Det är bra med individuell lön och rejäl lönespridning säger snälla arbetsgivarn. Varför då? säger jag.

I vår serie "Gamla musikhjältar som man inte sett på länge och vars utseendemässiga förändring påminner oss om tidens gång, men som fortfarande rockar fett och fullständigt ÄGER" har turen nu kommit till Joan Armatrading.
Vi börjar med en hyfsat ny inspelning där hon framför sin gamla fantastiska, innerligt lidelsefulla "Love and affection" och hon gör det bättre än någonsin:



För jämförelsens skull och för den rena njutningens skull kan vi sedan lyssna till en inspelning från 1979. (Hur är det möjligt att det redan gått TRETTIO år sedan dess ..?)

Advokat S kan nog känna sig helt trygg. Om det är så att man inte kan bli mördad om man redan är hjärndöd, så har han enligt min ringa uppfattning ingenting att frukta.

Tydligen har en konstnär på Island öppnat Europas västligaste pizzeria. Jag känner att jag måste komma med en varning; iakttag försiktighet med vad ni beställer om ni åker dit.

För övrigt anser jag att man nästan kan jämställa detta rotande i röstlängder med åsiktsregistrering. Nästan. 

I varenda nyhetssändning nu på morgonen, såväl de lokala som riksnyheterna, så toppas sändningarna med att ett antal kandidater som ställer upp i EU-valet inte själva har röstat i de senaste parlamentsvalen. "Nä det här håller inte! Det är naturligtvis helt oacceptabelt! Opportunister! Kappvändare!"
Det senaste valet var för fem år sedan. 2004. Dessförinnan lät vi bli att gå till valurnorna 1999. 

Det sägs ibland att det kan vara svårt att se skogen för alla träd. Själv tycker jag tvärtom att det ofta är svårt att se trädet för all skog. Man förlorar fokus på det lilla när det är så mycket annat runtomkring som pockar på uppmärksamhet.

Om en man som Herr Gourmand här till höger har ett BMI som överstiger 30 så har han 45% mindre chans att bli gift jämfört med sina normalviktiga bröder. Detta påstås i en undersökning som presenteras av DN.
Kvinnor skulle alltså se till ytan i väldigt stor utsträckning. - Ja, det kan vara en förklaring, säger Malin Kark till nyhetsbyrån AFP.

Igår kväll rastade jag cykeln för första gången i år. Det kändes fint. Den nysmorda kedjan dansade lustfyllt över kuggarna och med ljuv musik i mina öron bar det iväg efter Norgevägen. Den första tanken var att vända vid Tiansbäcken - 10 km dit och lika många tillbaka. Väl där kändes det dock som om detta var en lite väl kort sträcka för en atletiskt byggd kille som en annan. Jag fortsatte till Rautas. 

Bråddjups moderedaktion har under vintern studerat dammodet och funnit en del att anmärka på. Handskar av färgad guttaperka och livstycken som sammanpressar levrar och annat som är äckligt att skåda. Här följer ett skakande och avslöjande reportage om den skoningslösa modebranschen:

Nu har SVT efter påtryckningar från Svenska Filminstitutet bestämt sig för att låta de resterande två delarna av Millenniumtrilogin gå upp på bio. Jag gissar att en enad filmbransch står upp och applåderar detta beslut. Det kanske kan innebära livsstöten för svensk film. Defillibreringen som får den döende att återvända till livet. Svensk film har verkligen inte mått särskilt bra på sista tiden.

Ja, filmen var bra. Inte alls orättvis mot boken och framför allt var Noomi Rapace lysande som Lisbeth Salander. Smärtsamt brutal mellan varven men spännande även för oss som läst boken.
Det enda obegripliga i sammanhanget är ju varför man inte gör bio-film av alla delarna. Här skulle ju svensk film ha ett ypperligt tillfälle att nå internationella framgångar. Jag tror att denna första del kommer att få det, så det är ju trist att efterföljarna inte ens får chansen.
Rent bio-logiskt är detta resonemang icke hållbart.

Igår fick vi så äntligen veta att det blir bröllop av. Detta vackra, underbara par som man bara önskar allt gott, ska få det absolut bästa de kan få; varandra.
Fast om man ska vara ärlig så är det ju inte så att de först nu får varandra. De har ju faktiskt haft varandra under flera år redan. Om man nu kan "ha" någon. Fast den diskussionen lämnar vi därhän för tillfället.
Det viktiga, och så oerhört glädjande är ju att Jonas och Maria inför Gud och denna församling får säga sina "Ja" till varandra.

