Dagens melodi
Spaniens bidrag i Eurovisionsschlagerfestivalen 1973; Eres tú med Mocedales.
Hittelön utlovas till den som vaskar fram ett bättre bidrag ur tävlingens 55-åriga historia!
Hon rör ju på sig
I dag ska vi ägna några minuter åt en musiker som faktiskt lever och har hälsan. Detta har ju inte alltid varit fallet som ni vet.
Vi lyssnar till tre sånger med denna unikt begåvade kvinna, vilket naturligtvis är alldeles för lite egentligen, men ni kan ju botanisera på Spotify och YouTube så hittar ni fler gobitar. Samtliga dessa klipp är hämtade från konsertfilmen "Night from the Alhambra"
1957 föddes Loreena McKennitt i Morden i Kanada. Hannes föräldrar var av irländsk och skotsk börd och det kan ju ha bidragit till att Loreenas musik har en så stark keltisk prägel.
Sedan 1985 har hon släppt skivor på ett eget bolag, Quinlan Road, och efter en turné tillsammans med Mike Oldfield 1993 nådde hon ut till en större publik. Sedan dess har hennes musik figurerat i en del filmsammanhang och vi har kunnat se henne på svensk TV i en makalös konsertfilm inspelad i Alhambra.
Loreena spelar harpa, piano och dragspel men framför allt sjunger hon som en liten ängel och tillsammans med hennes episka texter och den finstämda musiken skapas en helhet så ljuvlig att det närmast måste betraktas som balsam för själen. Bråddjups musikredaktion gläder sig storligen åt att McKennitt övergav sina drömmar om att bli veterinär och istället ägnade sig åt musiken.
Vi lyssnar till tre sånger med denna unikt begåvade kvinna, vilket naturligtvis är alldeles för lite egentligen, men ni kan ju botanisera på Spotify och YouTube så hittar ni fler gobitar. Samtliga dessa klipp är hämtade från konsertfilmen "Night from the Alhambra"
Musiken lever vidare
Avlidna musiker verkar vara ett av Bråddjups främsta bloggämnen. Idag ska vi uppmärksamma ytterligare två.
Den förste är Gerry Rafferty som med sin grupp Stealers Wheel hade en hit med Stuck in the Middle With You från 1972:
De flesta kommer dock ihåg Gerry Rafferty för hans monsterhit från 1978; Baker Street med den fantastiska saxofonen. Här i en något förkortad version:
Gerry Rafferty hade stora problem med alkohol och till slut gav levern upp och han dog den 4:e januari 63 år gammal.
Vi ska också uppmärksamma en svensk musiker som gick bort härom dagen; Bo Linné som blev 64 år. På 70-talet spelade Linné med gruppen Contact tillsammans med Lorne deWolfe och Ted Ström. Linnés fiol hördes på många inspelningar på 80-talet med artister som Eldkvarn, Thåström och Marie Fredriksson.
Vi kan lyssna till Contacts största hit; Hon kom över mon:
Linné spelade sedan 1979 med Grus i dojjan. Deras mest bekanta melodi är väl Kaffe utan grädde men vi kan här titta på en inspelning där Linné och Grus i dojjan spelar tillsammans med Linnés gamla kompisar i Contact. Tillsammans framför de Eget blåbärsställe.
Jag ber härmed att få framföra mina Bråddjupt kända tack till herrar Rafferty och Linné för sina bidrag till musiken.
Den förste är Gerry Rafferty som med sin grupp Stealers Wheel hade en hit med Stuck in the Middle With You från 1972:
De flesta kommer dock ihåg Gerry Rafferty för hans monsterhit från 1978; Baker Street med den fantastiska saxofonen. Här i en något förkortad version:
Gerry Rafferty hade stora problem med alkohol och till slut gav levern upp och han dog den 4:e januari 63 år gammal.
Vi ska också uppmärksamma en svensk musiker som gick bort härom dagen; Bo Linné som blev 64 år. På 70-talet spelade Linné med gruppen Contact tillsammans med Lorne deWolfe och Ted Ström. Linnés fiol hördes på många inspelningar på 80-talet med artister som Eldkvarn, Thåström och Marie Fredriksson.
