Jag och min vän den galne polacken har genom åren roat oss med att använda negationen av vissa ord som normalt sett endast används i negerande form.
Öh... hur menar jag nu?

Jo, nu menar jag så här: Ta ett ord som otymplig. Det används med fördel för att beskriva något som är lite svårhanterligt. I det motsatta fallet, om något som hanteras med stor enkelhet alltså, tycker vi att man borde kunna säga "tymplig". Motsatsen till otymplig alltså.

På samma sätt kan man säga att en generös människa är "gin", en välartad gosse kan man kalla "borstad" eller varför inte en "dåga". En mindre attraktiv medmänniska blir då "emotståndlig". Har man det klent ställt med arbetslusten så jobbar man "förtrutet" vidare.

Står man på god fot med någon så har man väl en gås plockad med den personen? Och om ett träd står ostadigt är det väl "omkullrunkeligt"?

Ja, så där kan man hålla på länge. Det är lite tvärtemot vad man gör i Skellefteå, där man negerar allt genom att sätta ett "o" framför. Är man hungrig i Skellefteå så är man o-äten. Och på puben spelar inte bandet "unplugged" - de spelar "o-i"

Så nu hoppas jag att ni tycker att jag är förskämd när jag föreslår att ni nu kan roa er en stund med detta. Hitta några negerande ord eller uttryck som blir särskilt roliga att "denegera" genom att plocka bort ett litet "o"

Observera att detta är ett förslag och inte en order. Det är ett eftergivligt krav.

I mitt förra inlägg hyllade jag ortnamnen i norr. Vi har en linnehandduk hemma, gjord av något som heter Agraff Design. De har också uppmärksammat detta med fina ortnamn. De gör tydligen brickor med ortnamn också.

Förutom Västerbotten finns även Jämtland, Norrbotten, Stockholm, Gotland, Dalarna och Ångermanland. Klicka på bilden för att komma till deras hemsida.




Utöver serien med ortnamn så gör de även en serie som de kallar Norrlandsparlören. "Underfundiga och kreativa dialektala uttryck och ord från de norra delarna av vårt avlånga land."

Trevligt med underfundiga och kreativa hantverkare!

Det finns somliga som vet vad det innebär att ha en vän i viken. Fast då har de ju stavat fel.

Vän i Viken heter det. Vännen finns nämligen inte i vilken vik som helst, utan i den skånska tätorten Viken i Höganäs kommun.

Av Wikipedia lär vi oss att det inte bara finns vänner i Viken, utan att där även finns ett "flertal livsmedelsbutiker och konditorier". Ska det vara flott och tjusigt så ska det. Ett flertal konditorier minsann. Jo, jo. Inte konstigt att man ville ha vänner där.

Jo, alltså. Nu är det så att även jag råkar ha en vän där. Vän kan betyda antingen bekant eller fager. Min vän är även fager. Hon är alltså en vän vän. Dock ej en vän vän i Viken i Viken utan bara en vän vän i Viken.

Capisce?

För övrigt bodde även Bamses skapare Rune Andréasson i Viken. Bara en sån sak. En staty vore på sin plats för att hedra denne fantastiske serieskapare som under så många år bankade en rejäl dos snällhet och folkvett i alla barn.

Och slutligen: på tal om vänner i Viken; idag fyller kungen år. Grattis!

För i världen tillbringade vi vår tid med det ena eller det andra. I dag tillbringar vi inte tiden längre, vi spenderar den. Det vill säga detsamma som vi gör med våra pengar
Ett rakt lån från engelskans Spend time förstås, men kanske även ett uttryck för att tiden blivit allt mer värdefull för oss?

Två små hungergnuttar uppskattade maten
satte sig vid bordet och tömde faten
med en Lantmäterianställd far
tacksägelsens riktning var klar
"För vår mat vi tackar dig, o Svenska staten!"

Uppsnappat på fikarasten: "Koranen är samma sak som Bibeln, fast på muslimska."

När jag skriver e-post till min vän och kollega Agnes så blir ordet månne understruket med ett grönt streck. Rättstavningsprogrammet anser att ordet kan verka ålderdomligt eller främmande. Och det kan man ju tycka är konstigt. Fast å andra sidan så har de ju så besynnerliga uppfattningar om ord de där människorna som gör rättstavningsprogram till datorer och telefoner. 

Vi har en stor humorist bland oss. På blogg.se:s startsida brukar man puffa för några av sina bloggares alster och i kväll puffar man lite extra för en cineast som gärna vill berätta för oss alla om en rolig film som har haft premiär. Vederbörande har fått till en liten text som trots sin avgrundsdjupa språkliga misär ändå lyckas träffa mitt i prick på något sätt. Det är bara att lyfta på hatten och gratulera.

"Roligaste filmen jag sett på länge! Fan vad jag skratta gud. Var på förhandsvisning igår av filmen baksmällan - the hangover  ...En super bra komedi!"

Bruket av vissa ord och uttryck är i sorgligt avtagande. Framför allt tycker jag att annonser av olika slag var charmigare förr. När uppmanades du till exempel att begära prospekt senast? Eller en priskurant? Hur länge sedan är det icke man såg att "Rask piga anställes strax"? Det var liksom rejälare på något vis. Mer handgripligt och påtagligt.

Om man är lärare idag får man välja sina ord. De betyder nämligen inte samma sak idag som de gjorde tidigare. Om Fröken Fräken på historielektionen exempelvis säger att Idi Amin var en grym diktator, så kommer ungarna sannolikt tolka detta som att han var väldigt duktig. Det är nämligen det grym betyder nu för tiden. Föreställ er en plastikkirurg som i sin annons påstår att han suger fett. Troligen får den kirurgen ägna sig åt annat i framtiden eftersom ingen kommer att vilja besöka hans urusla klinik.
Å andra sidan är väl inte fenomenet särskilt nytt. Vi som inte längre är ungdomar slänger oss också med uttryck och ordval som skulle te sig främmande för tidigare generationer. Exempelvis "jätteliten". Så om någon kan vara jätteliten så kan man väl kanske även vara fett smal eller sjukt frisk också.

När man är helt fel ute sägs det att man är ute i ogjort väder. Är man då ute i gjort väder när man är helt rätt ute? Vem har i så fall gjort det vädret ..?

Att tala om kärlek i bestämd form singularis är nästan lite befängt kan jag tycka. Ja, kanske inte att tala om det, men att försöka definiera den. Fånga dess väsen. Kärleken. Som om endast en funnes.
Hur skulle man exempelvis kunna ge sig på att definiera och förklara Relationen, såvida man inte först tog reda på exakt vilken relation det gällde. På samma sätt förhåller det sig med kärlek. Det är så mångfacetterat och komplext att det inte låter sig förklaras så lätt.
Inte ens när man vet precis vilken kärlek man talar om är det enkelt. Hur ska man förklara tant Elsas kärlek till sin hund? Eller tant Augustas kärlek till sin hund. De är ju inte likadana. Vilken natur har kärleken mellan fyraåringen och hans bästa vän på dagis. Eller den kärlek som violinisten hyser för sin konst? Eller den smärtsamt symbiotiska kärleken mellan Kathy och Heathcliff? 
Eller den som är din och min ..?