Ibland undrar jag om inte en del människor missförstått saker och ting. Naturligtvis är det ofta jag själv som missförstått, men det får i allmänhet inte lika allvarliga konsekvenser som andra missförstånd.
I samband med den pågående rättegången mot den man som dödat Carolin Stenvall kan vi i Aftonbladet läsa att "... det är advokaten Leif Gustafssons allt svårare uppgift att istället få honom dömd för den lindrigare rubriceringen vållande till annans död." Istället för mord alltså, vilket är åklagarens rubricering på detta brott.
Det känns inte som att detta är rimligt. Här hoppas jag att det ligger ett missförstånd bakom. Är det inte så att advokatens uppgift är att se till att dennes klient får en rättvis rättegång? Uppgiften är väl inte att få en brottsling frikänd med vilka medel som helst? Eller att få denne att tilldömas ett så lindrigt straff som möjligt? OM den åtalade är skyldig, så måste det väl vara rättvist att denne sonar sitt brott i enlighet med de straffskalor som finns beskrivna i lagtexten.
Advokater har inte rätt att använda fabricerade bevis eller utsagor som de vet är falska för att försöka rentvå sin klient. Och det är väl egentligen här jag misstänker att det brister på många håll. Självklart måste även en advokat ganska instinktivt känna på sig om en redogörelse är sann eller falsk. Och självklart borde de i enlighet med de anvisningar som finns, inte åta sig att försvara en klient som de vet, eller åtminstone misstänker, talar osanning. Men man gör det i alla fall. Man försvarar en klient som med stor sannolikhet ljuger. Och man har samma drivkraft som många av sina klienter; pengar, status och ryktbarhet.
Leif Gustafsson kritiseras för att han inte ställer frågor till sin klient som ska vara till dennes fördel. Själv lyfter jag på hatten. Här har vi en advokat som inte missförstått sitt uppdrag. Som inte säljer sin själ. Såvida nu inte jag missförstått något förstås ...