Tillsammans med min dotter och en författande vän satt jag och drack kaffe på Centralstationen i Stockholm. När de två kollegorna fick syn på varandra hälsade de på varandra såsom kollegor plägar göra, varpå han gjorde oss sällskap en liten stund innan tåget hans skulle gå.
Av en händelse vars orsak jag inte känner gled vårt samtal snart in på böckerna. Jag nämnde då att vår familj flyttat från de två lägenheter vi tidigare belamrat, till ett litet hus vid skogens slut som redan var fullt och att större delen av vår litteratur av utrymmesskäl förvarades i flyttkartonger nere i källaren. En situation som jag inte var riktigt nöjd med.
Boken vill jag ju kunna läsa uti då andan faller på. Men jag vill inte vara den som klagar. Vi får alla vara nöjda och tillfreds med den pölsa som blivit oss given.

"Du ska söka dig en gammal prästgård" sa då Lindgren. "Du kan få han billigt. Och med lite tur sitter det kvar lite fromhet i väggarna som du kan få på köpet!"

Ni förstår. Man måste bara älska en människa som säger sådana ting.