Kärlekens lov

Lina på NSD frågar sig vad kärlek är. Jag har i ett tidigare inlägg konstaterat att kärlek är så mångfacetterat och komplext att det inte så lätt låter sig förklaras, men jag kan ju åtminstone göra ett litet trevande försök:

Tänk dig hur rusigt förälskad du känner dig när du helt nyligt har lärt känna en ny vän som det klickar direkt med. En som du känner att du är på samma våglängd som. En som tar sig rätt in i hjärtats högra förmak, utan att passera gå. En som får dig att le mest hela tiden, som gör dig så upprymd att det känns som om du svävar på små moln. En som är klok och får dig att reflektera och kanske tänka i nya banor. Du börjar ana att ni delar värderingar och ser att detta är en människa som du bara vill lära känna bättre. En som säger att du är charmant. En människa som är toppen. Ni har påbörjat en relation som ni ännu inte riktigt vet vart den ska ta vägen.

Tänk dig sedan en människa som du delat glädje och sorg med i ett kvarts sekel. Ni har kanske barn ihop. En människa som står dig så nära att när du tittar på henne, så ser du dig själv. En som är klok och delar dina värderingar, som får dig att tänka i nya banor. En människa som du är fullkomligt trygg med, en människa i vars sällskap ingen förställning behövs eller ens är möjlig. Ni ger varandra livsutrymme. Ni vet sedan länge att detta är en relation som kommer att vara livet ut, men som inte stagnerar utan ständigt förändras. Förbättras. Fördjupas.

Tänk dig hur du älskar ditt syskon. Din fina lillebror.
Dina barn. Som du skulle gå i döden för.
Din hund. Som troget finns där för dig hela tiden.
Dina föräldrar.

På sätt och vis talar vi om olika sorters kärlek här, men ändå inte. Olika nyanser av kärlek kanske. Olika uttrycksformer och på lite olika villkor. Men det finns ändå något som är gemensamt. En kärlekskärna.

Denna kärna beskrevs för 1955 år sedan av aposteln Paulus:

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk,
den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten,
men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek,dessa tre
och störst av dem är kärleken.
1 Kor 13



Kommentarer
Postat av: h-f

du skriver så fint att jag spiller några tårar.

2011-03-20 @ 12:25:25
URL: http://ishav.blogg.se/
Postat av: Bråddjup

Tack för det min älskade unge! Nu är det min tur att spilla tårar...

2011-03-20 @ 15:09:39
Postat av: Alma

Kärleken driver också bort all räddhåga, det är något jag blivit mer och mer medveten om de senaste åren, man blir tuff av kärlek.

2011-03-20 @ 19:06:40
URL: http://barockbloggen.blogg.se/
Postat av: Alma

Förresten vet du ju vad jag tycker om viss kärlek http://desperatelyseekingdorothea.blogspot.com/2011/03/eternal-rocks-beneath.html

2011-03-20 @ 21:26:55
Postat av: Bråddjup

Jo jag vet. Och jag är tacksam för det. Det är härligt med alla sorters kärlek som omger en, både den gamla trygga spännande, men också den pirriga spännande när man lär känna en ny vän och så den som finns till barnen och till gamla vänner och kollegor. Hela livet känns som en stor kärleksbomb just nu!

2011-03-21 @ 08:57:05
Postat av: Alma

Rätt åt dig!

2011-03-21 @ 10:26:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0