När dagens ungdomar tillfrågades om vad de har för framtidsdrömmar, visade det sig att de helst av allt vill leva ett Svensson-liv. Den högsta lyckan är inte längre att ta tillfälliga jobb och luffa runt jorden mellan dessa påhugg. Det lockar inte heller längre lika mycket att bli kändis, vilket ju var det enda de små liven ville bli för inte så länge sedan. De var beredda att göra vad som helst för att få sina femton minuter.
Med tanke på hur föraktad en Svensson är i många kretsar, är skillnaden dock hårfin mellan "Svensson" och "kändis" vad gäller graden av personlig förnedring. Den viktiga skillnaden är däremot att föräldrar och andra anhöriga sällan behöver lida för att de har Svensson-ungar. Föreställ er bara hur det måste kännas att ha en blåmålad unge vars främsta merit är att ha varit med i en dokusåpa och sedan i ett ständigt rus gjort bort sig och betett sig allmänt illa (framför allt mot tjejer) på varenda bar i landet.
Nä, då måste det för de anhöriga åtminstone kännas lite tryggt att dagens ungdom är så modesta i sina strävanden. Att de är så lagoma.