Ja, så kan man ju faktiskt fråga ju

Efter att ha läst godnattsaga och legat och pratat en stund om dagens händelser och om lite annat smått och gott, tyckte pappa att det nu var hög tid för de små liven att sova. Där låg jag mitt i sängen med en liten gosse på varsin arm och det var så mysigt så. Det blir ju gärna långvarigt när man har det så där gott, man vill inte riktigt sluta. Så man ligger kvar och småpratar extra länge. Men nu var det verkligen hög tid att sova, nu skulle den där mysstunden oåterkalleligen gå mot sitt slut. Det fanns inte utrymme för mer.
Ni vet själva hur det är; nu SKA man sova men man vill ju så gärna vara vaken en liten stund till. Så naturligtvis undrar ju storebror som då var sex år: "Pappa får jag bara fråga en enda sak?" Ja, okey då, sa jag med vederbörlig pondus, men bara EN fråga. Och så kom den. På tilläggstid. Dagens sista lilla fråga som skulle avrunda och avsluta nattningen.
"Pappa, hur fungerar kroppen?"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0