Demis-demo
Sitter du fast i en bilkö någonstans och har det tråkigt? När Hubert Giraud gjorde detsamma i Paris 1970 så damp det plötsligt ner en låt i hans huvud. I morse dök den av någon oförklarlig anledning även upp i min arma hjärna. Ibland undrar man ju hur man är funtad alltså.
Vi kan ju lyssna till när den gamle grekiske hjälten Demis Roussos framför sin ganska moderna tolkning av denna dunderhit som låg etta på varenda lista i Europa under tidigt 70-tal. Kerstin Dellert av alla människor gjorde den svenska versionen.
Vi kan ju lyssna till när den gamle grekiske hjälten Demis Roussos framför sin ganska moderna tolkning av denna dunderhit som låg etta på varenda lista i Europa under tidigt 70-tal. Kerstin Dellert av alla människor gjorde den svenska versionen.
Det finns de som tror att Demis alltid har varit en smörsångare. Dessa har naturligtvis alldeles rätt. Redan när han i sin ungdom var en avantgardistisk rocker i gruppen Aphrodites Child tillsammans med bland andra Evánghelos Papathanassíou, sedemera mer känd som Vangelis, var hans röst len som sammet. Gruppen gjorde tre album mellan åren 1967-72 och det var Vangelis dragning mot det experimentella som slutligen splittrade bandet. När gruppens apokalyptiska tredje album 666 kom ut 1972 fanns inte gruppen kvar. Här hör vi titelspåret från deras andra album, It's Five O' Clock:
Både Vangelis och Demis blev världsstjärnor på varsitt håll, men gjorde under åren en del sporadiska saker tillsammans. Vangelis kanske mest kända verk är den storslagna musiken till filmen Triumfens ögonblick (Chariots of fire) för vilken han fick en Oscar för bästa filmmusik 1982. Ledmotivet till den filmen gjordes i en vokal version också där Demis sjöng på sedvanligt sammetslent vis:
I dystopin Bladerunner samarbetade de gamla vännerna med filmmusiken igen och den apokalyptiska säcken knyts ihop på något sätt. Här The Four Horsemen från albumet 666:
I dystopin Bladerunner samarbetade de gamla vännerna med filmmusiken igen och den apokalyptiska säcken knyts ihop på något sätt. Här The Four Horsemen från albumet 666:
Demis Roussos var på 70-talet en världsstjärna och har fortfarande stjärnstatus på många håll i världen, framför allt kanske i Ryssland, Tyskland och Latinamerika.Här i norra Norden är han kanske mer bortglömd nu för tiden. Vi avslutar låtkavalkaden med en hit av klassiskt Demis-snitt, en riktig kioskvältare som plågade en hel räcka länder under det tidiga sjuttiotalet:
Vrångbild
Ibland har vi bilden av att personen som är rasist är en otrevlig svartmuskig osvensk individ i 50-60-årsåldern som vill oss illa. Men det är ju inte så. De allra flesta med nazistanstrykningar är blonda och blåögda.
Skitgott?
Dagens snabbmiddag: Vegetariska vårrullar.
Aron: Det här är ju oätligt!
Jag: Men kom igen. Det är ju inte som att det smakar bajs.
Aron: Bajs är godare!
Jag: Men du måste få i dig lite energi så du orkar med dansen.
Aron: Jag är redan energiknippad!
Förstår nu var all min egen energi tagit vägen.
Aron: Det här är ju oätligt!
Jag: Men kom igen. Det är ju inte som att det smakar bajs.
Aron: Bajs är godare!
Jag: Men du måste få i dig lite energi så du orkar med dansen.
Aron: Jag är redan energiknippad!
Förstår nu var all min egen energi tagit vägen.
Skitgott?
Smaken är som röven - klöven
Hon har velat ha det där utseendet så gärna att hon sannolikt betalt hiskeliga belopp för att få det. Hon tycker alltså att det är högst eftersträvansvärt att se ut så där. Det tycker inte jag. Britt Ekland på Skavlan.