Vi kan lyssna till Contacts största hit; Hon kom över mon:
Linné spelade sedan 1979 med Grus i dojjan. Deras mest bekanta melodi är väl Kaffe utan grädde men vi kan här titta på en inspelning där Linné och Grus i dojjan spelar tillsammans med Linnés gamla kompisar i Contact. Tillsammans framför de Eget blåbärsställe.
Jag ber härmed att få framföra mina Bråddjupt kända tack till herrar Rafferty och Linné för sina bidrag till musiken.
R.I.P. Bobby Farrell
Bobby Farrell har dött under en turné i Ryssland. Jaha tänker du nu, vad är det med det då? Vem var han?
Jo det ska jag strax berätta för dig.
Roberto "Bobby" Alfonso Farrell var en västindisk sångare och dansare som föddes i Aruba 1949 och flyttade från ön vid 15 års ålder. Han bodde i Holland och Norge i olika perioder och kom så småningom till Tyskland. Där jobbade han som discjockey och träffade så småningom Frank Farian, mannen som skulle förändra Bobbys liv och göra honom till megastjärna. Frank Farian behövde nämligen en manlig sångare till sitt projekt Boney M - och resten är, som det heter, historia.
Vi kan här lyssna till en av Boney M:s största hits - By the Rivers of Babylon:
Boney M upplöstes som grupp 1986 och efter det gjorde Bobby en svalt mottagen soloplatta och turnerade med olika sångerskor och spelade Boney M:s slitstarka gamla hits.
Att Bobby inte sjöng på skivinspelningarna var allmänt känd - det gjorde Frank Farian själv, men på Boney M:s konserter och på sina egna turnéer sjöng han förstås för egen maskin.
Här en annan gammal hit:
Bobby Farrell skulle ha sjungit i Italien på nyårsaftonen men avslutade sina dagar på ett hotellrum i St. Petersburg där han hittades död i morse. Han hade klagat på andningsbesvär både innan och efter gårdagens konsert. Bobby Farrell blev 61 år.
Vi avslutar med ytterligare en gammal discodänga med en av sjuttiotalets riktiga supergrupper, Boney M och frontfiguren Bobby Farrell. Varsågoda här kommer historien om den grymmaste katten i Chicago; Ma Baker.
Jo det ska jag strax berätta för dig.
Roberto "Bobby" Alfonso Farrell var en västindisk sångare och dansare som föddes i Aruba 1949 och flyttade från ön vid 15 års ålder. Han bodde i Holland och Norge i olika perioder och kom så småningom till Tyskland. Där jobbade han som discjockey och träffade så småningom Frank Farian, mannen som skulle förändra Bobbys liv och göra honom till megastjärna. Frank Farian behövde nämligen en manlig sångare till sitt projekt Boney M - och resten är, som det heter, historia.
Vi kan här lyssna till en av Boney M:s största hits - By the Rivers of Babylon:
Boney M upplöstes som grupp 1986 och efter det gjorde Bobby en svalt mottagen soloplatta och turnerade med olika sångerskor och spelade Boney M:s slitstarka gamla hits.
Att Bobby inte sjöng på skivinspelningarna var allmänt känd - det gjorde Frank Farian själv, men på Boney M:s konserter och på sina egna turnéer sjöng han förstås för egen maskin.
Här en annan gammal hit:
Bobby Farrell skulle ha sjungit i Italien på nyårsaftonen men avslutade sina dagar på ett hotellrum i St. Petersburg där han hittades död i morse. Han hade klagat på andningsbesvär både innan och efter gårdagens konsert. Bobby Farrell blev 61 år.
Vi avslutar med ytterligare en gammal discodänga med en av sjuttiotalets riktiga supergrupper, Boney M och frontfiguren Bobby Farrell. Varsågoda här kommer historien om den grymmaste katten i Chicago; Ma Baker.
