Krig och fred
Har just sett sista avsnittet av Krig och fred, Leo Tolstojs klassiska berättelse om några familjer i det tidiga 1800-talets Ryssland och om kriget mot Napoleon. Den är fantastiskt bra, ett sant mästerverk, det kommer man inte ifrån. Varför man nu skulle vilja komma ifrån det.
Vi bjuds på tjusiga kostymer, hela spektrat av känslor där det naturligtvis varken saknas kärlek eller hat. Lite action, en stärkande dos klasskamp och en del goda tips vad gäller sällskapsdanser och bordsskick. Här finns motsättningar mellan ung och gammal, fattig och rik. Det är hopp och förtvivlan, girighet och självuppoffringar, liv och död, drama och romantik. Här finns allt. Till och med vacker musik. Och framför allt finns här temat om förlåtelse och försoning.
Jag inser hur härligt medelålders jag låter som hyllar ett kostymdrama på TV, men det får jag väl bjuda på. Om du har missat serien så rekommenderar jag att du kokar dig en kanna te, hämtar en mysig pläd och tar dig till SVT:s hemsida och startar SVT play, där finns den.
Vi bjuds på tjusiga kostymer, hela spektrat av känslor där det naturligtvis varken saknas kärlek eller hat. Lite action, en stärkande dos klasskamp och en del goda tips vad gäller sällskapsdanser och bordsskick. Här finns motsättningar mellan ung och gammal, fattig och rik. Det är hopp och förtvivlan, girighet och självuppoffringar, liv och död, drama och romantik. Här finns allt. Till och med vacker musik. Och framför allt finns här temat om förlåtelse och försoning.
Jag inser hur härligt medelålders jag låter som hyllar ett kostymdrama på TV, men det får jag väl bjuda på. Om du har missat serien så rekommenderar jag att du kokar dig en kanna te, hämtar en mysig pläd och tar dig till SVT:s hemsida och startar SVT play, där finns den.
Sista shoppingturen
Till min stora sorg och bedrövelse fick jag igår en hel påse böcker för en spottstyver. Sorg och bedrövelse ??? Ja, faktiskt. Det är nämligen så att Domus lägger ner sin verksamhet i Kiruna, och därmed försvinner stans enda kvarvarande bokhandel. Nu vräker de bort det som finns kvar i hyllorna och jag måste säga att denna gång kändes det riktigt dystert att göra ett rejält kap. Vi fäller en liten tår av saknad och hoppas att någon tar upp den fallna manteln å det snaraste.
Kontrafaktiska spekulationer
Läser just nu Allan Klynnes biografi om Kleopatra. Som hastigast nämner han lite om bibliotetek i Alexandria, och jag kan inte låta bli att tänka hur det skulle ha sett ut idag om inte denna skatt hade gått förlorad.
Biblioteket i Alexandria var antikens största lärocentrum. Det grundades ungefär 300 år innan Kristi födelse, och här fanns i runda slängar en halv miljon pergamentrullar när det var som störst. Vi får nog förmoda att kvaliteten på dessa alster var högst varierande precis som det är på de kommunala biblioteket i Flen, Kalix och Uppvidinge också. Det fanns säkert en hel del kalkonrullar på biblioteket i Alexandria. Men ändå. När det förstördes måste ju ohyggliga mängder av kunskap ha gått förlorad, och man kan ju undra hur det hade varit om denna kunskap hade räddats åt eftervärlden.
Fick vi börja om från början inom vissa kunskapsområden där vi kanske hade kommit i mål långt tidigare än vad vi faktiskt gjorde? Hade vi kanske upplevt dagens explosiva utveckling redan under medeltiden istället? Kanske Heliga Birgitta hade kunnat blogga om sina uppenbarelser på vatikan.net. Coolt va? Och på YouTube hade vi kanske kunnat se någon skakig snutt från Santa Maria när hon närmade sig den nya världens kust. Kanske människosläktet skulle ha varit klokt nog att förstå vad den lille mustaschprydde dåren i Tyskland var för en och hade kunnat stoppa honom i tid. Ja, kanske. Eller kanske inte.
