Om

Min profilbild

RSS

FEL LÅT KOM SIST!!!.

I dagarna har första delen av årets s.k Schlagercirkus gått av stapeln. Med anledning av detta påbörjas i dag Bråddjups musikredaktions serie FEL LÅT KOM SIST!!!. Vi inleder med det mest flagranta exemplet av alla. Visserligen erbjöd 1980 års tävling ett starkt startfält. Exempelvis "Utan att fråga" med Kenta, "Jag ger mig inte" med Eva Dahlgren, "Låt solen värma dig" med Ted Gärdestad och Annika Boller samt, naturligtvis, segraren "Just nu" med Tomas Ledin. Men att denna i ordets alla aspekter briljanta pop-pärla skulle komma sist, var inget annat än ett rent och skärt missgrepp. Varsågoda; två musiksnillen i skön förening - Lasse Lindbom som framför Per Gessles "För dina bruna ögons skull"

Gyllene regel

Vi har fått lära oss "Gör mot andra så som du vill att de ska göra mot dig".
Jag tycker inte riktigt att det resonemanget håller. Ponera att jag gärna vill att någon obekant snygging ska komma fram till mig på krogen, snacka dirty med mig och helt opåkallat hångla upp mig mot väggen. Bör jag då alltså göra så mot andra? Nej naturligtvis inte.
Bråddjups Vett- och etikettredaktion har därför modifierat den gyllene regeln en smula: "Gör mot andra så som DE vill att du ska göra mot dem"
Varsågod att ta efter. Då slipper vi en massa elände.

Lön för mödan

Vi har en bit kvar att gå när det gäller jämställdheten mellan kvinnor och män. Bland annat gör löneskillnaderna att alla svenska kvinnor i princip arbetar utan lön efter kl 15.56 varje dag. Av den anledningen gör jag som man så att jag i dag, på den internationella kvinnodagen, skänker det jag tjänar i dag efter kl 15.56 till välgörenhet med fokus på flickor/kvinnor. I mitt fall FN-projektet "Flicka".
Jag utmanar nu alla svenska män att göra detsamma som en liten markering mot de orättvisor som ännu finns kvar i vårt samhälle.

Leva på hoppet

Ditt hus brinner. Lågorna slickar ytterdörren och du inser att det bara är en fråga om minuter innan elden ätit sig in.
Snabbt rafsar du ihop det viktigaste, tar ditt barn i famnen och ställer dig i fönsteröppningen beredd att hoppa.
Från folkhopen på gatan utanför hörs en röst: "Kolla hon har ju en mobil och fina kläder! Går ju knappast någon nöd på henne! " En annan fyller i: "Hoppa inte! Vi har redan tagit emot tjugo stycken. Vi kan inte rädda fler nu. Se hur trångt det redan är på gatan!" Några mumlar om vilken dåre du är som uppenbarligen är beredd att riskera både ditt eget och ditt barns liv.
Nedanför ditt fönster skyndar sig några att rulla ut taggtrådsstängsel för att hindra dig från att hoppa.

Skulle du i detta läge stå kvar, eller hade du tagit ett kliv rätt ut i tomma luften och hoppats på det bästa?

Glädjedödare

På något sätt känns det som att förtrollningen bryts när jag står och njuter av att se alla domherrar och grönsiskor vid matningen och Modesty plötsligt dyker fram ur busken och tar en av de vackra domherrarna. Fågel- och glädjedödare är vad hon är kattskrället.

Dödsmaskinen Modesty väntar på att få slå till.

Inget att sträva efter

Aron funderar lite kring sin framtid:
- När jag blir stor vill jag bli som dig pappa.
- På vilket sätt då?
- På precis alla sätt; lika stark, lika snäll... men kanske lite längre. Och inte så tjock!

Vill du leka med pappa? Var god dröj.

En givare är god människa och en tagare är en parasit. Ungefär så tycker vi i allmänhet. Det är ädlare att ge än att ta. 
När vi säger "Arbetsgivare" och "Arbetstagare" så får vi per definition en känsla av vem som är god och vem som borde stå med mössan i hand och tacka för att ha fått ta del av denna godhet.
 
När jag lyssnar på P1:s Taxikungen blir det oerhört tydligt att nomenklaturen är helt missvisande, rent av sin motsats. Det sitter en bandit på Palma och vältrar sig i den lyx som hans chaufförer gett honom genom 13 timmars arbete om dagen, 7 dagar i veckan. Dessa chaufförer hinner knappt träffa sina barn och har naturligtvis ingen ork kvar till familjen när arbetsdagen är slut. Taxichaufförerna ger, ger, ger och ger. Av sin tid, av familjens tid, av sin kropp, sin sömn, sin hälsa. Taxikungen tar, tar, tar och tar. Alla pengar. Chaufförernas tid, deras hälsa, deras sömn, deras familjer.
 
Arbetsköpare och arbetssäljare vore en mer adekvat benämning. Det är nämligen så det är. Arbete är en handelsvara. Det är inte frågan om att ge eller ta, och i den mån det ändå handlar om givande och tagande så är det i alla fall inte på det sättet som nomenklaturen antyder. Det är tvärtom.
 
