Elis och Emma-Li har sovit ute i lilla jaktstugan i natt. Av erfarenhet vet jag att två tweens som sover tillsammans knappast har städning som första prioritet. Prat och bus rankas betydligt högre. Jag frågar därför Elis lite försynt hur det nu är ställt med ordningen i det lilla huset. "öhhh... öhhhh... öhhhh..." svarar han efter bästa förmåga. Han anar väl att jag anar. "Öhhh?" undrar jag. "Ja, alltså... öhhh... den frågan är för närvarande obesvarlig!"

Känner instinktivt att mina farhågor just bekräftades.