Och vad skulle vi då göra om vi hade alla dessa pengar? Ja vi föreställer oss stora hus och vräkiga bilar, hästar, husvagnar, bling-bling och lånväga resor. Och när vi har allt det då? Vad gör vi då? Vad värdesätter den som har alla pengar, hus och bilar man överhuvud taget kan tänka sig behöva? Jo, sannolikt tycker man i det läget att det bästa som finns är att sitta och babbla med en god vän över en kopp te. Det är trots allt det som vi alla längtar efter, egentligen. Att bara kunna slå sig ner i lugn och ro och umgås. "Man är mans gamman" står det i Hávamál. Det vill säga att det bästa för en människa är en annan människa. Det är i umgänget med andra människor som vi känner verklig glädje. Inte i umgänget med pengar. De kan vara bra till mycket, men särskilt sällskapliga är de faktiskt inte.

Om vi bara taggar ner lite och slutar jaga så kanske vi inser att det som alla människor innerst inne längtar efter finns inom räckhåll för de flesta av oss. Och det kostar knappt nåt.