Montage: Liv Widell / Sveriges Radio

Oseriös

Har blivit seriös, vilket bland annat innebär ett yogapass på kvällen med start i kväll. En solhälsning och ner i... men vänta nu, vad är det där för mapp jag ser längst ner i bokhyllan? Måste undersökas. Hmmm... min mosters gamla sammanställning av familjen Hesekiel och Maria Rova. Jahaja, ett gammalt köpebevis. Alltså, min morfars far Hesekiel sålde hemmanet till sönerna Emil Arthur (morfar), Axel Albin och Johan Edvin. Utöver köpeskillingen om 2500 kronor åläggs köparna att åt säljarna hålla i stånd ett varmt rum med förrådsrum samt "i den mån vi det påfordra tillhandahålla 100 kg rågmjöl, 50 kg vetemjöl, 50 kg kornmjöl, 10 kg mannagryn, 10 kg risgryn, 20 kg kaffe, 30 kg socker, 30 kg kött, 10 kg salt, 2 tunnor potatis och 2 par skor årligen samt sängkläder efter behov." Spännande. Och eftersom Lantmäteriförrättning för att fastställa gränserna ännu inte genomförts, förklaras ansökningen vilande. Så det kan gå.
Fastnar i gamla papper. Seriös kan jag bli i morgon.

Syndare

Det har knappt varit syndare om någon i världshistorien än vad det är om mig just nu. En megadunderförkylning med feber, värkande leder och en hosta som sliter sönder luftrör och lungor. En manlig förkylning helt enkelt. Sådana är inte att leka med, vilket alla män utan vidare kan gå i god för.

Inte klockrent

Vet inte riktigt om det känns helt klockrent att ställa om till sommartid. Skottår hade däremot känts helt naturligt.

Stöd-strumpor

Nathea Anemyr har dragit igång en kampanj för att visa att det är bra med olika:
"Jag är tio år och min storasyster Noelle har downs syndrom. Min syster är annorlunda. Och hon är världens bästa storasyster. Jag är stolt över Noelle, hon är rolig. Jag blir ledsen när jag hör fula ord om andra människor.

Nu gör vi skolan och världen mer färgglad och mer kärleksfull!
Hjälp mig göra den här skoldagen till en rolig dag full av färger!
Hjälp mig fylla FB och Instagram med fötter i regnbågens alla färger!
Dra på dig olika sockor du också och dela detta till alla du känner!
Alla är välkomna att vara med!"

Självklart hakar Bråddjup på och låter sockorna rocka.

Tankens flykt

Jag klädde en tanke i ord.
Men tanken försvann.
Var vid försvinnandet klädd. I ord.

Året var 1985

Bobbysocks vinner Eurovision Song Contest och den tecknade serien Kalle och Hobbe publiceras för första gången. Tagarna Erlander och Danielsson avlider och Keira Knightley och Marcus Hellner föds.
I jukkasjärvi gifter sig tvenne ungdomar den 3 mars.
 
 
 
 
 
 Dagen innan stod jag fastbunden på Domus och drog vitsar för en krona styck. Iförd endast ett par pjäxor, en badmössa och ett lakan. Lena fick leta efter mig och fick nya ledtrådar på olika ställen. Till exempel skulle hon ställa sig på bordet på ett kafé och recitera en dikt, hon skulle också gå in på konditori Brända Tomten och skrika "Jag vill ha brända bullar!!!" varpå kassörskan gav henne ett nytt uppdrag osv. tills hon slutligen kunde befria mig.
 
Detta är nu alltså 30 år sedan. Smaka på den. TRETTIO år. Det är nästan fattbart. Vi firade detta Pärlbröllop lite i förskott med att lyxa till det i Luleå över helgen. Världens bästa helg blidde det.
 
Barock-Olga i rätta environger trots tavla från romantiken. Fransk chansonmusik i högtaleriet och god mat på tallriken.
 
Nöjd med livet, med teet och med underbara frun. Jag tar gärna trettio år till om det går bra
 

Väskekontroll

Hustrun tränar på att slå eventuella rasistiska demonstrationståg med häpnad:
 
En kontrollerad enhandsfattad backhand som nog ska sätta skräck i di brune. Notera också hur den ilskna minen byts mot ett förnöjt leende när den imaginära motståndaren fått på moppo. 

Fikarast i må-gottfabriken

 
En kopp nymalet och lite torkat renkött.

Brun utan sol

Inte för att jag har något personligt emot honom, men jag är ärligt talat less på att behöva se honom sitta i TV-soffan var och varannan dag. Det är ju aldrig några solskenshistorier på gång när han är i farten. Världen är sjuk.


Väderkänslig

Alltså det här med ärftlighet är ju lite lattjo ibland. Min mor kan känna av i förväg när det är dags för väderomslag. "Oj vad det värker, nu blir det snart snöstorm."
För mig är det så att det börjar värka i alla leder och muskler först EFTER att snöstormen dragit förbi. Typ nån timme efter att man skottat klart.
Så det kan hampa sig.

Avundsjuk på sig själv

Gårdagen var som gjord för Lena och pojkarna att åka till Svanstein och åka slalom och för mig att hämta några kubikmeter hö. Nästan skämmigt att få ha det så här bra. Man morgonrodnar. Eller som min kära farbror säger: Man har det så bra att man nästan blir avundsjuk på sig själv.

 
 

Bondfilmer

Glöm Sune i fjällen, Gentlemen och The Hobbit. Nu är det traktorfilmer som gäller. Som 23,6% bonde prenumererar jag naturligtvis på tidningen Land och deras annonser tar en med till helt nya världar, parallella universa vars existenser man aldrig ens kunnat ana.
Inte utan att man blir lite sugen på en skål popcorn framför "Trösktornado" eller "Party i surhålen 1"
.

Gatsmuts

Bort med slöddret utanför våra köpcentra! Ska man verkligen behöva stå ut med att de stör hederligt folk, va? Nä skicka dem dit de kom ifrån. Var nu det är. Kanske närmaste kontorskomplex, eller kvarterets skola. Folk som spottar på tiggare, pissar på dem, som lägger småsten i deras muggar, som sparkar på dem. Man kan ju bli galen.