Man skulle kunna tro att jag är 209 centimeter lång. Eller ja, jag gissar att man redan vid en rätt snabb anblick inser att jag inte alls är 209 centimeter lång, utan att jag är av annan, helt väsensskild längd. Vad jag menar är att en människa av min vikt enligt de flesta tabeller har en ideallängd som ligger på 209 centimeter. Jag är helt enkelt gravt underlängdig. Jag skulle behöva gå upp i längd. Och det rejält.

Man kan se min nystartade kamp mot köttet som en resa genom svenskt etermedia. Som en tur tvärs över kanalväljaren. Utgångsläget är Rix FM och slutmålet ligger vid SR P1.
Den enda skillnaden är egentligen att i en radio så blir det bara mer lättviktigt ju högre siffror som visas.

Idag är det så äntligen min egen dag. Ja, vi är ju egentligen ganska många fettisar här i världen, så det är ju inte bara min dag. Men ändå.
Denna dag är att betrakta som en svensk lagom-karneval. Det är vårt modesta sätt att gå in i fasteperioden innan påsk. Karnevaler på andra håll är betydligt mer färgglada och uppsluppna än en skål mjölk med bulle.
Ordet karneval säger oss att det är dags att säga farväl till kött. Naturligtvis avses den köttfria kost som fastan innebar, och fortfarande innebär för många. För mig personligen innebär det att det är dags att säga farväl till mitt eget kött. Ett antal kilon av det i alla fall. Det är nämligen dags nu.
Vågen säger det.