Vi har blivit som besatta av omorganisation och förändring i det här landet. Vid minsta tecken på lågkonjunktur, formsvacka, lågsäsong eller annan motgång så ska det omorganiseras. In med en ny ledning som naturligtvis genast måste sätta sin egen prägel på verksamheten. Ni kanske kommer ihåg Uppblåsta Egon? Det går ju gubevars inte att trampa i gamla fotspår. Hur hade det sett ut för någon i den ställningen?

Man hittar alltså på något nytt, och så snart de som ska utföra arbetet har lärt sig allt detta nya, så är det dags för en ny omorganisation eftersom det har gått så dåligt sedan den förra infördes.

Det är kostsamt med omorganisationer. Både i kronor och ören räknat, och inte minst kostar det ork, energi och arbetsglädje. Nya logotyper ska fram och vi ska lära oss hur den nya organisationen är tänkt att fungera.
Startsträckan är lång. De nya beslutsvägarna är otrampade och det är helt ofrånkomligt att den nya organisationen är ineffektiv under en ganska lång tid framåt. Ting tar tid.

Och vi är likadana på hemmaplan. När det är ommålat, ommöblerat och vi har bytt bil, bytt blöjor, bytt garderob och har nytt kök och ny frisyr och det ändå inte blir bättre, ja då återstår bara skilsmässa. Tror vi. Som om det skulle bli bättre av att starta om hela karusellen från början igen.

Förändringens vindar blåser hela tiden, men vi måste få lä någon gång för att vi inte helt ska blåsa sönder, vilket vi ju faktiskt håller på att göra. Vi är så stressade och uppe i varv hela tiden att vi inte längre kan sova ordentligt. Vi har inte tid att laga mat och knappt att äta heller.Tänk, vi har inte en gång ro att titta på ett helt TV-program ens nu för tiden, utan vi zappar oavbrutet mellan kanalerna i en ständig jakt efter grönare gräs.

Nä, vi behöver stabilitet, trygghet och arbetsro. Vi behöver få fokusera på innehållet i arbetet, äktenskapet, hockeyligan, partiarbetet och i skolan istället för på organisationen och vad den nye ledaren heter. Vi lägger ner så mycket energi på att lära oss ständigt nya förutsättningar så vi tappar fokus på själva kärnan. Inte konstigt att skolan går dåligt. Att företag går dåligt. Att vi mår dåligt. Vår tillvaro är helt enkelt för svajig.

Zappa inte förbi Kunskapskanalens program om hur fiskeindustrin skövlar våra hav nästa gång du tittar på TV. Eller vad det råkar vara på TV just då. Ta dig tid att ta del av ett helt TV-program för en gångs skull. Du kommer att finna att det ger dig betydligt mer än att se brottstycken ur tjugotvå olika program samtidigt flimra förbi i en rasande fart.

Och låt oss för Guds skull säga ifrån nästa gång någon börjar yra om ännu en omorganisation. Nu får det räcka!

Jag tror att någonting är ruttet här i rättsstaten Sverige. Hur ska man annars förklara att mördare inte kan fällas?

Nu ska Bilprovningen privatiseras. Trafiksäkerheten säljs ut och i vanlig ordning innebär det enbart försämringar för oss konsumenter.  Helt säkert är att det kommer att bli dyrare. ca 170% till en början om man får tro Sveriges Radio. Och varför inte? I Finland har priserna fördubblats sedan deras avreglering. Men det värsta är ändå att denna gång betalar vi inte bara i kronor och ören. Risken finns nämligen att vi även får betala med våra liv.

Jag skulle vilja se, och framför allt höra, 30 000 vuvuzelor utanför Storkyrkan på lördag. Det vore väl ballt, va? Kan vi inte komma överens om att ni som är i Stockholm tar med era vuvuzelor och blåser en rejäl trudelutt för brudparet på lördag? Det skulle onekligen bli lite festligare då.

