Att tala om kärlek i bestämd form singularis är nästan lite befängt kan jag tycka. Ja, kanske inte att tala om det, men att försöka definiera den. Fånga dess väsen. Kärleken. Som om endast en funnes.
Hur skulle man exempelvis kunna ge sig på att definiera och förklara Relationen, såvida man inte först tog reda på exakt vilken relation det gällde. På samma sätt förhåller det sig med kärlek. Det är så mångfacetterat och komplext att det inte låter sig förklaras så lätt.
Inte ens när man vet precis vilken kärlek man talar om är det enkelt. Hur ska man förklara tant Elsas kärlek till sin hund? Eller tant Augustas kärlek till sin hund. De är ju inte likadana. Vilken natur har kärleken mellan fyraåringen och hans bästa vän på dagis. Eller den kärlek som violinisten hyser för sin konst? Eller den smärtsamt symbiotiska kärleken mellan Kathy och Heathcliff? 
Eller den som är din och min ..?