Strålande stjärnor
Förra veckan avslutades för min del på ett rätt hektiskt sätt. På fredag morgon vaknade jag i Solna, hade möte hela dagen och tog kvällsflyget upp till Kiruna. Där avslutade jag kvällen tillsammans med en kär vän med att titta på Bright Star, filmen om den brittiske poeten John Keats allt för korta liv och hans förhållande till Fanny Brawne. Titeln Bright Star, Strålande stjärna, är också namnet på ett poem som Keats skrev till sin älskade. Fin film men det blev sent innan jag kom i säng.
På morgonen tog jag min bil och körde de 34 milen hem till byn för en kort mellanlandning innan jag tog med mig dottern till Övertorneå där hon skulle framträda på julkonsert tillsammans med Sista minuten-kören, Lotta Hasselquist och Stefan Nilsson, Sveriges okrönte filmmusikkung som exempelvis har musiken till Skärgårdsdoktorn, Beckfilmerna och Såsom i himlen, med bland annat den vidunderliga Gabriellas sång, på sitt samvete.
Hektisk helg, men julkonserten gav plåster på såren. Stefan som alltid hörvärd och Sista minuten-kören har sannerligen spottat opp sig på sistone. Vi kan ta och lyssna på när den strålande stjärnan Stefan Nilsson tar sig an Frans Schubert. Enligt Stefans instruktioner får vi föreställa oss Schubert i en forsbåt nerför Torneälven när vi hör detta :
Pappas stora behållning av kvällen var dock min egen lilla stjärna, som ju inte är så liten längre. Time flies. Hur som helst så besjöng hon en annan strålande stjärna i julklassikern Gläns över sjö och strand.
Jag ber om ursäkt för den något omskakande upplevelsen, tyvärr hade jag inget stativ med mig. Hoppas att Linneas skönsång uppväger:
På morgonen tog jag min bil och körde de 34 milen hem till byn för en kort mellanlandning innan jag tog med mig dottern till Övertorneå där hon skulle framträda på julkonsert tillsammans med Sista minuten-kören, Lotta Hasselquist och Stefan Nilsson, Sveriges okrönte filmmusikkung som exempelvis har musiken till Skärgårdsdoktorn, Beckfilmerna och Såsom i himlen, med bland annat den vidunderliga Gabriellas sång, på sitt samvete.
Hektisk helg, men julkonserten gav plåster på såren. Stefan som alltid hörvärd och Sista minuten-kören har sannerligen spottat opp sig på sistone. Vi kan ta och lyssna på när den strålande stjärnan Stefan Nilsson tar sig an Frans Schubert. Enligt Stefans instruktioner får vi föreställa oss Schubert i en forsbåt nerför Torneälven när vi hör detta :
Pappas stora behållning av kvällen var dock min egen lilla stjärna, som ju inte är så liten längre. Time flies. Hur som helst så besjöng hon en annan strålande stjärna i julklassikern Gläns över sjö och strand.
Jag ber om ursäkt för den något omskakande upplevelsen, tyvärr hade jag inget stativ med mig. Hoppas att Linneas skönsång uppväger:
Kan inte bli så mycket bättre
Så mycket bättre heter en programserie som vi har kunnat följa under den senaste månaden. Sju artister som samlats för att tolka varandras låtar. Låtar som i vissa fall ärligt talat känts lite så där, men som fått en helt ny kvalitet när de passerat genom en annan artists filter och serverats med lite nya tillbehör.
Lyssna bara på Thomas Di Levas tolkning av Lasse Berghagens outhärdliga pekoral Sträck ut din hand. I Di Levas tappning en svängig, lagom flummig kärleksbomb. Fantastiskt bra!
Så där är det med oss människor också. Outhärdliga sidor hos oss själva kan vi plötsligt se på ett annat sätt om vi får bolla lite med någon annan. Någon som kan filtrera bort orenheter som vi själva kanske har svårt att upptäcka, och som kan se på oss med nya friska ögon. Man behöver kärleksbombas lite när man själv bara tycker att man är patetisk, grå och trist.
På tal om kärleksbomb, så avslutar vi med några sanningens ord av poeten Christer Sandelin i mästerrockaren Pluras tappning. En redan från början bra låt som här får en helt ny tyngd. Sångens dokumentära innehåll har dock inte ändrats på de dryga tjugo år som gått sedan den skrevs:
Då vet ni det.
