Hörde om Samuel Fröhler på radio igår. Han skulle provdirigera en eller annan orkester för att kunna gestgalta en eller annan dirigent på film. Trovärdighet kom jag då att tänka på.
Dagens böcker, och detta gäller såväl storslagna mastodontverk som de mest obetydliga små deckarnoveller, tycks ha ett krav på sig att alla detaljer skall kunna beläggas. Om motivet till mord i en i övrigt påhittad mordhistoria står att finna i en båtolycka på Vättern 1938 som krävde 18 människoliv, ja då SKA denna olycka ha hänt på riktigt, annars blir det inte trovärdigt. Om bokens personer går längs Snorres väg i Ytterhogdal och passerar det röda huset intill kiosken, ja då SKA det finnas ett sådant hus alldeles på riktigt.
På film däremot går det bra att låtsas att man är i Visby, men filma i Kiruna. Eller låta Samuel Fröhler vara dirigent trots att han antagligen bara övat ett litet tag. Han lär ju inte vara utbildad dirigent i alla fall. Och detta är det intressanta tycker jag; varför har vi så skilda krav på autenticitet mellan bok och film ..? Jag har inget bra svar, bara en bra fråga.
Nu behöver ni inte googla efter olyckor på Vättern 1938 eller kolla på flygfoton över Ytterhogdal. Jag hittade bara på. Jag har ingen aning om det verkligen finns ett rött hus intill kiosken, eller om det ens finns en Snorres väg i Ytterhogdal. Eller om det skedde en båtolycka på Vättern 1938. Exemplena är helt påhittade bara för att förtydliga mitt resonemang och för att sätta lite färg på min text, men jag hoppas att min trovärdighet inte skadas för det ...