Det finns de som tror att Demis alltid har varit en smörsångare. Dessa har naturligtvis alldeles rätt. Redan när han i sin ungdom var en avantgardistisk rocker i gruppen Aphrodites Child tillsammans med bland andra Evánghelos Papathanassíou, sedemera mer känd som Vangelis, var hans röst len som sammet. Gruppen gjorde tre album mellan åren 1967-72 och det var Vangelis dragning mot det experimentella som slutligen splittrade bandet. När gruppens apokalyptiska tredje album 666 kom ut 1972 fanns inte gruppen kvar. Här hör vi titelspåret från deras andra album, It's Five O' Clock:

Både Vangelis och Demis blev världsstjärnor på varsitt håll, men gjorde under åren en del sporadiska saker tillsammans. Vangelis kanske mest kända verk är den storslagna musiken till filmen Triumfens ögonblick (Chariots of fire) för vilken han fick en Oscar för bästa filmmusik 1982. Ledmotivet till den filmen gjordes i en vokal version också där Demis sjöng på sedvanligt sammetslent vis:



I dystopin Bladerunner samarbetade de gamla vännerna med filmmusiken igen och den apokalyptiska säcken knyts ihop på något sätt. Här The Four Horsemen från albumet 666:

Demis Roussos var på 70-talet en världsstjärna och har fortfarande stjärnstatus på många håll i världen, framför allt kanske i Ryssland, Tyskland och Latinamerika.Här i norra Norden är han kanske mer bortglömd nu för tiden. Vi avslutar låtkavalkaden med en hit av klassiskt Demis-snitt, en riktig kioskvältare som plågade en hel räcka länder under det tidiga sjuttiotalet: