På Newsmill fanns under ett par dagar en artikel som berättade om hur skadligt det är med det mångkulturella samhället. Författaren, en psykolog, menade att vårt problem är att vi inte tog tillräckligt tydlig ställning mot nazismen under andra världskriget och att vi därför, som någon typ av skuldsanering, släpper in alldeles för många invandrare in i detta land.

Som en följd härav menar artikelförfattaren att Sverige är det land i Europa där det begås flest våldtäkter, och att det i största allmänhet är rätt jäkligt att bo i detta mångkulturella samhälle. Kriminellt är det och vi får anta att han också ogillar annan mat än rovor och sill samt bara lyssnar till Gnesta-Kalle och klär sig i vadmalsbyxor.

Om det var skrämmande att läsa denna artikel var det dock ingenting mot den skrämselhicka man fick av att läsa pöbelns kommentarer. Det är ett underligt samhälle vi lever i. Hur som helst så är artikeln bortplockad, den var för grov till och med för Newsmill som annars tycks ha blivit rena tummelplatsen för Sverigedemokraterna och dess likar.

Så till själva knäckfrågan: Är mångkultur skadligt?

Svaret är naturligtvis att det, med undantag för kebabpizza, är helt riskfritt att blanda kulturer. Inte bara riskfritt förresten det är rent av berikande. Alla sammanhang vinner på uppblandning; människor blir vackrare, besluten i styrelserum blir klokare, kläderna blir snyggare, fotbollen bättre, maten blir godare (förutom kebabpizza) och, inte minst, musiken blir bättre.

Lyssna och njut exempelvis av denna musikaliska frontalkrock. Ett litet, svart, rockigt energiknippe och en stor, vit, nästan letargiskt loj, operadiva. Kan det bli vackrare?

Må de bägge vila i frid.