Lyssna bara på Thomas Di Levas tolkning av Lasse Berghagens outhärdliga pekoral Sträck ut din hand. I Di Levas tappning en svängig, lagom flummig kärleksbomb. Fantastiskt bra!
Så där är det med oss människor också. Outhärdliga sidor hos oss själva kan vi plötsligt se på ett annat sätt om vi får bolla lite med någon annan. Någon som kan filtrera bort orenheter som vi själva kanske har svårt att upptäcka, och som kan se på oss med nya friska ögon. Man behöver kärleksbombas lite när man själv bara tycker att man är patetisk, grå och trist.
På tal om kärleksbomb, så avslutar vi med några sanningens ord av poeten Christer Sandelin i mästerrockaren Pluras tappning. En redan från början bra låt som här får en helt ny tyngd. Sångens dokumentära innehåll har dock inte ändrats på de dryga tjugo år som gått sedan den skrevs:
Då vet ni det.
Sjukdomsinsikt
Två dagar i sjuksängen kan leda till de mest häpnadsväckande insikter. I ett tidigare inlägg beskrev jag Pattie Boyds inverkan på populärmusiken. Idag fick jag lära mig att hon har en syster, Jenny och att denna syster OCKSÅ fått en låt tillägnad sig; Jennifer Juniper av Donovan.Jenny var fotomodell liksom systern och dessutom gift med Mick Fleetwood 1970-1977. De träffades för övrigt redan som tonåringar 1963.
Här till vänster ser vi de bägge omsjungna systrarna på en bild från 1966. Bilden har jag lånat från fleetwoodmac.net
Se där vad man kan lära sig bara för att man ligger hemma hela dagarna och har det tråkigt.
Vi kan väl lyssna på lite klassisk Fleetwod Mac när vi ändå håller på. Albumet Rumours från 1977 har sålt i makalösa 30 miljoner exemplar, bland annat tack vare denna godbit:
Det är rätt så uppenbart vem som varit inspirationskälla till Animal i Mupparna va? Låt oss slutligen njuta av denne djuriske batterist i en djuriskt skön duell med en av de största; Buddy Rich:
Tycker om och tycker om...
När femåringen undrar: "Pappa, tycker du OM att vara så där knäpp?!?" så kommer jag helt osökt att tänka på denna rykande färska rackarrökare direkt från topplistan med Rock-Boris och hans orkester Telstars:
Så du tror att du kan dansa?
Bråddjups dansredaktion har idag kommit över en rykande färsk förhandstitt på kommande säsong av Finska YLE:s variant av Lets Dance. Denna kan vi nu stolta presentera för er, kära läsekrets.
Det kan vara svårt att sitta still när man ser entusiasmen hos dessa ungdomar, så det är bara att hoppa upp ur fåtöljen och skaka loss tillsammans med dem!
Det kan vara svårt att sitta still när man ser entusiasmen hos dessa ungdomar, så det är bara att hoppa upp ur fåtöljen och skaka loss tillsammans med dem!
Det Tornedalska musikundret
En liten men ack så viktig del av läsekretsen har hört av sig och önskat sig en återutsändning av en sällsam musikupplevelse som Bråddjups samhällsredaktion hade äran att presentera här för en tid sedan.
Nä men vi säger väl så då. Håll i hatten, så kör vi!
Nä men vi säger väl så då. Håll i hatten, så kör vi!
Dagens etta på Bråddjuptoppen
Somliga ljus brinner aldrig ut. Jag blir aldrig den samma som förut.
Från och med du.
Norrbottens Woodstock
I går kväll var jag och dottern på musikfest i lilla Valvträsk. En by i Bodens kommun med 28 bofasta invånare och en medelålder på nära 60 år.
Jag ska återkomma med en mer noggrann redogörelse så småningom, men just nu nöjer jag mig med att konstatera att detta var något av det mest osannolika jag varit med om och att det var riktigt trevligt.
