Det går utför

Förr i världen hade vi mycket kortare sportlov än vad man har idag, men vi hade många. Vi kunde nämligen få sportlov mitt under pågående skoldag för att sedan ha lov i en kvart eller så medan brantens giganter gjorde upp om FIS-poäng och world-cupsegrar. Ingemar Stenmark var kungen och hela landet stannade verkligen upp när han och övriga slalomhjältar åkte. Det var en märklig tid. Vi fick se alla åken på TV trots att vi hade lektion. På affärerna stannade kommersen upp för några ögonblick medan kunder och affärsinnehavare bet varandras naglar i pur nervositet. Alla tittade, till och med regeringen avbröt sina överläggningar för att se på TV.

Man besjöng också dessa hjältar:

De e bar' å åk med is i magen å med tungan rätt i mun
Varje decimeter är en hundradels sekund
De e bar' å åk å inget annat, ingen mening me å prat
Ingemar är tyst å kör å det ger resultat

Men Gros, Gustavo Thöni, Kaiser Franz och Hinterseer
De tror jag ber en bön ibland när ingen annan ser
Ack, måtte inte Stenmark ta sig ner
Ja det kanske inte var Svenska akademien som skrev texten, men det visar i alla fall att dessa herrar var allom bekanta och på det hela taget populära i de breda folklagren.

Året är 1976. På bilden ovan till höger ser vi Hansi Hinterseer. En sund och hälsosam idrottsutövare vars framtida öde ännu är dolt för både honom, hans motståndare och även för oss åskådare. Där vi sitter i klassrummen och knappt vågar andas kan ingen av oss ens i vår vildaste fantasi ana vad denne man i en avlägsen framtid ska komma att utsätta TV-tittarna för. Och ärligt talat go vänner så gissar jag att ni än i denna dag är lyckligt ovetande om detta. Dessvärre avser jag härmed att upplysa eder.

Jag och hustrun var utan barn för ett par dagar och tillbringade en liten kärlekshelg på hotell i Övertorneå. Vi gör så ibland att vi åker ut i geografin och tar in på hotell, äter lite gott och promenerar runt och bekantar oss med den ort vi för tillfället hamnat i. Bland annat. Man kan ju också bada bastu, och det var just det vi hade gjort när vi satt och kryssade oss igenom hotellets TV-utbud. Möjligen var det den efterbastuala dåsigheten som gjorde att vi fastnade på en tysk kanal. Det kan också ha varit det helt absurda innehållet. Oavsett vilket så öppnades en helt ny värld för oss där och då.

Föreställ er en blandning mellan Ett med naturen, Allsång på Skansen och Sound of music så har ni det förvirrade konceptet någorlunda klart för er. En Allsång på alptoppen med Hansi Hinterseer som en joddlande och smörsjungande variant av Lasse Berghagen med Edelweiss-leende, solsken i blick och en Berner sennenhund springandes vid sin sida.
En lika leende familj, komplett med åldringar, småbarn och alltihop, sitter utanför sin tyrolerstuga i det vackra vädret och pysslar med fina naturmaterial, kanske gör de hattdekorationer av Rosmarin medan bildsköne Hansi samtalar med dem om naturens skönhet och tidens gång. Om hur man måste se med sitt hjärta och hur han älskar bergen. Sedan brister han ut i sång och besjunger Livet. Hur vackert det är.

Efter att i softade bilder ha mimat sig ner för en alpstig kommer han fram till en skogsglänta där det monterats upp lyktor och fångstnät mellan träden. Det visar sig att man med lyktorna lockar dit fjärilar som sedan fastnar i näten så att vi kan få studera dem i närbild medan Hansi och en fjärilsforskare upplyser oss om att det finns tvåhundratusen fjärilsarter varav fyratusen finns i Tyskland och att just denna art som vi nu tittar på lever i ett par-tre veckor. Efter detta naturvetenskapliga inslag, då Hansis leende för övrigt ser helt äkta ut under ett par hisnande sekunder, är det sedan dags för honom att åter rätta till anletsdragen och mima till ytterligare ett pekoral, innan det är dags för en käck orkester med trumpeter, tubor, Lederhosen och Tyrolerhattar.

