Detsamma gäller även annonser av allvarligare sort. De som dör ifrån oss nu för tiden är inte "innerligt begråtna" som de var förr. Det är ju trist att vi inte skriver så i våra dödsannonser längre, det lät ändå fint på något vis. Nog vill då jag bli innerligt begråten när jag rycks hädan. När jag spelar harpa med änglarna och strövar runt på guldbeklädda gator och pratar gamla minnen med dem som gått före mig, hade det varit fint om man kunde säga till änglarna: "Hör så innerligt de begråter mig".  Jag tror att det hade dämpat separationsångesten lite. Saknad vill man ju känna sig trots allt.