Inget att sträva efter

Aron funderar lite kring sin framtid:
- När jag blir stor vill jag bli som dig pappa.
- På vilket sätt då?
- På precis alla sätt; lika stark, lika snäll... men kanske lite längre. Och inte så tjock!

Ingen ordning på allting

Elis och Emma-Li har sovit ute i lilla jaktstugan i natt. Av erfarenhet vet jag att två tweens som sover tillsammans knappast har städning som första prioritet. Prat och bus rankas betydligt högre. Jag frågar därför Elis lite försynt hur det nu är ställt med ordningen i det lilla huset. "öhhh... öhhhh... öhhhh..." svarar han efter bästa förmåga. Han anar väl att jag anar. "Öhhh?" undrar jag. "Ja, alltså... öhhh... den frågan är för närvarande obesvarlig!"

Känner instinktivt att mina farhågor just bekräftades.

Tjusigt

Elis tycker verkligen om potatis. "Du är nästan som Håkan-Bråkan" säger Aron. "Han äter ju bara potatis"
"Och jag är som Sune" fortsätter han efter kort betänketid. "Inte för att jag är lika gammal som han, men jag är lika tjejtjusig av mig!"
Aron och Elis?

En vanlig dag på landet

Tittar kärleksfullt på min lille Aron och säger: "Min kille!"
Aron smeker mig på kinden och svarar: "Min farfars kille!"

Bristningar

 
Det var så otroligt varmt och skönt på hemmaplan i går. Satt på verandan iförd endast kortkalsonger och avnjöt frukost. Insåg att jag behövde skotta lite på gården så jag drog på mig ett par skor och skred till verket. Elis höll på att skämmas ihjäl.
- Tänk om nån hade kommit nere på vägen och sett dig i bara kalsongerna!
- Ja men, sa jag lite skojfriskt på pappors töntiga vis, jag har ju så snygga ben så inte hade det gjort nåt.
- Jamen MAGEN då?!? utbrister den lille odågan då helt upprört.

Känner att jag brustit i min föräldraroll på något vis. Tycks helt ha misslyckats med att göra en empatisk medmänniska av det lilla livet.

Håhåjaja.


Skitgott?

Dagens snabbmiddag: Vegetariska vårrullar.

Aron: Det här är ju oätligt!
Jag: Men kom igen. Det är ju inte som att det smakar bajs.
Aron: Bajs är godare!
Jag: Men du måste få i dig lite energi så du orkar med dansen.
Aron: Jag är redan energiknippad!

Förstår nu var all min egen energi tagit vägen.

Skitgott?


Sjukt roligt

Aron: Vet ni vilken som är den mest lärorika sjukdomen?
Vi: ???
Aron: Lunginformation!




Här är det jag som bestämmer!

Elis kommer in i rummet där jag sitter och jobbar:

Jag: Hördu gubben, nu vill jag faktiskt jobba i fred.
Elis: Men det vill inte jag.
Jag: Men JAG vill det.
Elis: Men det är väl JAG som bestämmer om du ska få jobba i fred eller inte!



Bristande tro

Elis, 10 år: "När jag var liten så trodde jag på jultomten och tandfén och så, men nu när jag blivit stor så vill jag fortsätta tro, men kan inte."
Han sa det med ett stänk vemod i rösten. Han tycker nog att det är lite sorgligt. Som om något tagits ifrån honom.
 

Fingerfärdigt

Aron: "Vet du vad jag älskar? Alltså inte som man älskar en människa, utan bara för att det är så coolt".
Jag: "Nä, vadå?"
Aron: "Jag älskar att bygga med Lego. Det känns så sprattligt och kul i fingrarna!"


Gränslös kärlek

Aron: Jag älskar dig pappa fast du är en gammal gubbe. Och äter möglig ost.


Möglig ost


Möglig gubbe?


Det luktar skämt

Pojkarna äter överbliven Ratatouille o falukorv till lunch.
Jag: Efter att ni har ätit Ratatouille måste ni gå på Ratatouilletten.
Pojkarna: ???
Aron: En gång förstod jag faktiskt ett av pappas skämt. Det var visserligen inte roligt men jag förstod åtminstone hur han tänkte.

File:Ratatouille02.jpg



Livets goda

Aron äter frukost:

"Pappa, jag måste få mer jordgubbssylt. Mannagrynsgröt med bara mjölk är inte riktigt min grej."

Sylten jag gjort på tant Edits jordgubbar är faktiskt himmelskt god. Det är inte utan att jag förstår Aron som snabbt äter upp sylten för att få en klick till.




Prioriteringar

Grabbarna bus resonerar om vad som är viktigast i livet.

Aron 7: – Vänskap, kärlek och hjärta.
Elis 10: – Nej, nej, nej… Skräpmat, chips, polkagris, Beyblade, datorspel och TV!




Rostfritt


Elis: Jag tycker om fredagar!
Jag: Jag tycker om dig!
Elis: Jag anser att det är konstigt. Jag anser att du är för gammal.
Jag: VA!?! Är jag för gammal för att kunna tycka om dig?
Elis: Jag anser att du är för gammal för att tycka om NÅN!
Elis igen: Nä, jag skojar bara! Det blir man nog aldrig för gammal för!

Där sa du ett sanningens ord gosse! Vissa saker blir man faktiskt aldrig för gammal för...





En sista önskan

Sonen 9 år: Pappa, vet du vad jag vill ha när jag dör?
Jag: Nä, vadå?
Sonen: Jag vill ha Star Warsmusik i kyrkan!

Av olika skäl hoppas jag att slipper uppleva den dagen, men samtidigt är det lite kul att höra de funderingar som uppkommer efter att de små liven pratat om livet och döden i skolan.





Avsnoppad

Telefonen ringer och nioåringen svarar:
"... hm .... jaha... ja hon är inte hemma nu... Nja, det är ingen idé för hon kommer ändå inte att vara intresserad. Vad det än är. Men du kan ju ringa senare om du absolut vill!"
När jag frågar vem det var svarar han: "Det var nåt skitbolag." 

Det kan inte vara lätt att jobba som telefonförsäljare när till och med de rara små barnen sågar en jäms med fotknölarna...


You have the right to remain silent

Man inser att man blivit gammal och att man har stora brister som barnuppfostrare när det första ens tonårsdotter säger när hon kliver ur sängen är "Ska vi slåss?"

När man då vill få henne att inta en lite mer ödmjuk hållning till sin nästa så blir man avsnoppad med "Tyst, du har inte rätt att yttra dig. Du har flera vita hårstrån!"

Håhåjaja. Hit med lite Aqua Vera!




Alla är vi barn

Att man är härligt medelålders är ju ingen nyhet. Det fick jag höra redan när jag var 25. Idag har jag dock fått lära mig något nytt av 8-åringen:
"Alla är ju barn egentligen. Du är ju till exempel farmors och farfars barn fast du har haft din medelålderskris!"

Thank's son. Rub it in...

Det var bättre nu

I kväll har de danstema på SVT2. Där förekommer en hel del människor som är något mer böjbara än vad jag själv är. Min åttarige son imponeras storligen av dessa spänstfenomen:
"Märkliga kvinnor nu för tiden!" utbrister han och verkar mena att det var lite sämre ställt med de dansanta damernas akrobatiska förmågor på hans tid.
[charleston-dance-1920s.jpg]

Tidigare inlägg
RSS 2.0