfonden som berättade om hur man använder sig av satellitdata för att övervaka exempelvis avskogning, vattenavrinning eller för att titta på vilka habitat som lämpar sig bäst för den utrotningshotade tigern.

Som utgångspunkt för sitt anförande, och för WWF:s arbete över huvud taget visade hon hur vi med vår konsumtion idag nyttjar ungefär 1,5 gånger jordens egentliga biokapacitet. Vi använder alltså 50% mer av jordens resurser än vad vårt vackra klot mäktar med att återskapa. Det innebär som alla förstår att det uppstår minus i systemet på något vis.


Detta överutnyttjande av klotet förutsätter dessutom att Kina inte kommer upp i samma konsumtionsnivå som västvärlden. Om detta skulle inträffa blev plötsligt överutnyttjandet 100%, dvs det skulle krävas två hela jordklot för att producera allt det som vi människor konsumerar.


Om dessutom, Indien, övriga delar av Asien samt Afrika, Sydamerika och Östeuropa plötsligt fick för sig att de skulle vilja leva på samma sätt som vi i väst, ja då skulle behovet istället se ut så här:


Ja, då vet ni det

Bråddjups hushållsredaktion tipsar

Så här såg det ut hemma hos oss alldeles för ett tag sedan: 
Det ser ut som om det vore hemma hos Kemiske Ali, men det är det alltså inte. Ett hushåll av idag har tillräckligt med bekämpningsmedel för att kunna idka kemisk krigföring big time. De är ju visserligen otroligt effektiva de här laboratorieprodukterna måste man säga, men de är nog inte särskilt vänliga mot miljön.

Härom dagen när jag var och handlade (med tygpåse...) så hittade jag ett erbjudande jag inte kunde motstå.
Grumme såpa för tjugo svenska enkronor och en sprejflaska på köpet. Jag valde den med Citrondoft.
Blanda en halv liter vatten med 5 ml såpa i sprejflaskan, så kan du på ett mer naturvänligt vis rengöra din spis och övriga ytor i hemmets härd.
Har du dessutom lite ättiksprit och en förpackning Svinto hemma så kan du nästan helt och hållet sluta använda läbbiga kemiska preparat.

Bra va?


Tygpåsar

Lina hade på sin blogg på NSD.se en länk till ett ställe där man kan hitta snygga tygpåsar om man nu känner sig allergisk mot de som säljs på ICA och COOP: http://www.shirtstore.se/tygpasar-c-782-1.aspx?gclid=CI2Jjd7ixacCFUjxzAodf2gtDw
Fast just idag känns det lite futtigt att tänka på tygpåsar.

Speaking of the devil...

På tal om förgiftade hav, så kan vi i dagens Aftonbladet läsa om detta: "Fiskarna låg döda - i drivor"
Hamnen i Redondo Beach söder om Los Angeles var i går morse så full av död fisk att många båtar inte ens kunde ta sig ut ur hamnen.

Living in the Plastic Age

Härom dagens såg jag ett intressant program på Kunskapskanalen om "Zabbaleen", soparbetare i 18-miljonersstaden Kairo. Zabbaleen samlar ihop sopor på gatorna och återvinner i runda slängar 80 procent av alla sopor de tar hand om. Metall, glas, plast och papper som slängs bort av över- och medelklassen tas om hand av Zabbaleen, eller "The nothing class" som de lite ironiskt kallar sig själva, och säljs utomlands som råvara till nya produkter.
Deras verksamhet hotas nu av att myndigheterna istället har börjat anlita utländska bolag för att ta hand om soporna på ett mer "civiliserat" sätt. Zabbaleen själva har svårt att tro det de ser; de utländska bolagen återvinner bara 40% av soporna och gräver ner resten i enorma sopdepositioner. Hur kan man vara så slösaktig?, undrar Zabbaleen och det med all rätt.

I Stilla havet flyter en jättelik ö av sopor, "Great Pacific Garbage Patch". Ett område dubbelt så stort som Texas bestående av giftig plast och annan bråte som naturen inte klarar av att bryta ner. De flaskor, påsar, förpackningar och plastbitar som vi inte ids återvinna hamnar istället i haven och på världens alla stränder och inuti kroppen på snart sagt varenda varelse som lever i och kring våra världshav. I slutändan hamnar det naturligtvis inuti oss själva och inom någon generation så kommer alla människor till viss del bestå av plast.

Hur är det, är det verkligen Zabbaleen som har ett ociviliserat sätt att hantera sopor?

Måste vi ha en ny plastkasse varje gång vi handlar ett par liter mjölk? Nä, köp en tygkasse istället att bära hem maten i! Jag försöker komma ihåg att ta med mig tygkassen när jag går och handlar, och numera lyckas jag nästan alltid. Det går, om man bara bestämmer sig.

Över huvud taget känns vårt köphysteriska västerland som ett under av tanklöshet. Zabbaleen återvinner 80 procent av soporna och vi slänger en fullt fungerande TV bara för att vi vill ha en plattare.

Låt oss sansa oss lite. Visst?




Pappersslösa

Igår var jag en sväng till Apoteket, denna hedervärda institution, för att hämta ut förskrivna läkemedel. Nu för tiden slipper man ju ha med sig ett gult pappersrecept för att få ut sina mediciner. Detta recept, ett halvt ark papper som följde med under hela giltighetstiden, har blivit föråldrat. Vi ska inte hålla på med papper längre. Åtminstone inte på pappret.
I den verkliga verkligheten förhåller det sig dock på ett helt annat vis. Varje gång jag hämtat ut något på mitt papperslösa recept skickar man nämligen med mig två ark papper. A4:or. Ett med uppgifter om hur mycket jag har kvar att ta ut på det aktuella receptet, samt en fullmakt som kan användas om jag sänder någon annan att hämta ut mina läkemedel.
Hos det papperslösa Apoteket går det alltså två A4:or för varje gång. Gångra det med tre, om vi antar att vi inte får något papper vid det sista uttaget, och vi får sammanlagt sex hela istället för ett halvt ark papper per förskrivning. Vi pratar tolv gånger så mycket papper här.
Visst förstår jag att det finns andra fördelar med e-recept. De är ju garanterat läsliga till exempel. Men ändå; visst måste något vara skevt med detta. Vi har fått ett s för mycket. Det papperslösa Apoteket har istället blivit en riktig pappers-slösa.

RSS 2.0