För att avrunda kan jag konstatera att formatet känns helt främmande för en icke-tysk, och att det var mer spännande att se Hansi Hinterseer på TV för trettio år sedan. Det är svårt att i ord återge hur oerhört besynnerligt detta program var. Kan inte beskrivas. Måste ses! Nedanstående klipp ger visserligen inte full rättvisa åt detta Tyroler-fnatt, men det är tillräckligt för att ni ska förstå ungefär hur Hansi Hinterseer ser ut i alpsluttningarna så här trettio år senare. Enjoy! ... eller nåt ...


Kommentarer
Postat av: Messerschmitt

Lysande musikalisk upplevelse! Intet öra var torrt.

2009-10-27 @ 17:41:53
Postat av: Alma

Om man gör en kontrafaktisk, likaledes hisnande, resa bakåt i tiden och tänker på hur tyrolermusik var poppis tom i det stora landet i väst (inte Norge)under 1930-talet. Så populär var den att Snövit i Walt Disneys banbrytande tecknade version omgavs av liknande orkestrar som nu backar upp Hinterseers mimkonst.



Julaftonens muntra dans med dvärgar i alpstugan var exempel på musik som uppskattades lite varstans i Europa, inte alls bara i Tyrolen.



Vi har alltså mycket att tacka utgången av andra världskriget för, inte bara det självklara med demokrati och frihet. Efter Tysklands och Österrikes förlust i det kriget, har tyrolermusiken lämnat de flesta likgiltiga, så när som på en och annan fågeldans hemdragen av någon bakfull alpresenär på 80-talet.

2009-10-28 @ 18:23:37
Postat av: Bråddjup

Ja hemska tanke. Om man leker med tanken och plockar bort all musik skapad eller framförd av svarta, judar eller homosexuella så får vi kvar ... öhhh ... Bröderna Djup, Helmut Lotti och Hansi Hinterseer. Ja, Bröderna Djup i alla fall. Och Susanne Boyle. Men ingen Dylan, ingen Hip-Hop, ingen Jazz, ingen disco ingen schlager, ingen Simon & Garfunkel eller Michael Jackson. Huga.

2009-10-29 @ 12:52:39
Postat av: Alma

Och Susan Boyle hade joddlat, bröderna Djup hade sjungit Alpens ros och The Beatles hade varit en mässingskvartett i lederhosen.

2009-10-29 @ 14:47:32
Postat av: h-f

hunden är söt ! (: (gör mitt bästa för att hitta nått bra att säga...)

2009-10-31 @ 23:16:58
URL: http://ishav.blogg.se/
Postat av: mamma

Ja, man blir mållös.

2009-11-05 @ 13:14:42
Postat av: Mot strömmen

Måste få tala om att jag njuter väldigt mycket av hansis sång o de vackra vyerna o hunden o hansis vänliga utseende o ... Ja, jag blir glad av det. så gillar jag the Beatles, blues o allt det där andra också.
Man måste inte malligt förkasta nån bara för att det inte är just det man själv tycker om.
Har man inget bra att säga kan man va tyst. Alla tycker inte lika o vem säger att just ni tycker rätt????

Svar: Hejsan Mot strömmen. Jag kan mycket väl förstå att du blir glad av detta. Det blir jag också, men jag tycker fortfarande att hela upplägget är ytterst märkligt. Inte dåligt, men konstigt. Ovant. Så olikt allt vi normalt tittar på. Och naturligtvis tycker jag rätt. Och det gör du också. Det finns inget som är fel när det gäller musiksmak eller annan smak heller för den delen. Man tycker som man tycker, och man tycker alldeles rätt. Själv har jag en stor svaghet för smörsångare (och blues och allt det där andra också för den delen) och njuter i fulla drag av exempelvis Andy Williams. Jag kanske inte njuter lika mycket av Hansi, men har inga svårigheter att förstå dig som gör det.
braddjup.blogg.se

2015-03-10 @ 00:00:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0