Korv är gott sa Wayne och Garth
Wayne och Garth jobbar på var sin svensk kvällstidning, och de gillar korv. De kan särskilja 148 olika korvar, och kan i märgfulla ordalag berätta exakt vad de tycker om energin och fläskigheten i varenda en av dem.
Nu är det dock så att våra vänner Wayne och Garth inte recenserar mat på riktigt, utan musik. De tycker om band som står på scen och köttar i ett par timmar. De vill få i sig lite energi. Blir det mer avancerat än The Hives så blir det ogripbart för dem. Då förstår de inte, blir uttråkade och börjar blogga om fotboll istället för att lyssna.
När det gäller Fleetwood Macs konsert i Stockholm var Waynes och Garths största invändningar att Lindsey Buckingham har för mycket känsla och att han tycker att det är alldeles för kul att spela gitarr samt att Mick Fleetwood gjorde ett galet trumsolo som sprudlade av för mycket spelglädje, humor och självdistans. När Buckingham lirade häcken av hela gitarrbranschen så jublade Globen. När Stevie Nicks sjöng Dreams och Gypsy var det många som grät för att det var så vackert. Men inte korvätarna på pressläktaren. Det blir för mycket nyanser för pojkarna. För mycket ocoolhet och skicklighet för dem att hantera. För lite korv.
En duktig recensent kan få mig som läsare att förstå vad jag själv skulle ge för betyg åt den film, bok, konsert eller vad det då är som recenseras, oavsett vad recensenten själv tycker. Korvätarna är inte duktiga som recensenter. Som läsare får jag ingen bild av hur det egentligen var. De skriver nog inte ens för tidningens läsare längre. De skriver för sig själva och för varandra. Försöker impa på de brudar de hoppas ska stå där vid korvkiosken nästa gång.
Att alla inte gillar samma sorts musik är väl inget konstigt. Smaken är ju som baken. Men nog vore det kul om det ur dessa recensenters pennor inte kom samma sak som det kommer ur deras bakar.
Fotnot: Wayne och Garth är fingerade namn. I själva verket heter de Anders Nunstedt och Markus Larsson.
Ja, men hela kvällstidningsspektaklet bygger ju på det där; sälja rubriker, impa på småbrudarna i korvkisokkön och slänga sig med ord som de inte begriper själva... Det finns väl inte en stavelse i de tidningarna som faktiskt är objektiv och skriven enbart i syfte att informera allmänheten?!
Aftonbladet innehåller EN bra sak varje vecka, och det är fredagskrysset. Resten av tidningen brinner bra och ger värme i stugan.
Min förhoppning är att även Den Stora Massan ska inse det en dag. Kanske något för Pastorn att ta upp i sin predikan?
Ja, vi tycks ju vara ense om kvällstidningarnas kvaliteter. Däremot tycker jag att Barnflickan i fortsättningen skall köpa billigare och bättre bränsle till sin stuga, och istället unna sig en riktig korsordstidning mellan varven.
Du kan också vara säker på att Pastorn sprider budskapet på de arenor han finner lämpliga!
Barnflickan hugger naturligtvis sin egen ved från egen skog, korsords-emballaget är dock bra för att få extra futt i brasan.
Korsordstidningar faller mig inte riktigt i smaken då de i mitt tycke - likt stormarknader - satsar mer på kvantitet än kvalitet. Jag vill bara ha ETT korsord att fokusera på, och just fredagens kryss i kvällsblaskan råkar vara av den klurigare sorten. Även NSD's lördagskryss faller mig i smaken, men då jag allt som oftast beger mig ut till skogs under fredagseftermiddagen för att återkomma till civilisationen först framåt söndagskvällningen; så är lördagstidningen inte riktigt lämplig just för den sortens stug-gemyt jag vill åt.
