Ja, det fylls på nya arter hela tiden och framför allt många fler individer. 

Volymen på fågelsången är nästan öronbedövande. GRÅSISKAN drar fram i stora skaror och tjattrar något alldeles oerhört. Bofinken sjunger rytmiskt, snön smälter och det droppar och porlar och små suckar hörs när snön sjunker undan. Hackspetten trummar en liten virvel och mitt i alla dessa naturljud hörs mellan varven en timmerbil som dundrar fram mellan skogen och bruket. Ljudkulissen är tät och mäktig här vid skogens slut. Någon sågar upp sin ved, en annan matar sina hundar. Snart kommer den kulissen att utökas med bland annat spovarnas karakteristiska flöjtande, trastarnas gnissel, gulsparvens räkneramsor, bergfinkens astmatiska väsande och det skarpa visslandet från morkullan när hon sträcker över nejden på sommarkvällen.

Det är en sorts musik det här också. Livsglädjens ljudliga manifestation. Beviset på att det levs ute i busken.