Uppblåsta Egon. Så kan vi kalla honom, gubben som sannolikt inser att han är rätt talanglös men som ändå lyckats uppnå en position. Som till varje pris vill göra något STORT och bli ihågkommen.

Läste en artikel i Aftonbladet om en riktigt duktig människa. Han och hans kompis hade lyckats dra upp 130 fiskar, mest gös. På en enda dag! Vilka hjältar! De behöll inga fiskar. Alla släpptes tillbaka.

Detta är något helt annat än en "vanlig" förskingring. Det är illa att stjäla pengar. Att stjäla nästan åtta miljoner kronor är riktigt illa. Ändå värre är att ta livet av ett okänt antal människor vars liv hängde på de 7,7 miljoner kronorna som denna hjärtlösa individ girigt lade vantarna på. Pengar kan man ersätta. Svårare med människor.

Det kan vara lite kul med vulkanaska. För somliga. Det är ju inte kul att bli strandsatt eller missa begravningar, viktiga möten, reseupplevelser etc, men för oss som haft turen att ändå ta oss hem, om än ett halvt dygn senare än planerat, kan askan ha gett oss upplevelser för livet.

För min del innebar islänningarnas olycka att jag var tvungen att boka om min flygbiljett till tåget istället. Lite trist känns det ju att komma hem tolv timmar senare än vad man tänkt sig, men jag inser samtidigt att jag klarat mig lindrigare än de flesta. Askan begränsade valmöjligheterna rätt dramatiskt, och många har fått krångla sig fram genom landet på alla möjliga sätt med buss vissa delsträckor etc. Hyrbilar har ju inte funnits att få tag på, vare sig i Jönköping eller i Stockholm.

Så, istället för att pussa på mina små, fick jag istället ägna kvällen åt att sitta i restaurangvagnen med två kollegor och babbla bort ett par timmar över en kopp te tillsammans med en för oss okänd, ytterst trevlig och witty farbror från Floby med rötterna i Västerbotten. Så trevligt! Nya möten, nya perspektiv på tillvaron. Lite rikare på upplevelser. Lite mer hemlängtan.

Nu är jag hemma, glad att pärsen är över för min del, och håller tummarna för att så många som möjligt slipper få ett utbrott på grund av det inträffade, utan istället får erfara att vulkanaska faktiskt kan berika våra liv!

På Newsmill fanns under ett par dagar en artikel som berättade om hur skadligt det är med det mångkulturella samhället. Författaren, en psykolog, menade att vårt problem är att vi inte tog tillräckligt tydlig ställning mot nazismen under andra världskriget och att vi därför, som någon typ av skuldsanering, släpper in alldeles för många invandrare in i detta land.

Som en följd härav menar artikelförfattaren att Sverige är det land i Europa där det begås flest våldtäkter, och att det i största allmänhet är rätt jäkligt att bo i detta mångkulturella samhälle. Kriminellt är det och vi får anta att han också ogillar annan mat än rovor och sill samt bara lyssnar till Gnesta-Kalle och klär sig i vadmalsbyxor.

Om det var skrämmande att läsa denna artikel var det dock ingenting mot den skrämselhicka man fick av att läsa pöbelns kommentarer. Det är ett underligt samhälle vi lever i. Hur som helst så är artikeln bortplockad, den var för grov till och med för Newsmill som annars tycks ha blivit rena tummelplatsen för Sverigedemokraterna och dess likar.

Så till själva knäckfrågan: Är mångkultur skadligt?

Svaret är naturligtvis att det, med undantag för kebabpizza, är helt riskfritt att blanda kulturer. Inte bara riskfritt förresten det är rent av berikande. Alla sammanhang vinner på uppblandning; människor blir vackrare, besluten i styrelserum blir klokare, kläderna blir snyggare, fotbollen bättre, maten blir godare (förutom kebabpizza) och, inte minst, musiken blir bättre.

