Elis tycker verkligen om potatis. "Du är nästan som Håkan-Bråkan" säger Aron. "Han äter ju bara potatis"
"Och jag är som Sune" fortsätter han efter kort betänketid. "Inte för att jag är lika gammal som han, men jag är lika tjejtjusig av mig!"

Aron och Elis?

Det var så otroligt varmt och skönt på hemmaplan i går. Satt på verandan iförd endast kortkalsonger och avnjöt frukost. Insåg att jag behövde skotta lite på gården så jag drog på mig ett par skor och skred till verket. Elis höll på att skämmas ihjäl.
- Tänk om nån hade kommit nere på vägen och sett dig i bara kalsongerna!
- Ja men, sa jag lite skojfriskt på pappors töntiga vis, jag har ju så snygga ben så inte hade det gjort nåt.
- Jamen MAGEN då?!? utbrister den lille odågan då helt upprört.

Känner att jag brustit i min föräldraroll på något vis. Tycks helt ha misslyckats med att göra en empatisk medmänniska av det lilla livet.

Håhåjaja.

Dagens snabbmiddag: Vegetariska vårrullar.

Aron: Det här är ju oätligt!
Jag: Men kom igen. Det är ju inte som att det smakar bajs.
Aron: Bajs är godare!
Jag: Men du måste få i dig lite energi så du orkar med dansen.
Aron: Jag är redan energiknippad!

Förstår nu var all min egen energi tagit vägen.

Skitgott?

Aron: Vet ni vilken som är den mest lärorika sjukdomen?
Vi: ???
Aron: Lunginformation!

Elis kommer in i rummet där jag sitter och jobbar:

Jag: Hördu gubben, nu vill jag faktiskt jobba i fred.
Elis: Men det vill inte jag.
Jag: Men JAG vill det.
Elis: Men det är väl JAG som bestämmer om du ska få jobba i fred eller inte!

Elis, 10 år: "När jag var liten så trodde jag på jultomten och tandfén och så, men nu när jag blivit stor så vill jag fortsätta tro, men kan inte."

 

Aron: "Vet du vad jag älskar? Alltså inte som man älskar en människa, utan bara för att det är så coolt".
Jag: "Nä, vadå?"
Aron: "Jag älskar att bygga med Lego. Det känns så sprattligt och kul i fingrarna!"

Av olika skäl hoppas jag att slipper uppleva den dagen, men samtidigt är det lite kul att höra de funderingar som uppkommer efter att de små liven pratat om livet och döden i skolan.

När jag frågar vem det var svarar han: "Det var nåt skitbolag." 

Det kan inte vara lätt att jobba som telefonförsäljare när till och med de rara små barnen sågar en jäms med fotknölarna...

När man då vill få henne att inta en lite mer ödmjuk hållning till sin nästa så blir man avsnoppad med "Tyst, du har inte rätt att yttra dig. Du har flera vita hårstrån!"