Det är så rätt åt er. Ni förtjänar faktiskt inget annat än idel glädje och fröjd.

Om Let's Dance vet jag i stort sett inte mer än att där har förekommit en vältränad blottad rumpa och en stekpanneskrynklande Starke Adolf, och att man tävlar i dans förstås. Vem som är bäst och vem som bär de besynnerligaste kreationerna har jag ingen aning om. Kort sag; jag vet att programmet finns, men jag följer det inte.
Ändå kunde jag igår inte låta bli att skänka programmet en tanke igår när mitt tåg gjorde uppehåll på Uppsala C. Från första parkett kunde jag nämligen bevittna en sällsam dans mellan en man och hans partner. En dans som borde få någon typ av utmärkelse. Eftersom de knappast kan vara med i Let's Dance, så får väl Bråddjup rycka in och ge dem en utmärkelse för årets dans istället.
Vid Uppsala C pågår byggarbeten och tre män var i går sysselsatta med något som såg ut att bli en gångtunnel. Två av männen var utrustade med spadar och skyfflade grus som tillhandahölls av den tredje mannen och hans grävmaskin. För att skopan med grus skulle kunna nå de två skottarna, var maskinföraren tvungen att få grävaggregatet runt och över ett par olika hinder mellan grushögen och skottplatsen. Och som han gjorde detta! I sin hytt fick han rent bokstavligt sin maskin att dansa. Skopan gjorde små piruetter och tjusiga hopp. Hytten snurrade runt sin egen axel på ett smidigt och följsamt vis och hela koreografin såg väl genomtänkt och inövad ut. 
Jag brukar inte vara särskilt road av att titta på maskiner som jobbar, men detta var verkligen något utöver det vanliga.
Bråddjup delar därför ut en virtuell guldtrana till denne okände maskinist. Tranan är ju känd för sin dans och heter dessutom Grus grus på latin.

Idag fick jag lära mig något nytt av min fyraårige son som just nu är hemma från dagis för att han har fått öroninflammation. Jag frågade varför han hade ketchup över hela tröjärmen när han hade ätit. Då förklarade han att det var en osynlig bacillstråle som hade flyttat två baciller från örat till kinden och att bacillerna hade grävt ett hål i kinden så att ketchupen runnit ut den vägen.
Jag måste säga att detta var nyheter för mig. Jag hade ingen aning om att det fanns osynliga bacillstrålar. Vet medicinalstyrelsen om detta månne? Det kan ju få långtgående konsekvenser om vi inte hittar ett botemedel så snart som möjligt.

F.ö känner jag att jag har en gås oplockad med kudd- och täckesbranschen. De verkar ju också ha fått hål i huvet.

Under min livstid har två helgon verkat i denna jämmerdal: Nelson Mandela och Moder Teresa. Ja Mr Mandela är ju inte helgonförklarad ännu i rent formell mening, men ändå. Ni fattar. När Moder Teresa dog sammanfattades hennes femtioåriga gärning bland föräldralösa, sjuka, fattiga och döende i några korta ordalag i riksmedia. En av vår tids resar hade lämnat oss och det nämndes knappt. Varför då? Jo en knapp vecka tidigare hade prinsessan Diana förolyckats och detta fyllde varenda tryckpress i hela västvärlden. Det fanns liksom inte utrymme för en liten albansk gumma också. Hon verkade i det tysta och hon dog i det tysta.
Ibland oss idag verkar också en mängd människor som gör en massa nytta för mänskligheten. Folk offrar sig och sina resurser för varandra och kämpar sida vid sida för att rädda svältande barn och andra nödlidande. Och vad skriver tidningarna om? Jo om slit & slängbella och hennes blogg, om sextips och bantning och om en påhittad ekonomi, en som inte ens handlar om varor och tjänster utan om förväntningar.

Fränt va?

Så, vem döljer sig här då ..? Ja, tids nog kommer jag att avslöja mig. Dvs. den dag då jag har tid att sätta mig ner och förmedla något intelligent. Fram till dess får väl detta enda inlägg ligga och skvalpa på ytan med bråddjupet på betryggande avstånd.