Biblioteket i Alexandria var antikens största lärocentrum. Det grundades ungefär 300 år innan Kristi födelse, och här fanns i runda slängar en halv miljon pergamentrullar när det var som störst. Vi får nog förmoda att kvaliteten på dessa alster var högst varierande precis som det är på de kommunala biblioteket i Flen, Kalix och Uppvidinge också. Det fanns säkert en hel del kalkonrullar på biblioteket i Alexandria. Men ändå. När det förstördes måste ju ohyggliga mängder av kunskap ha gått förlorad, och man kan ju undra hur det hade varit om denna kunskap hade räddats åt eftervärlden.
Fick vi börja om från början inom vissa kunskapsområden där vi kanske hade kommit i mål långt tidigare än vad vi faktiskt gjorde? Hade vi kanske upplevt dagens explosiva utveckling redan under medeltiden istället? Kanske Heliga Birgitta hade kunnat blogga om sina uppenbarelser på vatikan.net. Coolt va? Och på YouTube hade vi kanske kunnat se någon skakig snutt från Santa Maria när hon närmade sig den nya världens kust. Kanske människosläktet skulle ha varit klokt nog att förstå vad den lille mustaschprydde dåren i Tyskland var för en och hade kunnat stoppa honom i tid. Ja, kanske. Eller kanske inte.
Det kanske kan tyckas lite meningslöst att spekulera så här. Det som hänt har ju hänt. Men jag tycker inte att det är meningslöst. Man ska ju lära sig av sina misstag sägs det, men hur ska man hinna begå alla misstag själv? Man måste faktiskt kunna lära sig av andras misstag också och att förstöra biblioteket i Alexandria var ett gigantiskt misstag. Det finns en del olika teorier om vem som gjorde det, och varför. En teori gör gällande att det skulle handla om kristna fanatiker som ville bränna upp den ogudaktiga litteraturen. En annan att Julius Caesar hade med saken att göra. Oavsett vilket så får vi i alla fall lära oss att all kunskap är värd att bevara. Och all litteratur, även den som inte faller just oss i smaken.
Fromma förhoppningar
För ett par år sedan kom jag att samtala en stund med Torgny Lindgren. Mannen vars stämma är som hummelhonungen. Njutbar och liksom smeksam för sinnet. Och vars berättelser är som en väl lagrad Västerbotten. Eller som pölsan. Mustiga. Goda.Tillsammans med min dotter och en författande vän satt jag och drack kaffe på Centralstationen i Stockholm. När de två kollegorna fick syn på varandra hälsade de på varandra såsom kollegor plägar göra, varpå han gjorde oss sällskap en liten stund innan tåget hans skulle gå.
Av en händelse vars orsak jag inte känner gled vårt samtal snart in på böckerna. Jag nämnde då att vår familj flyttat från de två lägenheter vi tidigare belamrat, till ett litet hus vid skogens slut som redan var fullt och att större delen av vår litteratur av utrymmesskäl förvarades i flyttkartonger nere i källaren. En situation som jag inte var riktigt nöjd med.
Boken vill jag ju kunna läsa uti då andan faller på. Men jag vill inte vara den som klagar. Vi får alla vara nöjda och tillfreds med den pölsa som blivit oss given.
Av en händelse vars orsak jag inte känner gled vårt samtal snart in på böckerna. Jag nämnde då att vår familj flyttat från de två lägenheter vi tidigare belamrat, till ett litet hus vid skogens slut som redan var fullt och att större delen av vår litteratur av utrymmesskäl förvarades i flyttkartonger nere i källaren. En situation som jag inte var riktigt nöjd med.
Boken vill jag ju kunna läsa uti då andan faller på. Men jag vill inte vara den som klagar. Vi får alla vara nöjda och tillfreds med den pölsa som blivit oss given.
"Du ska söka dig en gammal prästgård" sa då Lindgren. "Du kan få han billigt. Och med lite tur sitter det kvar lite fromhet i väggarna som du kan få på köpet!"
Ni förstår. Man måste bara älska en människa som säger sådana ting.
Kanon-kungen
För er som känner att ni gärna vill kunna stoltsera med god litterär smak men ännu inte riktigt nått lika långt (ner) som Bråddjup finns nu ett enkelt och rätt smärtfritt sätt att åtgärda denna lilla brist. Bråddjup har nämligen lämnat sin bokhylla till allmän beskådan på sidan boktipset.
