Somliga föddes den 14juni. Haquin Spegel till exempel. Tomaso Albinoni var en annan. Ni vet han med det fantastiskt vackra adagiot:

Dessutom har storheter som Harry Brandelius, Che Guevara, Susanne Reuter och Håkan Södergren detta födelsedatum gemensamt.

Andra dog detta datum. Jerome K. Jerome avled den 14 juni 1927. Medan han levde skrev han ett par vansinnigt roliga böcker. Tre män i en båt var en av dem. En riktig klassiker. Har ni inte läst den ännu så rekommenderar jag den varmt så här i hängmattetider.

Här känner jag att jag vill dela med mig en historia om en gungstol som Hr J. livfullt beskriver i En lätting på andra tankar. Läs texten långsamt och lev er in i situationen, ni kommer att få en härlig åktur!

En annan ung manlig vän till mig... tillverkade en gungstol... av ett par öltunnor. Det var en usel gungstol, ur varje praktisk synvinkel. Den gungade alltför mycket och den gungade i alltför många riktningar på en gång. Min uppfattning är den, att en person i en gungstol inte vill gunga hela tiden. Den stunden kommer, när han säger till sig själv: ”Nu har jag gungat alldeles tillräckligt för stunden; nu sitter jag still en stund, på det att det må gå mig väl här i världen.” Men detta var en av dessa envisa gungstolar, som utgör en fara för mänskligheten och en skam för sitt skrå. Dess uppfattning var, att den var skapad för att gunga och, om den upphörde med detta, slösade den bort sin egen tid. När den väl börjat gunga, kunde ingenting få den att sluta — aldrig någonsin upphörde den med gungandet med mindre än att den fann sig huvudstupa liggandes över personen som suttit i den. Det var det enda som kunde få den att ta sitt förnuft till fånga.

Jag hade kommit på besök och visats in i det tomma vardagsrummet. Gungstolen vaggade inbjudande emot mig. Jag anade aldrig att det var en amatör-gungstol. Jag var ung på den tiden, med tilltro till den mänskliga naturen och föreställde mig att, vadhelst än en man kunde företa sig utan kunskap eller erfarenhet så skulle ingen vara tillräckligt dåraktig för att försöka sig på gungstolsmakeri.

Jag satte mig i den på ett lättsinnigt och oförsiktigt sätt. I nästa ögonblick betraktade jag rummets tak. Jag gjorde instinktivt en rörelse framåt. Fönstret och en sekundsnabb glimt av de trädklädda kullarna i fjärran försvann ur mitt blickfång. Mattan blixtrade förbi mina ögon och jag fick syn på hur min ena sko försvann under mig, i en hastighet av omkring 200 miles per timme. Jag gjorde ett desperat försök att få återse dem. Men jag tog nog i för mycket. Jag såg hela rummet på en gång, alla fyra väggar, taket och golvet, allt samtidigt. Det var som en uppenbarelse. Jag såg husets piano upp och ned, och återigen blixtrade mina skor förbi, denna gång över huvudet på mig, med sulorna uppåt. Aldrig tidigare hade jag befunnit mig i en ställning där mina egna skor spelat en så framträdande roll. I nästa ögonblick förlorade jag skorna ur sikte och landade på mattan med huvudet först. I samma stund slog något till mig i korsryggen. Förnuftet sade mig, när jag åter kommit till sans, att det måste ha varit gungstolen.

Idag den 14 juni minns jag också en av våra stora musikbegåvningar som gick bort i en dykolycka för exakt två år sedan, Esbjörn Svensson. Esbjörn var en jazzens förnyare, precis som Jan Johansson som också dog i en olycka alldeles för ung, och Times Online rankade Esbjörn Svensson Trios album Live in Hamburg som 00-talets bästa jazzalbum.

Jag hade turen att få uppleva honom och hans trio live i Kiruna en gång och det var särskilt en låt som berörde mig; From Gagarins Point of View. Helt enkelt magiskt.