Vi har blivit som besatta av omorganisation och förändring i det här landet. Vid minsta tecken på lågkonjunktur, formsvacka, lågsäsong eller annan motgång så ska det omorganiseras. In med en ny ledning som naturligtvis genast måste sätta sin egen prägel på verksamheten. Ni kanske kommer ihåg Uppblåsta Egon? Det går ju gubevars inte att trampa i gamla fotspår. Hur hade det sett ut för någon i den ställningen?

Man hittar alltså på något nytt, och så snart de som ska utföra arbetet har lärt sig allt detta nya, så är det dags för en ny omorganisation eftersom det har gått så dåligt sedan den förra infördes.

Det är kostsamt med omorganisationer. Både i kronor och ören räknat, och inte minst kostar det ork, energi och arbetsglädje. Nya logotyper ska fram och vi ska lära oss hur den nya organisationen är tänkt att fungera.
Startsträckan är lång. De nya beslutsvägarna är otrampade och det är helt ofrånkomligt att den nya organisationen är ineffektiv under en ganska lång tid framåt. Ting tar tid.

Och vi är likadana på hemmaplan. När det är ommålat, ommöblerat och vi har bytt bil, bytt blöjor, bytt garderob och har nytt kök och ny frisyr och det ändå inte blir bättre, ja då återstår bara skilsmässa. Tror vi. Som om det skulle bli bättre av att starta om hela karusellen från början igen.

Förändringens vindar blåser hela tiden, men vi måste få lä någon gång för att vi inte helt ska blåsa sönder, vilket vi ju faktiskt håller på att göra. Vi är så stressade och uppe i varv hela tiden att vi inte längre kan sova ordentligt. Vi har inte tid att laga mat och knappt att äta heller.Tänk, vi har inte en gång ro att titta på ett helt TV-program ens nu för tiden, utan vi zappar oavbrutet mellan kanalerna i en ständig jakt efter grönare gräs.

Nä, vi behöver stabilitet, trygghet och arbetsro. Vi behöver få fokusera på innehållet i arbetet, äktenskapet, hockeyligan, partiarbetet och i skolan istället för på organisationen och vad den nye ledaren heter. Vi lägger ner så mycket energi på att lära oss ständigt nya förutsättningar så vi tappar fokus på själva kärnan. Inte konstigt att skolan går dåligt. Att företag går dåligt. Att vi mår dåligt. Vår tillvaro är helt enkelt för svajig.

Zappa inte förbi Kunskapskanalens program om hur fiskeindustrin skövlar våra hav nästa gång du tittar på TV. Eller vad det råkar vara på TV just då. Ta dig tid att ta del av ett helt TV-program för en gångs skull. Du kommer att finna att det ger dig betydligt mer än att se brottstycken ur tjugotvå olika program samtidigt flimra förbi i en rasande fart.

Och låt oss för Guds skull säga ifrån nästa gång någon börjar yra om ännu en omorganisation. Nu får det räcka!