En icke obetydlig del av läsekretsen har skrivit och frågat vilken britternas näst bästa idrottsupplevelse genom tiderna är. Tur att det finns någon som kan upplysa eder.

Läkarna i Norrbottens landsting jobbade förra året mer än 43 000 timmar övertid. 

Vi som såg Milla i aktion minns särskilt tydligt hans målgest; att dansa med hörnflaggan. Det var sannerligen en frisk fläkt för oss som var vana vid Ipswich, Queens Park Rangers, Elfsborg och Örgryte. Där var man liksom inte lika dansanta av sig om man så säger.

Ibland tänker jag så här:

Jag har inga pengar.

Undrar just om Victoria tänker så om sin Daniel någon gång?

Vi svenska medborgare kan, om vi så önskar, välja att begära utträde ur Kyrkan och därigenom minska våra skattekostnader en smula.

Jag kräver samma rätt för oss som inte vill att våra skattepengar ska användas för att försörja den kungliga familjen. Man får ju ändå bara skämmas för dem.

Det påstås att kungahuset har ett brett stöd hos befolkningen. Låt oss pröva det då. Istället för dagens ordning kan man skapa en intresseförening där de som vill ha kvar kungahuset kan bli medlemmar och via medlemsavgifter finansiera den Bernadottska familjens lyxliv.

Vi andra kan då använda våra pengar till något bättre. Ge dem till Röda korset och Rädda barnen till exempel. Eller betala kyrkoskatt.

Fly mig strax ett par pluderhosor! En ypperlig konstruktion som åtminstone vid en hastig betraktelse tycks sitta kvar å lekamen även när denna genom strikt regim en smula krumpit haver.

Alls icke osnygga till yttermera visso.

Tack till Barockbloggen för tipset!

Ordna ditt eget Syttende mai-firande med hjälp av denna karaokeversion av "Ja vi elsker ..."

En gång för länge sedan bloggade jag om hur svårt vi har att acceptera ovanliga människor i verkliga livet. När de skildras på film älskar vi dem.

Härom dagen hade en bekant lagt upp en bild på Facebook föreställande den gamla Domusrestaurangen i Kiruna. När jag såg bilden dök en ovanlig människa från förr upp i mitt minne, och jag kommenterade: "Ja där satt vi ungdomar i röken och babblade. Och så Nestor förstås."

Att det var rökigt kunde man nog till viss del skylla på tjuvrökande ungdomar, men en inte obetydlig andel stod en ensam man för; Nestor Larsson. "Det skäggiga geniet" som en kommentator kallade honom. "Erik Nestor William Larsson" visste nästa kommentator att det fullständiga namnet löd.

Det berättades många historier om Nestor. Han ska ha varit ett matematiskt snille av stora mått. På Domusrestaurangen satt han ofta och skrev på servetter. "Avancerade beräkningar" var det någon som hade sett att det rörde sig om. En Kirunabo som var med på den tiden kommenterade bilden på Facebook och sa att Nestor ibland kunde få för sig att skicka iväg dessa servetter per post. "Greta Garbo, Hollywood" kunde det stå på kuverten.

Han luktade inte tårta precis, Nestor. Att duscha var nog inte högprioriterat i hans liv. Inte heller att tvätta kläder. Eller att raka sig. Han trivdes bra om han fick röka och skriva på sina servetter.
Han hade lite svårt att sitta still också minns jag. Han bytte ofta bord. Rökte en cigarett och så hittade han raskt en ny stol att ockupera. Det var som om han hade myror i sina svarta, otvättade byxor.

Enligt andra säkra källor ska han haft vanan att spika för sin ytterdörr för att istället använda fönstrena på baksidan för att ta sig in och ut ur lägenheten sin. Det berättades som sagt en hel del, inte bara om Nestor utan även om flera andra som inte uppfyllde den sociala dress-coden.

