Biokapacitet

Befinner mig i kungliga huvudstaden för ett par dagars fjärranalysseminarium. Fjärranalys handlar om att betrakta saker på avstånd, och vi pratar då i allmänhet om att titta på jordytan från satellit eller flygplan.

Inledningsanförandet hölls av en kvinna från Världsnaturfonden som berättade om hur man använder sig av satellitdata för att övervaka exempelvis avskogning, vattenavrinning eller för att titta på vilka habitat som lämpar sig bäst för den utrotningshotade tigern.

Som utgångspunkt för sitt anförande, och för WWF:s arbete över huvud taget visade hon hur vi med vår konsumtion idag nyttjar ungefär 1,5 gånger jordens egentliga biokapacitet. Vi använder alltså 50% mer av jordens resurser än vad vårt vackra klot mäktar med att återskapa. Det innebär som alla förstår att det uppstår minus i systemet på något vis.

Detta överutnyttjande av klotet förutsätter dessutom att Kina inte kommer upp i samma konsumtionsnivå som västvärlden. Om detta skulle inträffa blev plötsligt överutnyttjandet 100%, dvs det skulle krävas två hela jordklot för att producera allt det som vi människor konsumerar.

Om dessutom, Indien, övriga delar av Asien samt Afrika, Sydamerika och Östeuropa plötsligt fick för sig att de skulle vilja leva på samma sätt som vi i väst, ja då skulle behovet istället se ut så här:

Ja, då vet ni det

Men åh, nu får jag bara mer panik och ångest och gud vet vad. Vi måste ju GÖRA någonting!!! Har man väl slutat bekymra sig om sina egna, relativt små bekymmer, ja då kommer man på att man ju kan få cancer. Och när den oron väl lugnat ner sig, då kommer det jordbävningar och tsunamis som ödelägger hela länder, och som lite plus i kanten exploderar kärnkraftverk och vi har en läskig uppföljare på Tjernobyl. Och nu det här; vi utrotar oss själva i en svindlande fart.



Det känns liksom plötsligt väldigt, väldigt futtigt att bara välja såpa framför Ajax.

Alla resor börjar med ett steg, kära Barnflickan. Att välja såpa är ett jättebra steg. Att åka kollektivt där så är möjligt är ett annat. Att avstå från att köpa nytt hela tiden fast det egentligen inte behövs är ytterligare ett bra steg.

Alla dessa små steg KOMMER så småningom att ge resultat. Tro inget annat. Välj Krav-bananer nästa gång du handlar frukt så minskar du skövlingen av regnskogarna. Det GÖR skillnad.

Ja, jag minns en tid när man fick leta efter miljömärkt toapapper och det var så omöjligt att inte klorbleka papper enligt industrin. Så började folk leta efter miljöpapper och något litet småländskt bruk fick avsättning för sitt miljöpapper och nu finns inget annat att köpa öht. Det "omöjliga" blev plötsligt möjligt när konsumenterna slutade köpa klorblekt papper.

Citroner var den viktigaste syrakällan förut. Nu är det billigare med kemiskt framställd ättika. Mycket konstigt när man tänker på hur fort citroner växer och hur lång tid det tar att omvandla druvsaft till ättika.



Precis lika konstigt som att det är så mycket dyrare med renkött från Jokkmokk än med hjortkött från Nya Zeeland.



Vår ekonomi vilar på en sjukt bräcklig och förvriden grund.

det är hemskt att tänka på detta! ångest på hög nivå..! ibland känns det ganska lönlöst att försöka förbättra sina vanor för vår planet, men jag tycker ändå det är så mycket värt.



ingen kan göra allt. men alla kan göra något.

faktiskt.



:)

Ja vi får aldrig ge upp hoppet. Det ÄR inte lönlöst. Precis som du så klokt säger så kan faktiskt alla göra åtminstone lite grand. Och det är så mycket värt, varenda litet steg.

Att köpa second-hand är ett bra exempel, och att släcka ner på Earth Hour. Ser på din snygga blogg att du verkligen drar ditt strå till stacken!