"Vi hade väntat oss kanske 100 pers, men vi fick ju ett Norrbottens Woodstock! Det här är helt sjukt" som Movits! frontfigur Johan Rensfeldt uttryckte saken.
Spelprogrammet såg ut så här:
Här får ni ett smakprov; Movits! i en låt om Sammy Davis Jr. från deras kommande album.
Jag ska återkomma med en mer noggrann redogörelse så småningom, men just nu nöjer jag mig med att konstatera att detta var något av det mest osannolika jag varit med om och att det var riktigt trevligt.
"Vi hade väntat oss kanske 100 pers, men vi fick ju ett Norrbottens Woodstock! Det här är helt sjukt" som Movits! frontfigur Johan Rensfeldt uttryckte saken.
Spelprogrammet såg ut så här:
Här får ni ett smakprov; Movits! i en låt om Sammy Davis Jr. från deras kommande album.
Jubel i busken
Såg i NSD att de ska ha hemvändardagar i lilla Valvträsk i Råne älvdal, Bodens kommun. På fredag är det (akustisk) konsert kl 19.00. Med bl.a. Timbuktu och Movits! Detta bara måste man vara med om.
Vi pratar alltså här om en by mitt ute i busken med 25 (tjugofem!) invånare. Och dit kommer alltså landets hetaste akter en sensommarkväll för en festivalspelning.
"Det blir en akustisk konsert intill byagården. Scenen är flaket till en flisbil med en trappa av träpall."
Förutom Timbuktu och Movits! kommer även Zacke, Tingsek, The New man, Olle Nyman samt The Establishments att spela. Hundra spänn tar de i inträde.
Kan ni begripa?
Hoppas vi ses där på fredag klockan 19.00!
Vi pratar alltså här om en by mitt ute i busken med 25 (tjugofem!) invånare. Och dit kommer alltså landets hetaste akter en sensommarkväll för en festivalspelning.
"Det blir en akustisk konsert intill byagården. Scenen är flaket till en flisbil med en trappa av träpall."
Förutom Timbuktu och Movits! kommer även Zacke, Tingsek, The New man, Olle Nyman samt The Establishments att spela. Hundra spänn tar de i inträde.
Kan ni begripa?
Hoppas vi ses där på fredag klockan 19.00!
Rockar fett
Sist skrev jag om smörmusikern Percy Faith. En annan som rockar fett är Fatboy Slim. Fast egentligen heter han inte så utan Quentin Leo Cook, men som musiker kallade han sig Norman Cook men det var alltså innan han blev känd som Fatboy Slim men nu för tiden uppträder han som Brighton Port Authority.
Undrar just om karln är riktigt klok?
Hur som helst; nu ämnar jag spela väldigt många musikklipp så ta och koka dig en kopp te, skruva upp ljudet och må gott tillsammans med oss en liten stund. För nu kommer det att svänga något alldeles grymt.
Vi ska börja vår lilla odyssé i USA 1985 med en smärre hit med gruppen Isley/Jasper/Isley:
Året därpå, 1986, spelade en okänd brittisk grupp in sin version av Isley/Jasper/Isleys souldrypande sång. På så sätt tog The Housemartins både sig själva och låten The Caravan of Love till topplistor runt om hela världen:
The Housemartins kallade sig "det fjärde bästa bandet i Hull" men varken Red Guitars, Everything but the Girl eller The Gargoyles hade någon listetta så kanske de var lite väl ödmjuka där gossarna.
Som ni redan har gissat så var dagens huvudperson Norman Cook en av de fyra gossarna i The Housemartins. Han kom med i gruppen strax innan gruppens genombrott som ersättare för basisten Ted Key.
1988 splittrades gruppen och Norman Cook flyttade tillbaka till Brighton för att fortsätta med det han gjorde innan han värvades till staden Hull och The Housemartins; klubbmusik och egna DJ-projekt.