Sune Grape som ville veta om man var "AIF-are ällä IFK:are". Åsså fanns där Ture Majlöf, och Frasse Brazowski konstnären, och förstås Blonde Blondie och de andra grabbarna som rullade hatt och drack svagdricka, eller vad det nu var de drack. Det fanns, och finns väl fortfarande, en hel del människor som av olika skäl lever sina liv på ett annat sätt än vi andra.

Jag får för mig att när vi ser i backspegeln så kommer vi ihåg dessa lite udda existenser som väldigt berikande för vår stad och för våra liv, men jag är inte så säker på att de verkligen rönte riktigt den uppskattningen i matkön på Konsum där de kanske talade lite för högt eller kom för nära. Störde våra Palmolive-känsliga luktsinnen och utmanade vår medmänskliga kärlek.

Jag tror som sagt att vi minns dem som skiljer sig från den grå massan bättre än vi kommer ihåg den alldaglige mannen i beiga kläder från Algots. Det vore roligt om du skulle kunna fylla på vår gemensamma minnesbank genom att lämna en kommentar till detta inlägg med ett personligt minne eller en anekdot du snappat upp. Det kan vara om någon av de profiler jag nämt ovan, eller kanske Kemal Pasha eller någon annan som levde långt innan jag själv fanns till. Minnen av Kirunas ovanliga människor genom stadens korta historia.

I söndags kom jag och hustrun hem efter en veckas lyxsemester i Turkiet.
Följande iakttagelser kan rapporteras:

• Det tar lika lång tid att flyga från Kiruna till Antalya som det tar att från Kiruna åka buss till Sangis
• Det är varmare i Antalya än i Kiruna. Mycket varmare.
• Turkiet bebos av turkar, turkduvor, gråsparvar och försäljare.
• Det finns även berg, minareter, floder och stora buffétbord i Turkiet.
• På måndag och torsdag är det marknad
• Alla tyskor har inte god smak
• Inte heller alla ryskor
• För många svenskar är det roligt att börja supa redan på planet
• För oss andra och för turkarna ter sig dessa människor som ytterst pinsamma
• All-inclusive betyder att allt ingår
• Turkisk mat är god
• All inclusive i Turkiet innebär att all Turkisk mat ingår
• Man blir mätt
• Pengarna i Turkiet heter Lira. Eller Euro. Eller svenska kronor. Går bra vilket som
• På Turkiska Ullared kan man få 5 par Björn Borg-kalsingar för en hundring
• Äkta vara så klart. Inga piratkopior här inte. Det sa de.
• Alla talar svenska
• Side betyder Granatäpple
• Levantbulbylen är en fågel
• Som finns i Turkiet
• Och på bild här till höger
• Om man är nyrakad uppå huvudet och det är 28 grader men ingen skugga så bränner man flinten
• Då är det bra att köpa sig en keps
• Åh så skönt det är att simma i Medelhavet på morgonen
• Men när man på kvällen kliver av flygplanet på Kiruna International Airport i minusgrader och snö så krackelerar solbrännan och trillar av

Nu är väskorna packade, deklarationerna inlämnade, tidrapporterna gjorda och stafettpinnarna överlämnade till dem som täcker upp under min frånvaro. Då är det bara resten kvar; pussa på barnen, sätta sig i bilen och köra de trettiofyra milen till ett snövitt Kiruna för att sedan sammanstråla med resten av gänget på Kiruna flygplats.

Jag hade ju turen att vinna en resa för två. Turkiet en vecka All-inclusive. Man tackar! Enär jag och min kloka och vackra kvinna varit gifta i tjugofem år passade det synnerligen väl med en liten silverbröllopsresa i present.
Tur som en tokig har man. Både i spel och i kärlek.

När jag kommer tillbaka hit om en dryg vecka så får ni en reserapport.

Fram till dess får ni hålla till godo med några bilder från vårt hotell:

Det är ett tag sedan det gjordes filmer om Åsa-Nisse. Men nu är det en ny film på gång och Kjell Berqvist ska spela huvudrollen.

