Ynkedomstand

I morse var det dags att dra ut en visdomstand som betett sig en smula okamratligt.

Det krävdes rejäla påtryckningar från Fr. Tandläkare innan tanden gav sig. Kändes som om hela huvet skulle lossna. Det lät lite så också faktiskt.

Sitter nu här och ser en aning ut som Marlon Brando i Gudfadern. Lite påssjuk sådär. Läckert svullen. Däremot känner jag mig inte särskilt Don Corleoneskt cool. Snarare febrig, blödande, ödmjuk och ofarlig.

Ynklig helt enkelt.

Men stackars dig! Jag tycker verkligen SYND om dig! Hoppas det känns bättre idag! Och du ska ändå vara glad över att vara av med den där illasinnade tanden, snart tycker du att det var värt besväret att bli av med den ska du se.

Absolut, Miss Tröstande. Jag är så lycklig.

Lycklig, det tycker jag är att kräva lite väl mycket? Jag tycker mig ana någon ironi från dig, men jag menade väl inte heller att du skulle bli direkt lycklig efter ett jobbigt besök hos tandläkaren ... Det hade faktiskt varit lite perverst! Man kan väl nöja sig med t.ex. "lättad". Var glad att det är överstökat!

Jo det är skönt att ha det gjort. Egentligen. Fast det känns mest eländigt just nu.