“Mr. McCartney, would you consider to spend a few minutes of your precious time signing some of my records while you are here?” En smula star struck får jag ju visserligen erkänna att jag var, men man behöver kanske inte vara så underdånig, han är ju trots allt bara en vanlig människa. Egentligen. Samtidigt borde jag faktiskt ha titulerat honom ”Sir”. Både för mycket och för litet underdånig på samma gång alltså. Lysande.

”Jodå, hämta du dina skivor så fixar vi det” tyckte han. Okej, fram med Beatles originalvinyler från 60-talet, Wingsplattorna och några av hans soloskivor. Men de tycks inte ligga där de ska. Letar förtvivlat men de finns ingenstans. ”Kommer strax” ropar jag lätt nervöst och bläddrar vidare. Utan någon större lycka. Hittar en Ep med Cacka Israelsson. Visste inte ens att jag hade den. Hittar en massa tomma skivfodral och annat skräp, men inget som har det minsta med Sir Paul att göra. Blir galen! Varför är det en sådan röra här?

Mitt upp i alltihop kommer en gammal kollega på besök. Han och Paul snackar lite medan jag river vidare bland vinylerna, allt mer frustrerad. Panikslagen nästan. Varför hittar jag dem inte?!? GAAAHHHH!!!

Klockan är 02.56 och jag vaknar med bultande hjärta. Håhåjaja. Är det inte det ena så är det det andra. Att sova ostört om nätterna verkar inte vara min grej riktigt.

Gillar livet som 23,6% bonde. Vinterhagen är klar och hästarna har flyttat hem. Återstår dock en del träd/grenar/kvistar för mig att bränna och fortfarande finns det lite kvar för hästarna att tugga på under snön. Lunchen i går ägnade vi åt att leta bränn- respektive ätbart under det tunna snötäcket. Märkligt nog tuggade både Chateaux och Smilla på i godan ro trots att husbonn anlade en rejäl brasa mitt i hagen.

Tänk att det ska vara så svårt för vissa att fatta att i Sverige så är det svenska traditioner och svensk kultur som gäller. Och dessa vill vi riktiga svenskar bevara. Passar det inte så stick.

Ända sedan stenåldern har vi varit vana vid att blanda oss med olika folkslag och har berikat vår kultur med inslag från hela världen. Och så vill vi fortsätta att ha det. Vi vill inte ha några Svarthjärtan som kommer här och försöker ändra på vårt sätt att leva. Det ska vara som det alltid ha varit i det här landet; här hjälper vi varandra, välkomnar alla och vi lär och formas av varandra.

Och vi tycker INTE att vår egen välfärd är viktigare än andra människors liv. Istället för att överkonsumera tycker vi svenskar att det är viktigare att dela med oss av vårt överflöd till de som inget har.

Alltså alla ni högljudda rasister och främlingsfiender: anpassa er till vårt svenska sätt att leva, eller gör oss alla en tjänst och lämna landet. Hoppas de tar emot er dit ni kommer.

 

Har du barn som inte vill läsa böcker? Du är inte ensam. Du är inte heller ensam om att inte vilja läsa för dina barn. Under de senaste tio åren har föräldrars högläsning halverats.

Läskunnigheten och läsförståelsen hos våra unga har tydligt försämrats och en del menar att läget nu är så illa att till och med på universitetsnivå har studenterna så stora svårigheter att det utgör ett hinder för högre utbildning.

 

Barns och föräldrars minskade vilja att läsa har sannolikt en stor betydelse i detta sammanhang. Åtminstone är en sak säker, och det är att inte bidrar ett minskat läsande till bättre läskunnighet i alla fall.

 

Bråddjups bokredaktion hoppas att denna trend kan vända och presenterar här ett botemedel; en ny bokserie vars första två delar kommer ut inom kort, tentativt den 22:a september.

 

Deckarförfattarinnan Åsa Larsson har tillsammans med sin kollega Ingela Korsell skrivit serien "Pax" och det är ett hisnande äventyr som utspelar sig i Mariefred där mörka krafter försöker ta över det hemliga, magiska biblioteket och där bröderna Viggo och Alrik visar sig vara utvalda för att försvara biblioteket.

 

Bröderna har en del bekymmer att handskas med i den vanliga verkligheten också; gänget på skolan, föräldrar och egna tillkortakkommanden. Bekymmer som många kan känna igen sig i.

Bokredaktionens barn- och ungdomssektion och deras föräldrar har fått provläsa den första delen i serien och de var alla helt uppslukade och fascinerade av den fantasyvärld som Larsson och Korsell skapat. Här har vi inget mindre än en bokserie som mycket väl kan få samma effekt som serien om Harry Potter åstadkom; att barnen börjar läsa böcker igen. Så bra är den.