Lyssna och njut exempelvis av denna musikaliska frontalkrock. Ett litet, svart, rockigt energiknippe och en stor, vit, nästan letargiskt loj, operadiva. Kan det bli vackrare?

Må de bägge vila i frid.

Thomas Di Leva skriver idag på Newsmill om sina upplevelser av ryktesspridning på nätet http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/25/jag-ar-oskyldig

Han anklagades för att ha misshandlat sin sambo och på nätet var domen snabb, hård och skoningslös. Precis som i det nu aktuella våldtäktsfallet, fast tvärtom.

Utan att ha minsta kunskap om vad som verkligen har hänt eller inte hänt skall folk på nätet nödvändigtvis uttrycka en åsikt. Gärna kryddat med diverse invektiv och snabbt är drevet igång.
Jag kommer osökt att tänka på Flugornas herre. Det är lite av samma mekanismer som kommer till uttryck. Vi vet inte riktigt vem vi skall tro på, men av rädsla för att själva hamna i onåd, ställer vi oss snabbt bland stenkastarna. För säkerhets skull.

Detta beteende föraktar jag bråddjupt. Lynchmobbsmentaliteten är som en osynlig fiende som jag helst skulle vilja utplåna från jordens yta.

Men, igen, hur ska man kunna besegra en fiende på vars sida man själv står ibland?

Varför anställer landstingen outbildade sekreterare med hundra tusen i månadslön? Vore det inte bättre att dessa sekreterare istället jobbar med det de är utbildade till, nämligen att bota patienter?


Då vet ni.

Det finns somliga som är flygrädda. Rätt många faktiskt. Man är nog lite rädd för att dö. Man gör ju det om man trillar ner från himlen.

Aftonbladet har ryckt upp sig. Jag har ju varit lätt kritisk till deras rapportering kring Carolas insatser bland de drabbade i Haiti, men nu får jag svar på tal. Aftonbladet täpper till truten på mig och andra kritiker genom att ge sig in i skiten och helt osjälviskt ge sitt stöd till svårt utsatta personer.

När Pernilla Wahlgren gick vidare i Melodifestivalen innebar det inte bara stor glädje för klanen Wahlgren. Det innebar samtidigt att de ställdes inför den ohyggligt svåra situationen att de tvingades välja mellan att närvara vid Pernillas framträdande eller vid brorsan Niklas bröllop med Laila Bagge. Svårt.

Men nu visar Aftonbladet sig alltså från sin mest humana sida, och betalar en helikopter åt dem så de ska hinna till bröllopet i tid.

Det är så vackert. Man blir rörd ända in i hjärterötterna och fäller en liten tår för deras stora människokärleks skull. Det är något helt annat än Carolas enfaldiga bistånd det. Bra gjort Aftonbladet!

Just nu spys det galla över att Carola Häggkvist köpt en flaska parfym till sitt fadderbarn i Haiti. Pöbeln som invaderar kommentarsfälten på nätet undrar vilken nytta hennes parfymflaska gör för det drabbade barnet. Man anklagar henne för att bara vilja visa upp sig och få publicitet.

Vad är det med alla rasistiska människor i Skåne egentligen? Svartsoppa istället för hjärna? Gåslever istället för hjärta? Nä skydda alla stackars utsatta flyktingbarn mot dessa vidriga människor och skicka dem till nordligare län istället.

Den 19-åriga kvinnan är tydligen inte längre misstänkt för terroristbrott enligt TT:skällor. Vad bra då att gamarna på AB har kvaddat hennes möjligheter att leva ett normalt liv i Sverige.

Den elastiska pressetiken hos Aftonbladet kompletteras idag med en moralisk elasticitet som är nästan skrattretande. Man slår sig för bröstet och utropar att man stoppat SD:s valannonser. "Känslorna man vädjar till är allt annat än harmlösa".

En ung människa (och hennes mor) hängs ut i dagens Aftonbladet med namn och bild. Anledningen är att hon är misstänkt för terroristbrott. Misstänkt alltså, inte dömd.