RSS

Våren är kommen

Årets första altanfrukost. Kapten inbillar sig att snön fortfarande bär och ränner rätt ut i geografin efter någon lekbar pinne. 50 kilo hund får sedan efter bästa förmåga snösimma tillbaka till altanen. Talltitorna skrattar gott och solen ler. Jag sippar vidare på mitt Earl Grey och tar mig en sillbit till.

Gungorna och karusellen

I går åt jag gratis hotellfrukost. Dagens frukost blev dock en kostsam historia. Tusen spänn. Det man tjänar in på gungorna förlorar man på karusellen. Det positiva är att den gamla amalgamfyllningen i min söndertuggade tand rensades bort och ersattes av en ny, lite mer hälsosam fyllning.
Man pratar också jätteroligt när munnen är bedövad. Kan ju vara kul för mina kollegor.

Tid till annat

Åsa Larsson slutade med skattejuridik för att få tid för sina böcker. För mig är det tvärtom. Nu när jag är klar med hennes bok har jag äntligen tid för skattejuridik.

Dags att deklarera!

Skär torsdagslycka

Sen natt. Jag och Rebecka Martinsson dejtar. Vi lever i en egen liten bubbla. Vad som sker i Arons drömmar där han ligger tätt intill mig har jag ingen aning om, men plötsligt tar han mig tillbaka till verkligheten när han med tydlig röst säger: "Nej, tack."
Lägger undan min bok. Tittar på min vackre gosse en stund innan jag släcker lampan. Jag är ett lyllo.

Bra program ve Överkölismale

Njöt av Svenska dialektmysterier på SVT Play medan jag gjorde i ordning middagen. Plötsligt såg jag min bloggkompis Ordvinden uppå Vippabacken servera palt på Överkalixmål till Fredrik Lindström . Kul!

Överkalix lär ha varit den enda socken i landet där till och med självaste Djävulen behövde tolk för att språket var så obegripligt.

Det må vara hur det vill med sanningshalten i det påståendet, men obegripligt är det verkligen Överkalixmålet. Lika obegripligt är det att man i Överkalix inte månar bättre om sitt unika mål. Till exempel verkar det saknas undervisning i målet i kommunens skolor. Vi får hoppas att den uppmärksamhet som Överkalixmålet nu får i och med detta program gör att man blir mer intresserad av att ge sina barn möjlighet att få lära sig sitt eget unika språk i kommunens skolor.


Smälter glass?

Min illvilliga hustru påstod en gång att jag äter glass som Gustaf. Hon menade att denna strip från 1994 lika gärna kunde handla om mig. Själv ställer jag mig oförstående till påståendet och samma fråga som Gustaf:
Smälter verkligen glass?

Video killed the radio star, eller..?

I dag funderar vi på om Spotify tar död på musiken. I går hette hoten diskotek och video:



"Idag uppmanar Musikerförbundet alla artister att inte medverka i sådana här videoinspelningar." heter det bland annat.

Musikerförbundets farhågor till trots, så kan man väl så här i efterhand konstatera att både musikerna och den musik de skapar lever i högönsklig välmåga. Det kanske är på samma sätt i dag med musikbranschen och deras farhågor. Jag tycker själv i alla fall att jag tack vare exempelvis Spotify hittat mer spännande musik än vad jag annars skulle ha gjort om jag bara förlitade mig på det konsertutbud som finns eller det som spelas på radio.

Crossfit

Lärde mig innebörden av begreppet "Crossfit" i dag. Man kör helt enkelt på tills ögonen går i kors av pur utmattning. Kommer att ha svårt att gå i trappor i morgon. Eller att ens ta mig upp ur sängen för den delen.
Frågan är om jag ens kommer att orka lyfta lönen på måndag.


Livets goda

Aron äter frukost:

"Pappa, jag måste få mer jordgubbssylt. Mannagrynsgröt med bara mjölk är inte riktigt min grej."

Sylten jag gjort på tant Edits jordgubbar är faktiskt himmelskt god. Det är inte utan att jag förstår Aron som snabbt äter upp sylten för att få en klick till.



Prioriteringar

Grabbarna bus resonerar om vad som är viktigast i livet.

Aron 7: – Vänskap, kärlek och hjärta.
Elis 10: – Nej, nej, nej… Skräpmat, chips, polkagris, Beyblade, datorspel och TV!



Drömresor

Snön vräker ner. Vi har invaggats i falska vårförhoppningar under de senaste dagarna, men nu tas vi ner på jorden igen. Det är så att man önskar sig till sydligare breddgrader.

