Som så ofta i engelska deckare så hade någon typ av avvikande sexualitet med saken att göra. Denna gång var mordoffret transvestit. Jag misstänker att britterna har en del de skulle behöva prata med sina terapeuter om.

I sängen efteråt, innan vi somnade gumman och jag, sa hon: "Vilken tur att du inte är transvestit." Här tänkte jag under ett kort ögonblick att hon skulle fortsätta resonemanget med något kärleksfullt som att hon tyckte att det var bra som det var. Att alla förändringar hade varit till det sämre. Istället kommer denna begåvade slutsats: "Du hade haft svårt att hitta kläder som du skulle vara söt i."

Ja hej å hå. Det är bara att inse. Man har inte en kropp som gör sig på catwalken. Inte de rätta formerna för att bli transa. Man saknar transformer helt enkelt.