Lars Törnman tycker att Johan Persson och Martin Schibbye får skylla sig själva att de fänglsades i Etiopien. Den som sig i leken ger får leken tåla. Så här skriver han i ett Facebookinlägg:

"Väldigt mycket Martin och Johan i media just nu. Ibland har jag svårt att känna riktig stor sympati för dem. Först tar de olagligt in i Etopien sedan när de fångas så blir de tydligen så rädda för livet att de deltar i diktatorns propagandafilm. Och på slutet ärar de för hela världen hur demokratisk och bra regimen är i Etopien. När de väl är hemma så säger de att de gjorde det för att slippa sitta i fängelse i elva år. Vissa skulle nog kalla dessa för fegisar. Nog visste de väl vad som skulle hända när det planerade att olagligt ta sig in och till rebellerna. En gruvis skulle ha stått för sina handlingar och inte i rädsla för lång fängelsevistelse ärat en världens värsta diktatoriska makter. Den intervjuven gick över hela världen."

Minsta lilla oförrätt i gruvan möts med högljudda protester och krav på rättvisa. Ibland med olagliga strejker. Där är det inte fråga om att tåla leken. Man kämpar för att få det bättre. För det mesta helt motiverat, ingen ska behöva må dåligt på arbetet. Det blir därför nästan löjeväckande att en person som med alla medel har kämpat emot orättvisor på sin egen arbetsplats har så ynkligt liten förståelse för journalister som på samma sätt arbetar för att belysa och bekämpa orättvisor och förtryck i fjärran land. Orättvisor som är så grava att gruvisarnas i-landsproblem tycks löjliga i sammanhanget.
Att journalisternas ärende varit att granska oljehandeln ger inte Törnman mycket för:
- Jag skiter i Lundin oil. Jag tänker på om människorna i Etiopien fick det bättre eller inte.

Hans munväder lär ju knappast hjälpa folket i Etiopien till en bättre tillvaro heller. Oavsett om det är fråga om ren dumhet från Törnmans sida eller bara en provokation för att få uppmärksamhet så kan man återigen konstatera att hans förråd av grodor aldrig tycks sina.