I brist på annat kunde man ändå hoppas på att man någon gång åtminstone fick drömma om att man var på resande fot, men de gånger jag är nattlig globetrotter är det sällan så där mjukmurrigt mysigt som man skulle önska.
Istället är njutningen ytterst begränsad. Lyckas alltid komma till flygplatsen utan pass, biljetter, väska och/eller pengar. Iförd endast kortkalsonger eller fullständigt desorienterad så jag inte hittar till gaten.
Ja men ni vet; frustration, ångest och stress när man helst av allt bara skulle vilja ligga och snorkla i ett korallrev eller sitta i lugn och ro på en irländsk pub och lösa världsproblemen över ett glas Guinness.

Jag får helt enkelt nöja mig med att dagdrömma. Det är liksom lite lättare att få till den perfekta verklighetsflykten om inte ens undermedvetna vill ha ett ord med i laget.

Sköna Kunduchi Beah på Zanzibar. Ett drömresmål!

Blivande Jerringprisvinnare?

Aron gjorde sin ponnyhoppningsdebut i går. Ringde glädjestrålande till faderskapet och berättade om sitt äventyr. Först hade han inte riktigt vågat, men ändrade sig sedan. Utvidgade sin trygghetszon. Sedan skrev han ett mail till Rolf-Göran Bengtsson:

"hej jag heter aron och är sju år. jag går i sexårs.

Hur började du hoppa ? jag började vägra när jag skulle börja.
då så ville jag. då fråga jag om jag fick hoppa .
Då fick jag hoppa och det var inte läskigt bara kul. Jag hoppade första gången idag. Såbbe heter hästen."

Här ser vi en annan ponny vid ett annat tillfälle, men ryttaren är densamme.

Ett stort tack till våra sponsorer!

Herrar Stats- respektive finansminister har bett mig framföra ett stort tack till följande personer för deras generösa bidrag till den svenska välfärden:



Utan ert helhjärtade engagemang hade inte vår exempellösa tillväxt varit möjlig. Ni har också med ert sätt att leva gett en ny och fördjupad innebörd åt begreppet "Det kontantlösa samhället".
Stort tack!

Bakvärk på fettisdagen

Körde stenhårt på cirkelträningen i går. I dag ska min träningsvärkande kropp få sig en rejäl semla till tröst. Den står här på mitt skrivbord och ser frestande ut. Semlan alltså. Själv står jag bakom skrivbordet och ser frestande ut.

Bakverk PÅ bordet och bakvärk BAKOM bordet sålunda. Så kan man sammanfatta läget.

Fettisdagen

I morgon firar vi fettisdagen med bullar och bång!



The Commoners

Veckans etta på Bråddjup-toppen är en rykande färsk inspelning som andas lite 60- och 70-tal. Jefferson Airplane och Moody Blues kommer jag att tänka på.
Gruppen heter The Commoners och har sitt geografiska ursprung i Kiruna. På sång hör vi ingen mindre än Linnea Andersson, dotter i det Bråddjupa huset. Om man nu får skryta lite.


Kiruna Bokhandel

Som jag tidigare berättat, driver KirunaTidningen sedan några månader tillbaka en boklåda med det fyndiga namnet Kiruna Bokhandel. En bokhandel som varit ytterst efterlängtad enär någon sådan inte funnits i staden på berget under allt för lång tid.

En bra bokhandel ska naturligtvis ha en läshörna med blädderex. Här ser vi Hr. Redaktör Bråddjup slänga ett getöga i en historisk skildring i ord och bild om livet längs Malmbanan.

Just som jag noterade Guds starka arm på hyllan råkade den ena av bokens två författare komma in i butiken. Jag passade naturligtvis på att ta ett idolporträtt. Jag tvekade ett tag, tänkte att hon kanske skulle tycka att jag var fånig. Men till sist vågade jag i alla fall fråga. Vi har ju trots allt varit gifta i 27 år.

 

 

Kalla fötter

Kirunas bovar har velat göra det i alla tider. Nu vill även de i den egna organisationen det samma; ge Kirunapolisen en känga!





Polisen i Stockholm myser omkring 
i kylan i polisens fina vinterkängor.

Något som kollegorna i Kiruna bara kan drömma om.

Vilket har fått kollegorna i Stockholm att rasa.

Nu har en insamling startats på Facebook - för att åtminstone räcka till ullstrumpor till Kirunapolisen.

Läs hela artikeln i NSD här.

Önskedrömmar

Reinfeldt vill att vi ska jobba tills vi blir 75, och för att orka det rekommenderar han att man är beredd på att byta karriär. Bråddjup ser gärna att Hr. Statsminister föregår med gott exempel och byter karriär å det snaraste.

Midvinternattens köld är hård

Åkte buss tillsammans med rekordmånga andra till Kiruna i går. Tågen stod stilla i kylan så det krävdes tre bussar för att rymma alla. Promenaden från busstation till vår lilla etta var en något kylslagen historia. Med alldeles för tunna handskar var det här med fingertoppskänsla inte riktigt aktuellt för min del.

-32 här i Kiruna C tror jag är det kallaste jag hittills varit med om. Brrr!!!