Det första projektet efter uppbrottet från Hull hette Beats International och lät så här:
Därefter följde några rätt framgångsrika år i konstellationer tillsammans med diverse andra musiker. En sådan var Freak Power. Här med Turn On, Tune In, Cop Out från rekordsommaren 1994: (Du kanske har hört den tidigare då låten användes i reklamsammanhang av Levi's)
Mest känd har Cook blivit under artistnamnet Fatboy Slim och har sedan 1997 haft mängder med hitlåtar. Vi lyssnar här på Right Here, Right Now:
Gränsen mellan genialitet och galenskap är ju som bekant hårfin. Att Fatboy är lite lagomt skönt rubbad kan man ju ana redan av hans val av artistnamn, men i den officiella videon till Praise You lämnas inga tvivel längre. Här tonar han ner musiken och lyfter istället fram ett antal icke-dansare som just dansar (eller vad det då är de gör) till låten inför en skara häpna åskådare. Jag kommer osökt att tänka på min svåger och hans kompis Thomas när jag ser denna dans. (Fatboy själv dyker förresten upp i bakgrunden och tittar in i kameran vid 5:29 - 5:34)
Gränsen mellan genialitet och galenskap är ju som bekant hårfin. Att Fatboy är lite lagomt skönt rubbad kan man ju ana redan av hans val av artistnamn, men i den officiella videon till Praise You lämnas inga tvivel längre. Här tonar han ner musiken och lyfter istället fram ett antal icke-dansare som just dansar (eller vad det då är de gör) till låten inför en skara häpna åskådare. Jag kommer osökt att tänka på min svåger och hans kompis Thomas när jag ser denna dans. (Fatboy själv dyker förresten upp i bakgrunden och tittar in i kameran vid 5:29 - 5:34)
Ha ha ha. Ja, vad ska man säga..? Vilka störtsköna lirare!
Fatboy har jobbat med många av världens stora artister, och många mindre kända också för den delen. Det är hans förmåga att piffa upp låtar, att remixa dem, och få dem att svänga fett som blivit hans signum.
Ett tidigt exempel är Brimful of Asha med Cornershop som avhandlar de Indiska popstjärnorna Asha Bhosle, Mohammad Rafi & Lata Mangeshkar. Så här lät det i originalutförande:
...och så här lät det sedan Fatboy tagit sig an låten 1997 och sett till att den hamnat på topplistorna:
Som lite kul kuriosa kan jag ju nämna att Norman Cook slog igenom som remixare med sin version av A Tribe Called Quests hitlåt I Left My Wallet in El Segundo från 1989. Ni som sett filmen The Ladykillers med Tom Hanks kanske kan roas av detta då ni törhända kan dra er till minnes att änkefru Marva Munson upprördes över modern "Hippityhop music" och dess konstiga och omoraliska texter och exemplifierar detta med att fnysa åt just denna sång.
Kanske det finns någon som sett Baz Luhrmanns film Moulin Rouge från 2001? Där bidrar Fatboy med Because We Can:
Nu för tiden uppträder Mr. Cook alltså som Brighton Port Authority och då låter det så här:
Många låtar blev det, men det får det vara värt tycker jag.
Så, nu vet ni lite mer än ni gjorde i morse.
Monikas pojk
Nämen är det inte Monikas pojk som sitter där, högst upp till höger?
Jo men visst var det det. Och sicken odåga till far han verkar ha. Måste vara samma slyngel som mamma Monika Lind sjöng så beundrande om 1963:
Jo men visst var det det. Och sicken odåga till far han verkar ha. Måste vara samma slyngel som mamma Monika Lind sjöng så beundrande om 1963:Musa i musiken
Det är inte alla människor som får sånger skrivna om sig. Mig veterligt är det till exempel ingen som har skrivit en enda låt om mig. Pattie Boyd däremot, om henne kryllar det av låtar. Och vilka låtar sedan! Saker och ting fördelas lite orättvist här i världen.På St.Patrick's Day, den 17:e mars 1944 föddes Patricia Boyd och hon begåvades med en välkonstruerad utsida som under sextiotalet uppenbarligen föll många herrar på läppen. Hon prydde omslagen till Vogue och de andra fashionabla magasinen och gifte sig med George Harrison den 21 januari 1966.
