I brist på annat kunde man ändå hoppas på att man någon gång åtminstone fick drömma om att man var på resande fot, men de gånger jag är nattlig globetrotter är det sällan så där mjukmurrigt mysigt som man skulle önska.
Istället är njutningen ytterst begränsad. Lyckas alltid komma till flygplatsen utan pass, biljetter, väska och/eller pengar. Iförd endast kortkalsonger eller fullständigt desorienterad så jag inte hittar till gaten.
Ja men ni vet; frustration, ångest och stress när man helst av allt bara skulle vilja ligga och snorkla i ett korallrev eller sitta i lugn och ro på en irländsk pub och lösa världsproblemen över ett glas Guinness.

Jag får helt enkelt nöja mig med att dagdrömma. Det är liksom lite lättare att få till den perfekta verklighetsflykten om inte ens undermedvetna vill ha ett ord med i laget.