 

Ni kan lika gärna springa iväg till bokhandeln och köpa dessa böcker åt era barn direkt när de kommer ut. Kryp sedan ner tillsammans i sängen och läs. Ni kommer ändå inte undan. De kommer nämligen att bli lika hajpade som Harry Potter-serien blev. Alla barn kommer att vilja ha dem.

Jag ser allt fler tecken på att dagens unga saknar stora delar av den allmänbildning som för mig var helt självklar. Till exempel läste jag för inte så länge sedan ett inlägg på Facebook om några ungdomar som inte hade en aning om när första världskriget var. Hur kan man vara så allmänobildad?

När jag var liten, på stenåldern som mina barn så förtjusande säger, såg vi på barnprogram på TV precis som dagens barn gör. Eller var det precis likadant, egentligen? Nä det var ju inte det. På den tiden var barnprogram insprängda en timme eller så i den vanliga tv-tablån. Ville man se på mer tv än så var man hänvisad till andra program. Ofta program med allmänbildande drag. Man fick åtminstone lite bildning från dumburken.

I dag är den nog tyvärr så att barna mest får i sig dumheter via rutan. Detta eftersom barnprogrammen sänds i dedikerade kanaler där det bara visas barnprogram, ofta dygnet runt. Och de flesta av dessa program är tecknade filmer eller olika typer av sitcoms. Dubbade. De får inte ens lära sig andra språk alltså.

 

Barnen, och då pratar jag främst om mina egna men gissar att det ser ungefär likadant ut i väldigt många hushåll, ser sällan på andra kanaler än dessa. Skulle möjligen vara allsång från en eller annan storstad, eller  potentiella idoler, arga snickare och kockar, snälla snickare eller personliga tränare som får folk att rasa i vikt. Möjligen underhållande men särskilt allmänbildande är det inte. 

 

Det är nästan så att man önskar att vi fortfarande bara hade två kanaler att välja på i det här landet. Jag tror att det begränsade utbudet åtminstone gjorde folk lite allmänbildade.

 

 

Varje dag och varje skeende har sin egen innebörd. I förstone kan man förledas att tro att den ena dagen är alldeles likadan som den nästföljande dagen. Och att de bägge liksom saknar särskilda kännetecken. Men sålunda är icke fallet. Varje dag har sin egen innebörd.
Denna dag kom Boken. Det blev världens bästa måndag. En måndag då man gärna ligger uppå spikmattan och läser ordet.

 

Katastroflarm: "Vattnet är slut!"
Ut och kollar säkringarna. Alla hela. Skottar fram brunnen som ligger under en halvmeter snö. Lena tar under tiden ett par vattendunkar och åker milen till Björkfors för att säkra kvällens och morgondagens vattenbehov.

Hämtar pannlampan för att se något i mörkret. Kollar vattendjupet. Jodå ingen fara, pumpen är på betryggande avstånd från vattenlinjen. Men vad är det då som är galet?

In igen till säkringsskåpet och kollar hela kedjan från början. Dvs till att börja med: är sladden i? Nix! Den hade Aron dragit ut för att få plats med sladden till stallets vägglampa som han tyckte behövdes för att lysa upp gårdsplanen i kvällsmörkret...

Oh ljuva musik; vattnets porlande i kranarna, men när ska man lära sig att redan från början börja från början?

 

Lagom till påsk har vi fått ett lamm. En liten bääääbis.
En får tacka.

 

 

 

 

Jodå, även vi myste i mörkret i går kväll. En släckträff mitt på blanka kvällskvisten.

I dag hör vi att läkeriet i Sverige är nästan sämst i klassen vad gäller patienttid. Läkarna administrerar bort sin tid visar det sig. För snart fyra år sedan uppmärksammade Bråddjups medicinska redaktion problemet med att högutbildade läkare i allt större utsträckning tvingas utföra administrativa sysslor vilka de saknar utbildning för:

 

Varför anställer landstingen outbildade sekreterare med hundra tusen i månadslön?Vore det inte bättre att dessa sekreterare istället jobbar med det de är utbildade till, nämligen att bota patienter?

 

I dagens medierapportering hör vi att var tredje läkare anser att "de ofta eller mycket ofta utför uppgifter som kan göras av annan personal". De är alltså inne på samma linje som jag. Anställ skickliga sekreterare. Hur svårt kan det vara?

Detsamma gäller våra barns lärare. Varför ska de ägna flera timmar varje dag åt administrativa sysslor som de inte riktigt behärskar? Nä, in med lärarassistenter som fixar frånvarorapportering, betyg, utskrifter, bokningar av olika slag och låt lärarna undervisa. Skolan hade mått mycket bättre av det.

Då vet ni.

Ett halvt sekel är en lång tid. Och kort. I dag begår min älskade Barock-Olga 50-årsdag.
Grattis till dig, och grattis till mig som får ha dig i mitt liv!

Att betala räkningar ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar. Eller nåt. Det var mig i alla fall ett stort nöje att få bidra till samhällsnyttan så här mitt på blanka kvällskvisten.