Kjell Bergqvist! En stockholmskis som den tjyvfiskande småländske levnads-konstnären! Va?!?!

Nä de skulle låta Bråddjup sköta rolltillsättningen. Sådana här kulturgärningar ska man inte slarva med. Om jag finge bestämma så skulle istället Ingvar Kamprad spela rollen som Nisse på Åsen. Han är ju som klippt och skuren. Snusläppen, dialekten, uppfinningsrikedomen och mimiken. Perfekt in i minsta detalj. Och folkligare får man väl leta efter?

Det vore väl coolt va? En riktig Awesome-Nisse hade han varit den gode Hr Kamprad.

Upptäckte en hårklippningsmaskin i morse.












Det tyckte jag var roligt!

Att vara människa bland andra människor är något alldeles fantastiskt. Människor av kött och blod. Med helt andra erfarenheter än jag själv. Andra drömmar. Besvikelser. Kärlekar.

Det kanske egentligen är först i interaktionen med andra människor som vi själva blir människor. Vi behöver varandra, inte titlar och bilar. Inte heller ettor och nollor. Egentligen. Hud behöver vi. Och röster. Blickar. Attraktion. Skratt. Tårar. Varandra behöver vi. Med fel och brister. Med förtjänster och styrkor. Som stöd. Som tröst.  Att garva med. Att arbeta med. Att ta spjärn emot, så man vågar språnget in i framtiden. Älska och älskas.

När jag läste Maddes blogginlägg kom jag att tänka på den här obegripligt bra låten från förr:



Någon är vacker, någon är vackrare
Någon är jag, någon är du.

Stort.

Jo nu är det så här att en del läsare hör av sig och undrar vilken kulturell nödproviant de skulle utrusta sig med i händelse av skeppsbrott. De tänker sig att de blir strandsatta på en öde ö med en laptop, ett dieselaggregat och att de utöver detta bara kan ha med sig en skiva, en bok och en film. Frågan är då; vilka ska man välja?

Ja låt oss för det första konstatera att de har vänt sig till rätt instans med sin fråga. Vem är bättre skickad att besvara denna livsavgörande fråga än undertecknad? Vem annan skulle kunna tillhandahålla ett lika sanningsenligt och korrekt svar? Knappt någon. Kulturknutteri har i alla tider varit min paradgren.

För det andra så kan vi också slå fast att en sådan här lista har ett innehåll som varierar lite beroende på dagsform, antal fordringsägare, väderlek, fiskelycka, hormonrubbningar etc.
Om ni förliser under denna vecka är det följande som gäller:

En skiva. Donald Fagen - The Nightfly. Perfektion och fingertoppskänsla i skön förening. Ett genomtänkt och genomgående tema. Utsökt produktion och fantastiska låtar. Ett sant mästerverk.


En bok - Guds starka arm av Lena Andersson och Åsa Larsson. Kan möjligen av känsliga personer uppfattas som ett något partiskt val. Oaktat detta är det en riktig pärla. Förstklassigt språk, spänning, kärlek, personligheter och en fin inläsning av Åsa Larsson. Och så en makalös slutscen som fullständigt tar andan ur en.


En film - Pianot av Jane Campion. Sensuellt, gripande, vacker musik, vackra vyer, strålande skådespelarinsatser. Ett drama av allra finaste märke.




Då vet ni.

... utan även Snygg-Erik, Buddha, Joan Miró, Gro Harlem Brundtland, Beatrice Ask, Marta Linnea Teresia, Måns Herngren, Björn Skifs, Carmen Electra, Arto Paasilinna, Jessica Lange, John Elfström, Luther Vandross, Andy Serkis, Birgitta Andersson, Napoleon III, Lionel Hampton och Kiruna-Lasse fyller år idag.

Det kan ibland vara lite kul med fläckvis isiga gator. Man kan få spontanträna konsthopp till exempel. I morse på väg till jobbet bestämde sig min kropp helt plötsligt för att det var dags för en trippel Salchow med skruv.