Ja, filmen var bra. Inte alls orättvis mot boken och framför allt var Noomi Rapace lysande som Lisbeth Salander. Smärtsamt brutal mellan varven men spännande även för oss som läst boken.
Det enda obegripliga i sammanhanget är ju varför man inte gör bio-film av alla delarna. Här skulle ju svensk film ha ett ypperligt tillfälle att nå internationella framgångar. Jag tror att denna första del kommer att få det, så det är ju trist att efterföljarna inte ens får chansen.
Rent bio-logiskt är detta resonemang icke hållbart.

För övrigt har jag på min resa genom radiostationerna nu kommit till MIX megapol och där har man ju ingen lust att stanna någon längre stund. Delvis av estetiska skäl, men främst för sitt eget välbefinnandes skull.

Man skulle kunna tro att jag är 209 centimeter lång. Eller ja, jag gissar att man redan vid en rätt snabb anblick inser att jag inte alls är 209 centimeter lång, utan att jag är av annan, helt väsensskild längd. Vad jag menar är att en människa av min vikt enligt de flesta tabeller har en ideallängd som ligger på 209 centimeter. Jag är helt enkelt gravt underlängdig. Jag skulle behöva gå upp i längd. Och det rejält.

Man kan se min nystartade kamp mot köttet som en resa genom svenskt etermedia. Som en tur tvärs över kanalväljaren. Utgångsläget är Rix FM och slutmålet ligger vid SR P1.
Den enda skillnaden är egentligen att i en radio så blir det bara mer lättviktigt ju högre siffror som visas.

Igår fick vi så äntligen veta att det blir bröllop av. Detta vackra, underbara par som man bara önskar allt gott, ska få det absolut bästa de kan få; varandra.
Fast om man ska vara ärlig så är det ju inte så att de först nu får varandra. De har ju faktiskt haft varandra under flera år redan. Om man nu kan "ha" någon. Fast den diskussionen lämnar vi därhän för tillfället.
Det viktiga, och så oerhört glädjande är ju att Jonas och Maria inför Gud och denna församling får säga sina "Ja" till varandra.

Det är så rätt åt er. Ni förtjänar faktiskt inget annat än idel glädje och fröjd.

Idag är det så äntligen min egen dag. Ja, vi är ju egentligen ganska många fettisar här i världen, så det är ju inte bara min dag. Men ändå.
Denna dag är att betrakta som en svensk lagom-karneval. Det är vårt modesta sätt att gå in i fasteperioden innan påsk. Karnevaler på andra håll är betydligt mer färgglada och uppsluppna än en skål mjölk med bulle.
Ordet karneval säger oss att det är dags att säga farväl till kött. Naturligtvis avses den köttfria kost som fastan innebar, och fortfarande innebär för många. För mig personligen innebär det att det är dags att säga farväl till mitt eget kött. Ett antal kilon av det i alla fall. Det är nämligen dags nu.
Vågen säger det.

Sjukt grym. Äger fett. Rockar röv. Ja ni fattar va? Killen är helt enkelt makalös:

Det är inte längre farligt för en busschaufför att samtala under färd. Det måste ju kännas skönt. Det var ju nämligen farligt förut. Så farligt att man hängde upp en liten skylt i varenda buss som påminde oss passagerare att inte tilltala chauffören under hans koncentrationskrävande värv.
Nu däremot kan en chaufför sitta och prata i mobiltelefon under HELA den fyra timmar långa färden. Tänk vad mobiltelefonstekniken har gått framåt. Den har till och med lyckats göra bussrattandet mindre koncentrationskrävande.

Anrika SAAB har fått soppatorsk. Kanske dags för nya tankar ..? Varför inte bli marknadsledande på bilar med alternativa bränslen? Snart är bensinen lika slut som pengarna, och det kommer att krävas utveckling av nya motorer. Här har ju SAAB en tydlig möjlighet att fylla ett kommande kundbehov, bidra till en hälsosam miljö och samtidigt positionera sig för att kunna bli livskraftigt som företag.
Hållbar utveckling på mer än ett sätt alltså.

Om Let's Dance vet jag i stort sett inte mer än att där har förekommit en vältränad blottad rumpa och en stekpanneskrynklande Starke Adolf, och att man tävlar i dans förstås. Vem som är bäst och vem som bär de besynnerligaste kreationerna har jag ingen aning om. Kort sag; jag vet att programmet finns, men jag följer det inte.
Ändå kunde jag igår inte låta bli att skänka programmet en tanke igår när mitt tåg gjorde uppehåll på Uppsala C. Från första parkett kunde jag nämligen bevittna en sällsam dans mellan en man och hans partner. En dans som borde få någon typ av utmärkelse. Eftersom de knappast kan vara med i Let's Dance, så får väl Bråddjup rycka in och ge dem en utmärkelse för årets dans istället.
Vid Uppsala C pågår byggarbeten och tre män var i går sysselsatta med något som såg ut att bli en gångtunnel. Två av männen var utrustade med spadar och skyfflade grus som tillhandahölls av den tredje mannen och hans grävmaskin. För att skopan med grus skulle kunna nå de två skottarna, var maskinföraren tvungen att få grävaggregatet runt och över ett par olika hinder mellan grushögen och skottplatsen. Och som han gjorde detta! I sin hytt fick han rent bokstavligt sin maskin att dansa. Skopan gjorde små piruetter och tjusiga hopp. Hytten snurrade runt sin egen axel på ett smidigt och följsamt vis och hela koreografin såg väl genomtänkt och inövad ut. 
Jag brukar inte vara särskilt road av att titta på maskiner som jobbar, men detta var verkligen något utöver det vanliga.
Bråddjup delar därför ut en virtuell guldtrana till denne okände maskinist. Tranan är ju känd för sin dans och heter dessutom Grus grus på latin.

Om man är lärare idag får man välja sina ord. De betyder nämligen inte samma sak idag som de gjorde tidigare. Om Fröken Fräken på historielektionen exempelvis säger att Idi Amin var en grym diktator, så kommer ungarna sannolikt tolka detta som att han var väldigt duktig. Det är nämligen det grym betyder nu för tiden. Föreställ er en plastikkirurg som i sin annons påstår att han suger fett. Troligen får den kirurgen ägna sig åt annat i framtiden eftersom ingen kommer att vilja besöka hans urusla klinik.
Å andra sidan är väl inte fenomenet särskilt nytt. Vi som inte längre är ungdomar slänger oss också med uttryck och ordval som skulle te sig främmande för tidigare generationer. Exempelvis "jätteliten". Så om någon kan vara jätteliten så kan man väl kanske även vara fett smal eller sjukt frisk också.

Idag fick jag lära mig något nytt av min fyraårige son som just nu är hemma från dagis för att han har fått öroninflammation. Jag frågade varför han hade ketchup över hela tröjärmen när han hade ätit. Då förklarade han att det var en osynlig bacillstråle som hade flyttat två baciller från örat till kinden och att bacillerna hade grävt ett hål i kinden så att ketchupen runnit ut den vägen.
Jag måste säga att detta var nyheter för mig. Jag hade ingen aning om att det fanns osynliga bacillstrålar. Vet medicinalstyrelsen om detta månne? Det kan ju få långtgående konsekvenser om vi inte hittar ett botemedel så snart som möjligt.

F.ö känner jag att jag har en gås oplockad med kudd- och täckesbranschen. De verkar ju också ha fått hål i huvet.