Hur ska vi fira 17:e maj? frågar jag min nyvakna tonårsdotter.
Nyss uppstånden ifrån de döda svarar hon med morgonkraxig röst: "Ja vad gör de i Norge? Vi kanske ska gnugga in oss i olja och äta fisk hela dagen?"

Jag får nog ägna dagen åt att meditera över mitt föräldraansvar känner jag

Linnea har varit på skolresa. Hennes present visar att en knapp vecka i London inte förstört henne nämnvärt. Hon vet fortfarande vad som gäller.

Tidigare i dag ringde någon och utgav sig för att vara från "Windows" och de skulle hjälpa mig med en fil som de upptäckt hade infekterat min dator. Talade engelska med italiensk brytning.
Hon ville att jag skulle gå till min dator så skulle hon guida mig igenom processen att få bort hotet.
Vet inte exakt vad hon var ute efter egentligen, vi kom aldrig så långt i vår relation, men jag utgår ifrån att OM jag hade följt hennes instruktioner så hade hon nog fått mig att installera nåt riktigt skadligt som i sin tur tömt mina konton, skickat virus vidare till alla mina kontakter, sugit ut min själ och allt annat upptänkligt elände.

Kort sagt: Gå inte på detta om någon ringer upp er och vill få er att gå till datorn och göra saker. Säg att du är upptagen och att de får ringa upp senare. De hör sannolikt aldrig av sig igen, men OM de gör det så upprepar du proceduren.

Aron inleder sista skolveckan på bästa tänkbara sätt: laga tand.

I dag gläder sig Bråddjups marknadsavdelning åt Googles gratisreklam:

Tisdag morgon. Små trötta fötter kommer tassande i mörkret. En nattvarm liten gosse lyfter på täcket och kryper tätt intill.
Känner hans små andetag. Hans doft. Ser hans vackra ansikte. "Vilken tur att vi har dig Aron!" säger jag. Han nickar instämmande. Ger blundande sitt stumma bifall innan han somnar om.
Dags för mig att kliva upp. Fixa frukost. Livets stora mysterier och den grå vardagen förenas i underbar verklighet.
God morgon!

Lars Törnman tycker att Johan Persson och Martin Schibbye får skylla sig själva att de fänglsades i Etiopien. Den som sig i leken ger får leken tåla. Så här skriver han i ett Facebookinlägg:

"Väldigt mycket Martin och Johan i media just nu. Ibland har jag svårt att känna riktig stor sympati för dem. Först tar de olagligt in i Etopien sedan när de fångas så blir de tydligen så rädda för livet att de deltar i diktatorns propagandafilm. Och på slutet ärar de för hela världen hur demokratisk och bra regimen är i Etopien. När de väl är hemma så säger de att de gjorde det för att slippa sitta i fängelse i elva år. Vissa skulle nog kalla dessa för fegisar. Nog visste de väl vad som skulle hända när det planerade att olagligt ta sig in och till rebellerna. En gruvis skulle ha stått för sina handlingar och inte i rädsla för lång fängelsevistelse ärat en världens värsta diktatoriska makter. Den intervjuven gick över hela världen."

Minsta lilla oförrätt i gruvan möts med högljudda protester och krav på rättvisa. Ibland med olagliga strejker. Där är det inte fråga om att tåla leken. Man kämpar för att få det bättre. För det mesta helt motiverat, ingen ska behöva må dåligt på arbetet. Det blir därför nästan löjeväckande att en person som med alla medel har kämpat emot orättvisor på sin egen arbetsplats har så ynkligt liten förståelse för journalister som på samma sätt arbetar för att belysa och bekämpa orättvisor och förtryck i fjärran land. Orättvisor som är så grava att gruvisarnas i-landsproblem tycks löjliga i sammanhanget.
Att journalisternas ärende varit att granska oljehandeln ger inte Törnman mycket för:
- Jag skiter i Lundin oil. Jag tänker på om människorna i Etiopien fick det bättre eller inte.

Hans munväder lär ju knappast hjälpa folket i Etiopien till en bättre tillvaro heller. Oavsett om det är fråga om ren dumhet från Törnmans sida eller bara en provokation för att få uppmärksamhet så kan man återigen konstatera att hans förråd av grodor aldrig tycks sina.