Till hennes ära skrev George Harrison låten Something. Frank Sinatra sa en gång om denna låt att "Lennon/McCartney har skrivit den vackraste kärlekssången någonsin" men där tog alltså Old Blue Eye lite fel. Det var ju som sagt George Harrison som med denna vackra visa besjöng sin lika vackra kvinna.
Efter att Harrison och Boyd skilt sig i juni 1974 gifte hon sig med... Tada... Eric Clapton! Umgänget med gossarna i The Beatles fortsatte dock och på kvällen den 7 september 1976 medan Hr. Clapton väntade på att hustrun skulle göra sig i ordning inför makarna Paul och Linda McCartneys årliga Buddy Holly-fest, skrev han denna odödliga sång till henne: Wonderful Tonight.
En annan brittisk musiker var under många år olyckligt kär i sin kollega Harrisons hustru. Om henne skrev han en hel LP-skiva, som det hette på den tiden. Layla and Other Assorted Love Songs var namnet på skivan från 1970 med Derek & The Dominos och bakom det namnet dolde sig ingen mindre än Eric Clapton.
Den djupt förälskade Clapton föll ner på knä och bad på det nästan desperata titelspåret Layla att Boyd skulle lindra hans plågade själ. En klassisk poplåt var född:
Efter att Harrison och Boyd skilt sig i juni 1974 gifte hon sig med... Tada... Eric Clapton! Umgänget med gossarna i The Beatles fortsatte dock och på kvällen den 7 september 1976 medan Hr. Clapton väntade på att hustrun skulle göra sig i ordning inför makarna Paul och Linda McCartneys årliga Buddy Holly-fest, skrev han denna odödliga sång till henne: Wonderful Tonight.
Tre av pophistoriens vackraste och mest innerliga kärlekssånger tillägnade en och samma kvinna, Patricia "Pattie" Boyd.
Saker och ting fördelas som sagt lite orättvist här i världen.
Man med ordens flyt
Det är många som undrar hur länge det är sedan Robert Karl-Oskar Broberg föddes. Föga anar de att det idag är exakt sjuttio år sedan.Med anledning av detta säger Bråddjup grattis och önskar Hr. Broberg ett långt och lyckligt liv.
Kafferast
Så här dags på dagen är det inte ovanligt att man tar en kafferast. Så gör även Bråddjups annars så idoga redaktion. Varsågoda! Detta var Kafferepet med Synkopen från 1948. Vi går raskt över till 1972 då Phontrattarne gjorde sin version av Gösta Jonssons monsterhit från 1938 - Kaffe utan grädde
Vi avslutar dagens kafferast med giganten Harry Brandelius som 1966 bjöd på Kaffetåren:
Så där ja. Tack för kaffet. Dags att återgå till arbetet!
Baskunskaper
Ibland händer det att jag, på pin kiv naturligtvis, frågar mina medmänniskor vad de anser om J.D. Sumners sångröst. Svaret blir alltid detsamma; "Jag vet ej, ty jag har aldrig hört vederbörande sjunga." Men se där tar de fel. Alla människor har nämligen hört J.D. Sumner sjunga. Även du.
Elvis Aaron Presley hade en tämligen framgångsrik karriär i sjungbranschen. Han sjöng ofta, bra och tillsammans med andra. Ofta sjöng han bra tillsammans med The Stamps, och om man någon gång har hört Elvis sjunga så har man sannolikt även hört The Stamps. I november 1971 anlitade Elvis The Stamps som kör på sin turné och kommande skivinspelning. Samarbetet kom sedan att vara ända fram till Elvis allt för tidiga död den där augustidagen 1977. Tillsammans med The Stamps spelade Elvis in en mängd låtar, vi kan som exempel lyssna på stycket Way Down inspelad natten mellan den 29 och 30 oktober 1976:
Om ni under vissa passager av sånger upplevde det som om hela huset vibrerade så var det ingen mindre än The Stamps bassångare John Daniel "J.D." Sumner som basade. Han hade en helt unik basröst. Och för en gångs skull är det inte bara en fråga om tyckande från min sida. 1983 hamnade nämligen J.D Sumner i Guiness rekordbok.