Enär Bråddjups litterära tycke och smak i det närmaste är att betrakta som kanon, så är det av underordnad betydelse vilken smak ni själva lider av idag. Konvertera bara till de åsikter som presenteras i bokyllan så kan ni sedan med lätthet förtrolla även de finaste kretsar med era nyvunna litterära preferenser.
Enär Bråddjups litterära tycke och smak i det närmaste är att betrakta som kanon, så är det av underordnad betydelse vilken smak ni själva lider av idag. Konvertera bara till de åsikter som presenteras i bokyllan så kan ni sedan med lätthet förtrolla även de finaste kretsar med era nyvunna litterära preferenser.
Dagens boktips
I tisdags nedkom Åsa Larsson och Lena Andersson med en liten litterär pärla i spänningsgenren enbart utgiven som audio-bok. En morgon hittas Kirunas främste elektricitetsinstallatör Arvid Karlsson död. Länsman Björnfot utreder förstås det hela och som alltid när Åsa Larsson är inblandad får vi njuta av saftiga mord och märgfulla beskrivningar av folk och fä och om deras liv och leverne.
Denna gång är handlingen förlagd i det tidiga nittonhundratalets Kiruna och inte minst sättet att nästan fysiskt förflytta läsaren tillbaka i tiden imponerar. Glädjande också med en jordnära och nyanserad bild av folkmixen i det klondykeartade samhälle som växte fram för hundra år sedan.
Enormt starkt slut!
Deckarinnor
Ira Mallik diskuterar i Aftonbladet om "deckarnas ospännande könsschabloner". Hon kan konstatera att bland elva av höstens svenska deckare är det nio som har kvinnliga huvudpersoner. År 2008 ska man ha en kvinnlig hjältinna, även manliga författare håller sig med en. Jag är inte bara författare, jag är politiskt korrekt också, liksom.
Så hur lyckas de då? Nja, Mallik är väl inte imponerad direkt; antingen lyckas man hålla ihop berättelsen och dramaturgin, ELLER så lyckas man vara könspolitiskt korrekt. Sällan klarar författaren att gå och tugga bubbelgum på samma gång. Men det finns undantag enligt Mallik:
"Åsa Larsson lyckas dock i Till dess din vrede upphör sammansmälta genrens komponenter till höstens bästa deckare. Språket gnistrar i kapp med Norrlands vita snö. Intrigen och drivet samsas med genomförda karaktärer. När hennes kriminalinspektör Mella i en kort scen står ensam och maktlös, lyckas hon också gestalta det hot om det lurande manliga våldet som så många velat skriva oss på nosen."
Lite tur är det ju att det finns författare med simultankapacitet. Med andra ambitioner än att bara fylla bankkontot så snabbt och enkelt som möjligt. Som förstår att även om man väljer att läsa en deckare, så vill man kanske inte nödvändigtvis få en dos mentalt lavemang på kuppen, utan att man mycket väl kan låta sig utsättas för samhällskritik, vackert språk, humor utan inslag av kiss och bajs eller helt normala, sansade, jordnära teckningar av både kvinnor och män.
Läs artikeln här
Så hur lyckas de då? Nja, Mallik är väl inte imponerad direkt; antingen lyckas man hålla ihop berättelsen och dramaturgin, ELLER så lyckas man vara könspolitiskt korrekt. Sällan klarar författaren att gå och tugga bubbelgum på samma gång. Men det finns undantag enligt Mallik:
"Åsa Larsson lyckas dock i Till dess din vrede upphör sammansmälta genrens komponenter till höstens bästa deckare. Språket gnistrar i kapp med Norrlands vita snö. Intrigen och drivet samsas med genomförda karaktärer. När hennes kriminalinspektör Mella i en kort scen står ensam och maktlös, lyckas hon också gestalta det hot om det lurande manliga våldet som så många velat skriva oss på nosen."
Lite tur är det ju att det finns författare med simultankapacitet. Med andra ambitioner än att bara fylla bankkontot så snabbt och enkelt som möjligt. Som förstår att även om man väljer att läsa en deckare, så vill man kanske inte nödvändigtvis få en dos mentalt lavemang på kuppen, utan att man mycket väl kan låta sig utsättas för samhällskritik, vackert språk, humor utan inslag av kiss och bajs eller helt normala, sansade, jordnära teckningar av både kvinnor och män.
Läs artikeln här
