Thomas Di Leva skriver idag på Newsmill om sina upplevelser av ryktesspridning på nätet http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/25/jag-ar-oskyldig

Han anklagades för att ha misshandlat sin sambo och på nätet var domen snabb, hård och skoningslös. Precis som i det nu aktuella våldtäktsfallet, fast tvärtom.

Utan att ha minsta kunskap om vad som verkligen har hänt eller inte hänt skall folk på nätet nödvändigtvis uttrycka en åsikt. Gärna kryddat med diverse invektiv och snabbt är drevet igång.
Jag kommer osökt att tänka på Flugornas herre. Det är lite av samma mekanismer som kommer till uttryck. Vi vet inte riktigt vem vi skall tro på, men av rädsla för att själva hamna i onåd, ställer vi oss snabbt bland stenkastarna. För säkerhets skull.

Detta beteende föraktar jag bråddjupt. Lynchmobbsmentaliteten är som en osynlig fiende som jag helst skulle vilja utplåna från jordens yta.

Men, igen, hur ska man kunna besegra en fiende på vars sida man själv står ibland?