Vi har alla våra frågor. Så här i juletid ägnar vi oss kanske mest åt de mer jordnära, lite ytliga frågorna; Har vi kommit ihåg att köpa mandelmassa? Finns det några snälla barn? Ska du lukta på glöggen, pojk?
Men det finns ju viktigare frågor. Djupa. De stora omvälvande frågorna som kanske aldrig får något svar. Inte förrän på den yttersta dagen. Om ens då.
På Wikipedia kan vi läsa om Eskatologi:
"Skapelsen är, även om den innehåller det som är gott och från början är skapad av Gud, i sin nuvarande form alltid trasig och ofärdig. Detta kommer till uttryck i form av orättvisor, smärta, krig, död, förtryck och annan synd. Det eskatologiska hoppet innebär då en förhoppning och ett löfte - från Guds sida - om att detta inte är beständigt."
Skönt kan man tycka. Att det blir bättre någon gång.
Husets femtonåriga dotter brottas just nu med en sådan fråga. Hustrun såg väl på henne att det var något hon grubblade på. Tonåringar kan ju bli så där ibland. Att de tänker. Till sist delgav hon även för oss andra vad som plågade hennes oskyldiga själ:
"När jag dör ska jag fråga Gud hur han kunde tillåta att Last Christmas skrevs, och hur det är möjligt att någon kan tycka om den."

Arma plågade barn. Hav tröst. Orättvisorna och smärtorna är inte beständiga. Det blir bättre.

Vilken fantastisk uppfinning ljudböcker är! Trettiofyra mils färd genom snöröken i lördags kändes inte alls särskilt betungande. Lyssnade till Helge Skoogs inläsning av Mina drömmars stad under resan och de fyra timmarna kändes som en kvart. Eller nåt.
Lite fundersam kring trafiksäkerheten blir man dock, när man plötslig finner att man är framme utan att egentligen ha registrerat vägen dit. Hårddisken har varit upptagen med att processa boken så det har inte funnits diskutrymme eller kapacitet nog för att även hantera vägdata. Eller kan det vara så att man har någon typ av cache-minne som man kör efter? Hur som helst så måste ju färddatorn har nog jobbat på där i bakgrunden trots allt. Jag kom ju fram.

Minstingen som inom kort begår femårsdag har börjat intressera sig rejält för bokstäver. Han lyssnar på orden, smakar på dem, för att klura ut vilka bokstäver de kan tänkas innehålla.

Sveriges högsta berg, Kebnekaise, tycker att det blivit för varmt ute. På grund av klimatförändringarna smälter is- och snökammen på Sydtoppen som blir allt lägre. Även några glaciärer i området har försvunnit helt.

Karl-Bertils Jonssons glada budskap om frid på jorden och till alla människor en god vilja, behövs nog för att få alla oss avsigkomna stackare som irrar runt i den allmänna köphysterin tillbaka i rätt julspår igen.

"Jag älskar dig pappa" sa yngste sonen igår. "Visst är det skrattretande?"

I femåringens värld betyder nog 'skrattretande' något mer positivt än vad det gör för mig. Typ 'något som man blir så lycklig av att man börjar skratta'

Hoppas jag.