Leva på hoppet
Ditt hus brinner. Lågorna slickar ytterdörren och du inser att det bara är en fråga om minuter innan elden ätit sig in.
Snabbt rafsar du ihop det viktigaste, tar ditt barn i famnen och ställer dig i fönsteröppningen beredd att hoppa.
Från folkhopen på gatan utanför hörs en röst: "Kolla hon har ju en mobil och fina kläder! Går ju knappast någon nöd på henne! " En annan fyller i: "Hoppa inte! Vi har redan tagit emot tjugo stycken. Vi kan inte rädda fler nu. Se hur trångt det redan är på gatan!" Några mumlar om vilken dåre du är som uppenbarligen är beredd att riskera både ditt eget och ditt barns liv.
Nedanför ditt fönster skyndar sig några att rulla ut taggtrådsstängsel för att hindra dig från att hoppa.
Snabbt rafsar du ihop det viktigaste, tar ditt barn i famnen och ställer dig i fönsteröppningen beredd att hoppa.
Från folkhopen på gatan utanför hörs en röst: "Kolla hon har ju en mobil och fina kläder! Går ju knappast någon nöd på henne! " En annan fyller i: "Hoppa inte! Vi har redan tagit emot tjugo stycken. Vi kan inte rädda fler nu. Se hur trångt det redan är på gatan!" Några mumlar om vilken dåre du är som uppenbarligen är beredd att riskera både ditt eget och ditt barns liv.
Nedanför ditt fönster skyndar sig några att rulla ut taggtrådsstängsel för att hindra dig från att hoppa.
Skulle du i detta läge stå kvar, eller hade du tagit ett kliv rätt ut i tomma luften och hoppats på det bästa?