Visst gör det ont när knoppar brister
Igår kväll rastade jag cykeln för första gången i år. Det kändes fint. Den nysmorda kedjan dansade lustfyllt över kuggarna och med ljuv musik i mina öron bar det iväg efter Norgevägen. Den första tanken var att vända vid Tiansbäcken - 10 km dit och lika många tillbaka. Väl där kändes det dock som om detta var en lite väl kort sträcka för en atletiskt byggd kille som en annan. Jag fortsatte till Rautas.
Man får nog inse att man har vissa brister i knoppen. Det var inte helt angenämt att cykla till jobbet i morse.
Kommentarer
Postat av: h-f
haha. du är så rolig d;
Postat av: Alma
Atletiskt byggd, hm. Gör inte så där igen, jag vill inte bli änka i vår.
Trackback