1966 spelade Sumner in sin version av Blessed Assurance (Saliga visshet på svenska) och enligt Guiness innehöll den inspelningen den lägsta dokumenterade tonen någonsin framförd av en människa - C1 - vilket motsvarar den lägsta tonen på en femsträngad kontrabas:
Tillsammans med The Stamps framförde Elvis en mängd gospelsånger och vi avslutar denna lilla övning i baskunskap med en riktigt låg höjdare; Why me Lord? Tyvärr är bildkvalitén riktigt sunkig, men å andra sidan är framförandet av så orimligt hög klass att vi nog kan ha överseende med den skakiga bilden. Du får nog dra upp volymen en smula för att kunna ta del av hela spektrat av härliga toner.
Elvis Aaron Presley hade en tämligen framgångsrik karriär i sjungbranschen. Han sjöng ofta, bra och tillsammans med andra. Ofta sjöng han bra tillsammans med The Stamps, och om man någon gång har hört Elvis sjunga så har man sannolikt även hört The Stamps. I november 1971 anlitade Elvis The Stamps som kör på sin turné och kommande skivinspelning. Samarbetet kom sedan att vara ända fram till Elvis allt för tidiga död den där augustidagen 1977. Tillsammans med The Stamps spelade Elvis in en mängd låtar, vi kan som exempel lyssna på stycket Way Down inspelad natten mellan den 29 och 30 oktober 1976:Om ni under vissa passager av sånger upplevde det som om hela huset vibrerade så var det ingen mindre än The Stamps bassångare John Daniel "J.D." Sumner som basade. Han hade en helt unik basröst. Och för en gångs skull är det inte bara en fråga om tyckande från min sida. 1983 hamnade nämligen J.D Sumner i Guiness rekordbok.
1966 spelade Sumner in sin version av Blessed Assurance (Saliga visshet på svenska) och enligt Guiness innehöll den inspelningen den lägsta dokumenterade tonen någonsin framförd av en människa - C1 - vilket motsvarar den lägsta tonen på en femsträngad kontrabas:
Tillsammans med The Stamps framförde Elvis en mängd gospelsånger och vi avslutar denna lilla övning i baskunskap med en riktigt låg höjdare; Why me Lord? Tyvärr är bildkvalitén riktigt sunkig, men å andra sidan är framförandet av så orimligt hög klass att vi nog kan ha överseende med den skakiga bilden. Du får nog dra upp volymen en smula för att kunna ta del av hela spektrat av härliga toner.
Stenansikte
"Du ser ut att vara ett riktigt stenansikte, Bråddjup. När grät du senast egentligen?"
Ja, så där kan det låta när jag stöter på representanter ur läsekretsen när jag ibland är ute och spatserar. Och nu undrar du förstås vad det var som fick mina ögon att tåras i går kväll vid 22-tiden. Jo det var detta kraftfulla, poetiska och musikaliska mästerstycke framfört av Joan Armatrading. Låten skrevs till hennes självbetitlade album från 1976 och det är för mig en gåta att hon drygt trettio år senare kan framföra denna sång med ännu större känsla och passion än någonsin tidigare. Joan fyller för övrigt 60 år i december och har tidigare i år kommit ut med ett nytt album.
Min damer och herrar, Another powerful force of nature; Joan Armatrading:
"Egentligen grät jag senast i går kväll vid 22-tiden"
Ja, så där kan det låta när jag stöter på representanter ur läsekretsen när jag ibland är ute och spatserar. Och nu undrar du förstås vad det var som fick mina ögon att tåras i går kväll vid 22-tiden. Jo det var detta kraftfulla, poetiska och musikaliska mästerstycke framfört av Joan Armatrading. Låten skrevs till hennes självbetitlade album från 1976 och det är för mig en gåta att hon drygt trettio år senare kan framföra denna sång med ännu större känsla och passion än någonsin tidigare. Joan fyller för övrigt 60 år i december och har tidigare i år kommit ut med ett nytt album.Min damer och herrar, Another powerful force of nature; Joan Armatrading:
